Lagom dos

Vet inte vad det är med mig just.

Vill inte, orkar inte. Överallt krig och elände. Har ett helt galet behov av att vara i fred och slippa förhålla mig till människor. De välkända går bra, de man kan fräsa åt om det behövs. Resten vill jag bara gömma mig för.

Därför har vi en lugn hemmanyårsafton. Biff, pommes och bearnaisesås. Skål i Pommac. Finserverad fruktsallad och glass, toppad med tomtebloss.

En fin gräns det där: maximera festligheten för barnens skull utan att jag går bananas.

Apropå ingenting

Tomten var snäll förresten.

Som bonus hade den uppenbarligen med-i-svängen-hängande tomten uppmärksammat att årets julklapp var en upplevelse.

Gästartist på konserten var Hajen, lyssna här.

Syskonkärlek 12

Sonen har på ett troligtvis ohederligt vis tillskansat sig dotterns napp, placerat den på lastbilen och kört i väg utom synhåll men inom hörhåll i ilfart. Dottern - rådigheten själv- följer efter och får tillbaka sin kidnappade dapp.

Sonen: Lillasyster, du ska säga tack när du får nappen!

Söndag

Borta bra men hemma bäst.

Juldagskväll

Nattar dottern på övervåningen medan sonen lattjar med hela bandet kusiner på bottenvåningen hemma hos svärföräldrarna.

Så snart hon har somnat styr jag kosan mot kaffe och clementiner .

Dagens 5 bästa utan någon särskild ordning

Att se sonen noggrant och omsorgsfullt sätta fast Nonstop i kristyren på pepparkakshuset.
Prata med mormor i telefon.
Romantisera lite grann.
Att dottern sa Mamma: högt, tydligt och uppfordrande. (Pappa, vad-är-det-där och napp har hon sagt irriterande länge.)
Spontant eftermiddagsbad med bok och lavendel.

Vi lämnar det så

Med huvudvärk och tre timmars nattsömn i bagaget ska man kanske inte ta sina åsikter på så stort allvar.

Om att slå sig för bröstet och kanske ropa hej för tidigt

Jag är igenom tegelstenen!

Den är inte som ett rinnande vatten (orimligt och dessutom onödigt med tanke på att jag har en gammal upplaga) men jag har koll.

Nu ska jag skaffa mig lite mer koll genom att plöja nyaste lagtexten och ta reda på vilka spännande nymodigheter som införts.

Jurist javisst

När man undersöker om en utdelning till aktieägare är laglig så är beloppet viktigt. Om man delar ut en sak istället för en summa pengar är det värdet av saken som är viktigt.

Frågan hur detta värde ska beräknas: efter marknadsvärde, anskaffningsvärde eller nettovärde har diskuterats i 500 - 1000 sidor litteratur.

Jag som varit icke-akademisk i ett par år blir inte vederbörligen imponerad av informationen, snarare matt.

Tidig eftermiddag

Starkt kaffe och lovlighetsprövning vid vinstutdelning till aktieägare.

Även en och annan tanke på de nya glasögonen som är färdiga i morgon. Linser är typiskt dåliga för sönderlästa ögon och de nya glasögonen är dessutom finfina.

Sömnigare än sömnigast

Klockan är halv två. Och trots en utflykt till Blocket (plus Facebook, Tradera och några andra bloggar och jo, jag var visst på Hemnet med fast bara ett kort, kort tag) så har jag fått så mycket gjort att det är värt en halv natts sömn.

Stum av förundran

I en planerad pluggpaus browsar jag begagnade möbler.

Märkligt

I kommentaren anger L att som kapitalanvändning torde "böra anses varje bolagets beslut om en disposition som innebär ett värdefrånhändande, om detta varit uppsåtligt"

Just som jag i ren frustration skrev ner min stötestensmening ur ett stötestensstycke i ett blogginlägg så klarnade alltihop. Jag förstår vad karln - både författaren till boken och den citerade L - försöker säga.

Man ska stoppa in ett tänkt olovlig framför kapitalanvändning och sedan är det i princip glasklart.

Läroboksförfattare / översättare från juridiska till begripliska, kan det vara en lönsam nisch tro?

Tillbaka i verkligheten, tillbaka i bloggosfären

Jag börjar så sakta simma upp till ytan. Det ska firas med åtta timmars intensivplugg idag och i morgon.

Har mått så galet dåligt de två senaste dygnen. Inte orkat vara uppe utan legat på sängen med domningar i armar och ben, smärta i kroppen, illamående och så yr att jag varit en uppenbar trafikfara på motorvägen sovrum-badrum. Ljud, ljus, matos, tvål och annat kemiskt har omedelbart satt världen i gungning.

Vet fortfarande inte vad det var. Lite feber men inga kräkningar så det utesluter både vinterkräks och influensa. Ingen huvudvärk så migrän faller bort.

Hursomhelst. Dags att få lite systematik i kapitalskyddsreglerna för aktiebolag. Med hjälp (stjälp) av den sämst författade kurslitteratur jag någonsin stött på. Juridiskt språkbruk när det är som värst. Det är faktiskt en konst att lyckas få en liten rackare till bok på knappt 200 sidor att kännas som en tegelsten så en viss beundran måste jag ändå få uttrycka för det hela.

Med det sagt vill jag helst slänga den i väggen.

Sniff

Eftersom hela familjen - o vilket mirakel - är frisk så passade vi på att hälsa på barnens nya kusin.

Min systerdotter, söt som socker, alldeles mörkhårig och sådär pyttig de är som sprillans. Och jag fick hålla och sniffa bebisnacke.

Dotterns min när bebisen skrek i min famn och jag tröstade var förresten obetalbar. Har aldrig sett ett barn se ut som ett större frågetecken. Ett förorättat frågetecken.

Tantofobi

Kvällen ägnas åt tvätt. En veckas tvättberg närmare bestämt.

Min nya Gudrun Sjödéntröja tumlar just runt och befrias från kemikalier och jag gläds åt att kunna använda den i morgon. Samtidigt undrar jag om det inköpet betyder att jag officiellt blivit tant.

Lycka

Har traderat hem en liten provskvätt, en sådan där som räcker lagom till jul.

Borde komma i morgon till en brevlåda nära mig.

Underbart

Jag lämnade ett hem i kaos och åkte på julklappsshopping med Maria. Efter några timmar ute i stora världen* kom jag hem fullastad till en färdigstädad lägenhet.

*Boländerna

3, nästan 13

Sonen: Mamma, jag tycker du är otrevlig ibland.
Jag (neutralt, vänligt och mycket intresserad): Jaså, varför det?
Sonen: Jo, för att du myser med mig fast jag inte vill det.
Jag: Då ska jag inte göra det.
Sonen: Det blir bra det.

Alltså. Borde man inte vara ofelbar i barnens ögon längre än tre år? Nu väntar jag bara på att han ska be mig gå lite bakom på väg till kiosken så ingen tror att han hör ihop med någon så hopplöst pinsam.

Högtidligt

Nobellunch på sonens förskola:

Cider i vinglas
Toast Skagen
Kyckling och potatisgratäng
Glass med hallonsås och tomtebloss.

Förskoleålderns förbannelse

Hemma fortsätter sjukstugan. Dottern har fått sonens magsjuka; åtminstone hoppas jag att det är så för annars lär det gå en vända till.

Världens bästa storasyster fick sitt andra barn för flera veckor sedan och jag har fortfarande inte kunnat hälsa på dem eftersom vi är konstant sjuka.

Aningen beroende

She Wood från Dsquared2.

När jag ledsnade på gamla favoriten Contradiction så fanns det inte riktigt någon värdig ersättare. Allt doftade sockersött, tantigt eller bara väldigt märkligt.

Nu har jag hittat rätt och fram till dess att jultomten är snäll får jag vackert gå ner till Kicks eller Åhléns för en sniff.

Kvällens ljuspunkt

Fast nu har jag läst en PM jag skrev på T5 och den är rätt obegåvad faktiskt.

Ingen reflektion överhuvudtaget, utan en pliktskyldig redovisning av uppgiften. Dessutom är den feldisponerad med alldeles för mycket bakgrund. Om läsaren är en lärare i skatterätt så kan man kanske anta att denne kan de grundläggande beskattningsprinciperna?

Skönt att åtta års livserfarenhet gett något mer än förkortningsafasi och stora lagrumsförträngningssyndromet.

Ringrost

Det är mycket som rullar på och blir färdigt. Och det är sjukt mycket kvar. Om en dryg månad börjar jag på juristlinjen med förvaltningsrätt och internationell rätt på schemat.

Innan dess har jag en yttepyttig uppgift som jag släpar med från termin 5. Gör jag den får jag 18 poäng, dvs en hel termin i gamla systemet, eftersom allt annat är klart.

Jag ska göra den men är rätt så ängslig:

1. Det är en munta.
2. Jag hittade en pärm med anteckningar från när det begav sig. Det var åtta år sedan. Och i jämförelse med vad jag skriver nu var jag jävligt brajt då. Med betoning på var. Jag förstår inte ens mina egna - i mitt dåvarande tycke självklara - förkortningar.

Till slut

Vi har fått dagisplats till Lilla Skrutt!

Samma förskola som sonen, från 12 januari. Törs inte tänka på vad de andra föräldrarna har att säga om det då det inte blivit en plats ledig utan de bara har utökat barngruppen. Men men. Det är ju inte mitt bekymmer egentligen.

Man ska vara glad för det lilla

Som i det här fallet är ganska stort ändå:

Än så länge har resten av familjen klarat sig från magsjukesmitta så om inget nytt händer på den fronten är vi friskförklarade i morgon hela bunten.

Från magsjuka alltså. Dottern har en ny förkylning på gång.

Karantän

Sonen hann vara på dagis två dagar innan det var dags igen.

Fast den här gången är det något slags vinterkräkselände.

Rekord?

Jag har precis sanerat vardagsrumsgolvet på glassfläckar.

Det är alltså en liten skrutt som skvätt glass från köksbordet och tre meter bort. Och jag vet precis när det hände: när hon upptäckte att om hon slår skeden i spillet bredvid tallriken så plaskar det med ett festligt liksom schlurpigt ljud.

Oväntat

Tävlade om biljetter till ett event som verkade roligt och när dagen inföll sig var jag bara glad över att inte ha vunnit eftersom det krockade med sonens mardrömsvecka och jag alltså inte hade kunnat åka.

Dagen efter fick jag ett mejl där de beklagade att inte alla kunde få biljetter men att de ville skicka något eftersom de tyckte om min motivering.

I dag damp det ner tre CD-skivor i brevlådan varav en släpps i dagarna och fanns på min önskelista!

Trött

Jag håller på bli knäpp. De senaste tre veckorna har det varit fyra dagar då vi alla varit friska.

Är det inte den ena så är det den andra eller vi allihop. Just nu är det maken och dottern som har de färskaste förkylningarna. Sonen är på recoverystadiet efter sin mardrömsvecka och jag är så otroligt trött och grinig.

Idag kostade det på en jätteansträngning att inte brista ut i ett argt och anklagande "varför kan du aldrig göra som man säger" till sonen. Det hade inte bara varit elakt utan även djupt orättvist, då han nästan alltid gör som man säger.

Jag känner mig usel som mamma, usel som människa och det är en klen tröst att orden aldrig kom ut.

Vändning

Sonen äter och dricker igen. Inga mängder men åtminstone frivilliga inga mängder.

Det är läskigt hur mycket det går att tunna ut på en vecka: hans kläder är alldeles stora på kroppen.

Runt midnatt

Sonen fick i sig ett glas saft innan läggdags och den värsta oron lade sig.

Nu ska vi väcka honom för nästa Kåvepenin-fajt.

Har fått tips om att muta med något han tycker är gott som han får efter medicinen men för tillfället är till och med glass och lördagsgodis mest ett straff så den metoden fungerar inte.

Ingen blogglust

Sonen är snart inne på sjunde sjukdygnet.

Jag är inte den som åker till barnakuten vid minsta förkylning (även om sjukvårdsrådgivningen fått ett och annat samtal genom åren) men är ganska orolig den här gången.

Utmaning

Sonen är fortfarande sjuk.

Nu ska vi truga i vårt lille glassvägrande ynklo 30 doser penicillin.

Det ovanligt aggressiva inlägget

Jag har bloggtorka.

Är så less och arg över det mesta som skrivs om amning och alkohol och barnmorskor att det lägger sig emellan.

Folk är idioter. Det är inte bättre än så. Man blandar ihop äpplen och päron och kunskap med allmänt tyckande och moraliska aspekter och fan och hans moster.

Om man väger in de andra aspekterna än de rent medicinska, som Vårdförbundet skriver, så ska det framgå.

Och varför (när man nu erkänt att det inte handlar om alkoholhalten i bröstmjölken) är det inte möjligt för en barnmorska att säga ungefär så här till båda föräldrarna: Den som ansvarar för ett litet barn ska vara nykter. Bröstmjölken i sig blir inte farlig av alkohol men du som förälder blir ouppmärksam och det i sig är en fara och otrygghet för barnet.

När de moderliga omsorgerna gått för långt

Sonen (så fort han får syn på mig, innan jag ens hunnit fråga): Jag vill inte ha något att äta!Jag vill inte ha vatten eller saft eller varm choklad! Jag vill inte ha en tröja!

Han är inne på sin fjärde feberdag och äntligen ligger han närmre 38 än 40 grader. Jag förstår om han tröttnar på frågorna om mat och dryck men så länge han tackar nej till och med till glass så måste man truga.

Knappt hjälpsamt alls

Svaret på den lista med förslag på nio (!) alternativa förskolor jag mejlade handläggaren blev:

Det finns inga lediga platser på någon av dessa förskolor just nu. Däremot tror vi och hoppas att det kommer att tillkomma fler lediga platser. Det saknas just nu ca 300 platser till våren och var vi kan erbjuda plats till januari är i dagsläget inte klart.

Crash and burn

Är galet lycklig över att inte galet mycket pengar lagts på en äppelsladd när den gamla datorsladden brann. Hårddisken har nämligen kraschat.

Med en fungerande dator hade jag kunnat rapportera dotterns tre steg utan stöd i går.

Sonen bygger bokstäver av leksaker på golvet och håller på att lära sig räkna. Rabbla siffrorna har han kunnat länge men nu börjar förståelsen komma och han provräknar händer, cykelhjul och gärna sådant som killas på lillasyster. Ett-två, ett-två.

Tips och tricks

I helgen har vi fördjupat oss i en bok med 2000 husmorstips.

Tydligen är det ovärderligt att spritsa gräddrosor och frysa in ifall man skulle få oväntat besök och den enda förrätten man har hemma är tomatsoppa på burk (piffas till med gräddros vid servering) eller om efterrätten är enkel (piffas till med gräddros vid servering).

För oss som inte fäster så stor vikt vid oväntade gästers synpunkter på förrättens estetik är just gräddrosor inte så användbara.

Ett tips som däremot provats och kan rekommenderas var av mindre 60-tals housewife-stuk och mer lättbegripligt:

Man vänder ananasskivor i farinsocker och steker i smör. Jag serverade med lättvispad grädde till måndagsefterrätt och det blev stor succé.

Då kör vi

Väcka det barn som sover, byta kläder, packa i stora vagnen, ta med mellanmål att äta på vägen. Ner till kyrkogården där vi möter upp släkten för traditionstyngd promenad runt kyrkogården. Därefter middag hos min pappa.

Det är fint, stämningsfullt och roligt att träffa alla. Och så av inte så svårförklarliga skäl svårt på samma gång.

Jag har förresten hört ryktas att det blir äppelpaj till efterrätt.

Efter gravljusinköp

Det är ingen rolig tid på året.

På Allhelgona samma år som mamma gick bort var hon med runt bland släktgravarna. Runt den tidpunkten förstod jag att det var något på gång: hennes sjukdom förvärrades efter att ha varit stabil länge.

Från att ha varit en av de mest snabbtänkta och verbala blev hon långsam och lite förvirrad. Och hon märkte det själv och sörjde sin tappade skalle som hon själv uttryckte det.

Det var då jag började anpassa mig på ett sätt som inte tidigare behövts, så omärkligt för henne som möjligt. Höll samtalen enkla: om vardagliga saker istället för att sväva iväg i abstrakta diskussioner där jag intagit en ofta rätt extrem ståndpunkt för nöjes skull.

Det var också den hösten jag slutade vara uppriktig med hur jag mådde inför henne. Innan hade vi kunnat dela sorgen och oron inför hennes sjukdom och saker jag bar på. Nu blev det viktigaste att hon åtminstone skulle slippa oroa sig för oss som skulle bli kvar.

Ljuvt återseende

Använder min egen laptop igen efter att äkta maken klickat hem en betydligt billigare no name - sladd istället för den äppelsladd som brann.

Alla länkar, genvägar, bilder, musiksamlingen och ett hemvant liksom mjukt knatter från tangenterna.

Saknaden har varit stor.

Rutinerat

Har första KBT-tillfället idag och som den rätt rutinerade sociala fobiker jag är vet jag att det skulle kunna gå så här:

Terapeuten: Berätta varför du är här!
Jag (tittande ner i golvet, åt sidan eller varsomhelst utom på terapeuten; så nervös att precis all tankeverksamhet blockas): Jaa, jag vet inte riktigt, det är nog inte så farligt ändå. Här behövs absolut ingen KBT. Tack och hej!

Och det ju väldans dumt nu när jag äntligen får hjälp. Så jag har sammanfattat det hela på ett papper som jag bara kan sträcka fram ifall jag blir så nervös att jag inte kan prata för mig.

Succé

Dagens roligaste var lite oväntat stora familjestädningen vi gjorde efter middagen. Jag dammsög och övriga delar av familjen hjälptes åt att skura köksgolv och plocka leksaker.

Sonen har tidigare varit så rädd för illalåtande hushållsapparater i allmänhet och vår 400-kronors-dammsugare från Rusta i synnerhet att all städning fått ske när han inte varit i närheten för att skona det arma barnet från mardrömmar och framtida men.

Han tycker fortfarande illa om ljudet men det är skillnad på att med pekfingrarna i öronen med väldig regelbundenhet påpeka att det låter jätteilla mamma, jag tycker inte om det där ljudet och att gallskrika av ren skräck.

Eländes elände

Om förskoleeländet.

En till

Åsså lite mer

En liten skildring av misär

I stället för att bevittna dopet av min nya kusin har vi haft sjukstuga hemma i helgen.

Och för en gångs skull har det varit syndast om mig. Eller, det är väl inte riktigt sant. Jag har varit sjukast men eftersom äkta mannen varit jämförelsevis pigg och rask har jag kunnat ligga däckad till sängs.

För även om man mår apdåligt är man så innerligt tacksam att man inte mår apdåligt och dessutom roddar två barn att det knappt är synd om alls.

Vinnare i kategorin "Årets överraskning"

Vinnare: Uppsala kommun
Bidrag: Det föds barn året runt och kommer behövas nya förskoleplatser i januari det här läsåret också.

I november får vi besked.

Det som talar för ett lyckligt slut är syskonförtur. Det som talar emot är att sonens förskola är full och de vägrar ta in fler. Kanske kommer två barn sluta men det är tre syskon som vill börja i januari och de tas in i åldersordning, inte efter hur länge man har stått i kö. Och dottern är yngst av de syskon som vill börja.

Vårt andra alternativ då? Där är det sju syskon som vill in och eftersom vi inte har syskon på den förskolan så hamnar vi sist där med.

Mrs Anti-Sunshine

Enormt trött, enormt ont i huvudet.

Och på dåligt humör och lite sänkt av ingen anledning alls.

Mer bröllop

Men tack så mycket

Illtjut från något slags kojbygge av soffkuddarna:

Jag: Stackars gumman, slog du huvudet i bordet?
Sonen glädjestrålande: Nej, mamma, lillasyster ramlade inte. Jag knuffade henne från min bro ner i vattnet. Här, på golvet! Hon var trollet!

Just den här olyckan skyller jag på dagis. De har nämligen som en del av den pedagogiska verksamheten lekt Bockarna Bruse under förmiddagen.

Iakttagelse

Lilla skrutt äter soppa själv med sked.

Eller inte alls.

Man kan välja på att sanera kök och mätt bebis eller kök och argsint hungrig bebis.

Tisdagsmiddag

Ett lager aubergine och rödlök ugnsbakas till fem minuter innan färdigt. Därefter täcks lagret med rödspättefiléer som fått dra i en blandning av timjan, citron, vitlök, olivolja, salt och svartpeppar, och alltihop lagas tillsammans de sista fem minuterna.

Till det ugnsbakade gulbetor.

Succé, men svarta oliver hade varit pricken över.

Eftermiddagen

Jag har en liten paus.

Egentligen funderar jag på om 32 harar kan likställas med spannmål, och om jag i så fall har löst seminarieuppgiften.

Igår

Lilla Skrutts födelsedag sammanföll med ettårskollen. Tur att hon hade så roligt med sina presenter för hon har varit lite ynklig efter vaccinationen.

Längd: 74,5 cm
Vikt: 10,7 kg.

Ganska precis en centimeter och ett kilo mindre än storebror vid samma tidpunkt.

Idag är ingen vanlig dag

Pannkakstårta, sång, ballonger och födelsedagspresenter.

Lilla Skrutt fick en mjuk fotboll och en bok som är lite mer avancerad än de rena pekböckerna.

Dessutom en bil egenhändigt utvald av tapper storebror som börjar få begreppen lillasysters födelsedag och min födelsedag klara för sig.

I eftermiddag kommer en present till: obscena mängder byggklossar kompatibla med Duplo.

Senare på kvällen

Tårtan i förgrunden hade mandelbotten täckt med hallontryffel och vår lille snart-tre-årige tårtconnaisseur förklarade senare att den var jättegod mamma, mycket godare än rosa och grön tårta.

Efter vigseln

Utanför efteråt.

Ris i håret, blommorna, äkta mannens mun, urringningen och konstigt nog skorna.

Det är förresten den här jag har på mig.

Bröllop i bild

Sista-minuten-fix innan vigseln.

Slagen hjältinna

Nödvändiga attiraljer inom kännhåll: napp och kanin.

När storebror sover

Då passar Lilla Skrutt på.

Bordsplacering

Trots alla fiffiga bordsplaceringsverktyg man kan använda så var oldschool-sättet det enklaste.

Fyra hoptejpade A4, 95 små post-its med gästernas namn. Och ett himla pusslande.

Surt

En ny datorsladd går på nästan 1000 kr.

Frågan är väl då hur länge själva datorn som har drygt fem år på nacken kommer hålla, och vad en ny skulle kosta.

Ifall man inte vill riskera att stå med en ny och fin sladd till en ickefungerande maskin. För det vore verkligen surt.

Moget

Stackars äkta mannen är sjuk och ynklig. Jag inleder med det helt utan ironiska undertoner så ingen tror att jag inte tycker synd om. För det gör jag.

Men jag grämer mig över att dagens utflykt inte blev av och att jag istället för lite avlastning och glamourifiering efter att ha tagit hand om barnen och hela ruljangsen under veckan nu tar hand om barnen och hela ruljangsen och en sjuk äkta man.

Jag hade liksom ställt in mig på en helg när vi skulle få massa (roliga) saker gjorda och haft det som morot under veckan när barnen varit nattningsobstinata och jag trött och lite gräsynklig.

Och när man får planera om till tråkigare saker reagerar jag tjurigare än nästan-tre-åringen som var fullt nöjd med panerad rödspätta, ris och stuvad spenat istället för restaurangbesök till lunch. Nöjd med att äta lördagsgodis som efterrätt framför Bolibompa och sedan smyga in i sovrummet och somna utan bus för att inte väcka min pappa som är trött och lite sjuk, i stället för att köpa vinteroverall och stövlar och andra saker i solen på stan.

Förhoppningsvis har jag skärpt till mig lagom tills middagssovarna vaknar och beter mig som en vuxen människa igen.

Som det ska vara

Äkta mannen är hemma från Boston. Med överraskningar till de tappra hemmavarande som sig bör.

Luktegott till tappra mamman, kläder till de tappra barnen och en magnetisk ritbräda till sonen som tappert trotsat sömnen varje kväll under faderns frånvaro.

Godis till samtliga.

Syskonkärlek 11

Barnen läser UNT.

Sonen: Lillasyster, vet du vad den här heter?
Dottern: Brm brm brm.
Sonen: Nej, den bilen heter Fiat.

Höstromantik

Det är ändå humor på något sätt

I upptaktsgruppen inför KBT-terapin:

Gruppledaren: Vi kan ju börja med att presentera oss. Vem vill börja?

Fem personer inklusive jag själv uppvisar en mycket talande tystnad.

Spännande

De första bilderna från bröllopet har kommit!

Tyvärr har datorsladden till min bärbara brunnit och skivan passar inte till datorn jag lånat så jag kan inte titta på dem förrän i morgon.

Familjeplanering

Sonen: Mamma, har du en bebis i magen?
Jag: Nej.
Sonen: Mamma, du har en bebis i magen!
Jag: Nej. Dessutom har du redan en lillasyster.
Sonen: Men jag vill ha fler för det blir bra tror jag.

Lunch från frysen

Äkta mannen har en pizzateori som fler borde anamma.

Den går ut på att man blir lyckligast av den första halvan; alltså äter man en halv pizza och lägger till grönsaker och keso istället för den andra halvan.

Så när vi beställer pizza brukar vi beställa två vuxenpizzor och dela på fyra: en bit till mig, en till äkta mannen, en till sonen och en till frysen.

Ny karriär

Sonen har bytt bana. Från manusförfattare till regissör. Och han får lära sig den hårda vägen att små barn är hopplöst dåliga på att ta regianvisningar.

Sonen: Du ska vara här borta, på kuddarna!
Du vill leka med mig här!
Lillasyster, hiiiiit!

Tjuvstart

Alldeles snällt är det inte att börja med bröllopschokladen* utan maken. Men det får mig att känna mig lite mindre gräsynklig och bidrar antagligen till ett mer harmoniskt äktenskap (åtminstone blir jag lycklig för stunden).

Dessvärre besöker jag inte Farsta så ofta men man kanske kan få någon vänlig själ på Kahls The & Kaffehandel att skicka hit en ny ask?

*Del av en presentkorg

Fröjd men ingen frid

Helt avslappnat är det ju inte att laga mat med två vildingar runt fötterna som gör illa varandra eller sig själva i mer eller mindre slumpartade olyckshändelser.

För att få lite lugn och ro ställde jag sonen att "diska" med decilitermått och dottern fick sitta i barnstolen och kasta morot/byttor/leksaker/allehanda diverse på golvet.

Nu ska jag sanera köksgolvet på vatten och morot/byttor/leksaker/allehanda diverse.

Tomorrow, tomorrow

Jag bara sover och sover.

I går kväll gick jag och lade mig halv tio och vaknade kvart i åtta i morse. Vi hade försovit oss till dagislämningen.

Nu är jag nyss uppstigen efter att ha somnat mitt i sagoläsningen när sonen skulle sova middag.

Att jag skulle orka lyfta lagboken är idag ett stort skämt. Jag tog mig inte ens igenom UNT i morse.

Resa

Idag bar det av till Amerikat.

Det är tyvärr inte så härligt romantiskt som det låter; sambon reser i jobbet och jag är hemma med barnen.

Dagen efter den stora

Trötta och lyckliga.

Bröllop

Dags att sova. Sen är det dags!

Sonen har för säkerhets skull frågat sin far om det kommer några ankor som äter barn och vuxna på bröllopet.

Ser man på

Dottern: Mamamamama!

Jag i mitt väldigt nöjda stilla sinne: Ha!

Fixa färdigt

100000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000 000000000000000 antal möjligheter när man ska bordsplacera närmare 100 gäster.

På gång

Dottern står utan stöd i ungefär en halv minut och har börjat lyfta lite på ena foten samtidigt.

Annars är det turbokryp efter storebror eller rallykörning med gåvagn, stolar och leksakslåda som är grejen.

Next stop: rökning under köksfläkten

Sonen har börjat intressera sig för vad andra människor tycker om och inte, och intervjuar oss med stort allvar om tycke för mjölk, tandborstning, kakor, bröllop, jeansbärande osv osv i det oändliga.

På Systembolaget:

Sonen: Mamma, du tycker om att dricka vin?

De övriga kunderna liksom hajar till för att snabbt titta bort och sedan snegla igen när de tror att det inte märks.

Mmm...

Råraka på potatis och rödbetor. Till det dragonkeso.

Lagat med kärlek; serverat när jag kommer hem efter ärendespring på stan.

Söndagskväll

Vi gick igenom garderob efter garderob med mammas kläder igår, jag och lillasyster. Vi hade en effektiv skattletarapproach till det hela. Inbillade oss att vi letade vintagefynd bland hennes kläder som vi gjorde medan hon levde. Istället för att städa bort hennes liv.

Det funkade. En hög till lillasyster, en hög till mig och en till secondhand. Så långt allt gott. Bra att få det gjort.

Men tanken på de tömda garderoberna är tung.

Ibland på besök har jag öppnat garderoben, strukit med handen över plaggen och andats in doften. En gnutta damm, en smula tvättmedel men också en aning mamma.

Första ordet

Dottern och jag bollar på golvet och småpratar så där som man gör i hopp om att något ord ska fastna. Och plötsligt:

Dottern: Da!
Jag: Ja, där boll!
Dottern: Da boj!

Alla i familjen var dock inte lika imponerade som jag och sambon.

Sonen till lillasyster: Det där heter lök, inte boll.

Nerver

I morgon är det exakt en vecka kvar till bröllopet.

Gulp.

Hundhyfs

Vad är det med hundägarna här omkring egentligen?

Det bor fyra hundar i huset och varje gång jag tvättar får jag börja med att göra rent tvättmaskin, tumlare, disktrasa och bänk från hundhår. Vi är inte allergiska vad jag vet men jag vill inte ha en halv hund i den rena tvätten för det.

Droppen var när sonen kom in efter utelek och skorna behövde en grundlig rengöring efter närkontakt med vissa lämningar på lekplatsen.

Nu är jag på krigsstigen.

Permanent piff

Har färgat ögonfransar och bryn på ett nytt ställe med fantastiskt bra resultat.

Hon lyssnade faktiskt på hur jag ville att det skulle se ut istället för att noppa brynen till små tunna streck à la förvånad tant.

Jag har tunna ögonbryn och helt vita ögonbrynshår så det ser ganska märkligt ut om man bara fyller i med penna eller skugga. Åtminstone i dagsljus.

Och det är lyxigt att se konstant piffad ut.

Jag är kär

Idag kom ett ganska tungt paket med posten. Nu hänger innehållet - en kappa - i garderoben. Det kan visa sig vara det bästa secondhandfyndet ever med avseende på pris, skick, användbarhet och behov av just en sådan.

Nöjd

Ingenting är rotten. Inte ett hål. Ingenting håller på att ramla ur.

Det var åtta år sedan jag var hos tandläkaren senast.

Jag är så otroligt glad och stolt över att äntligen ha gjort det.

Syskonkärlek 10

Dottern (utrustad med Briotåg): Brmbrmbrm!
Sonen (utrustad med hjälpsamhet): Tåg brukar inte säga brmbrmbrm! Tåg säger tutututu!

Idag är ingen vanlig dag

På senare tid har tappade tänder figurerat i drömmarna på ett synnerligen obehagligt vis.

Så pass att jag tog mig i kragen och bokade en undersökningstid. Det var alldeles för länge sedan jag var hos tandläkaren. Inte för att jag har känt av några besvär mer än obehagliga drömmar men det är tydligen ingen garanti för att allt står rätt till.

Idag är det alltså dags. Och jag är inte livrädd men nästan.

Obefogad rädsla

Att våga freestyla på en muntlig examen imponerar stort. Oavsett resultatet.

Stödgruppen för sociala fobiker var inte för mig visade det sig. Det gick ut på att man i totalt 20 timmar ska sitta i grupp och dela med sig av tankarna kring att vara social fobiker. På en direkt fråga om vad det var tänkt att man skulle få med sig rent konkret svävade svaret iväg i ett "värdefullt att ta del av andras erfarenheter".

Jag behöver knappast veta mer om hur det är utan jag vill ha kickass-KBT och bli av med skiten.

Vilket jag uttryckte lite mer väluppfostrat och fick igenom.

Dags för lunch?

Ett illtjut från utom synhåll. Dottern tröstas snabbt medan sonen på misstänkt vis gömmer sig bakom soffbordet.

Genom utstuderad good cop-taktik får jag veta följande:

Lillasyster har ont.

Jo, för jag bitade henne i magen.

Vi lekte att lillasyster var en varmkorv.

Dagens bästa

Det här är löst.

Just nu

Sambon svensexar.

Jag bordsplacerar.

Ärlighet räcker i det här fallet inte så många sekunder till

Barnen har misstänkt roligt utom synhåll:

Jag: Vad gör ni?
Dottern: Da! Hahahahaha!
Sonen: Vi håller på leker massor med bus!

Neutralitetsprincipen

Sonen: Jag har en stor rumpa. För jag är en stor kille.
Jag: Mmm.
Sonen: Lillasyster har en liten rumpa.
Jag: Mmm.
Sonen: Pappa har en stor rumpa.
Jag: Mmm.
Sonen: Mamma, du har en liten rumpa.
Jag: Mmm. (I mitt stilla sinne: HA!)
Sonen: Favoritmostern har en stor rumpa.
Jag: Mmm.

Huvudvärk

Våra barnvaktslösningar inför bröllopet har fallerat en efter en. Inte för att vi hade så jättemånga att fråga; i princip alla kommer att gå på bröllopet själva.

Vår nödlösning - att ha med barnen - är inte så enkel som den kan låta. För någon måste ta hand om barnen under middagen och jag kan inte komma på någon som hellre ser efter barnen än njuter av vin och vuxenkonversation.

Sonen är inga större problem; han tycker om att sitta med de vuxna och kan leka med sina bilar i bakgrunden när han tröttnar. I hans fall handlar det om att förbereda honom på vad som väntar och att ta med lämpliga mutor.

Dottern är lite svårare. Hon behöver underhållning hela tiden, på en 11-månaders nivå, annars hittar hon på hyss. Det i kombo med att hon är i en får-jag-inte-som-jag-vill-så-exploderar-jag-på-stört-fas är inte så lyckat på en längre sittning.

Den bästa idén vi har just nu - i trött och lätt uppgivet tillstånd - är att jag och sambon struntar i festen och går hem med barnen. Någon kanske kan videofilma så vi kan se i efterhand?

Promenad

Syskonkärlek 9

Angående gästlistan

I stora sängen precis innan sömnen infinner sig:

Sonen: Det är inga monster på bjödloppet?
Jag: Nej. Det kommer inga monster.
Sonen: Det är inga troll?
Jag: Nej, inga troll heller.
Sonen: Och inga noshörningar heller.

Dagens stora

Dottern promenerar över vardagsrumsgolvet med gåvagnen själv. Fram och tillbaka. Gång på gång. Galet lycklig.

Jag kommer bli galet lycklig när hon lär sig vända själv.

Akta väggen

Min stressnivå har definitivt passerat gränsen till skadlig.

Konstant ångestklump i magen.
Svårt att varva ner tillräckligt för att sova.
Svårt att koncentrera mig på en sak i taget vilket naturligtvis gör att allt tar längre tid.
Inget tålamod med folk som är som människor är mest - lite förvirrade ibland.

Idel solsken

Sonen trivs på dagis nuförtiden. Man hinner knappt få en puss eller ens ett hejdå förrän han har sprungit in och börjat leka.

Dels har den arga slutat och en snäll som kan sjunga sånger har börjat i hennes ställe. Den snälla ser att sonen är duktig i vissa avseenden och berömmer, men styr med fast och vänlig hand där det behöver övas lite. Som det ska vara.

Dels börjar sonen komma i kompisåldern på riktigt. Han och gänget leker tillsammans med hittepå. En unge låtsasramlar i sandlådan och är sjuk, två andra är ambulanser och sonen är polisbil som hjälper till.

Viss irritation

Har varit på föreläsning och träffat den andra som ska tenta i höst.

Föreläsningen gick bra. Rätt avsnitt var förberedda och jag hängde med på allt utan större ansträngning.

Intrycket av den andra var ett första och behöver inte vara ristat i sten. Men låt oss säga så här: jag skulle bli glad om jag fick anledning att ändra uppfattning väldigt snart.

Jag har inget emot att man inte kan allt eller att man tycker något är svårt men jag har väldigt mycket emot att vara ordningsman eller ställföreträdande förälder åt någon som inte verkar ha försökt själv.

Hipp hipp

I lördags hade jag gjort mig i ordning för att åka på någon slags körkortsintroduktion, en rätt onödig obligatorisk sak man måste bocka av för att få övningsköra privat.

Medan jag väntade på att bli hämtad tyckte jag att de nya grannarna betedde sig lite märkligt. Tokparkera utanför ingången med ledmotivet till Dirty Dancing på högsta volym i stereon. En lördagsmorgon. När mina systrar knackade på fönstret trillade poletten ner.

Sedan bar det av mot:

Manikyr
Kaffe - och pralinpaus
Lunch
Gokart
Musik och häng
Och slutligen skaldjursmiddag i lånat hems lugna vrå.

Lugnt, avslappnat och roligt. Inget sälja-kyssar-larv, inget supa-skallen-i-bitar-tvång, ingen tiara. Bara härligt hela tiden.

Det grämer mig dock lite att jag blev lurad av min bror som inte kan ljuga.

Indraget lördagsgodis?

På cykeln, på väg mot affären:
Sonen: Mamma, du är en gammal tant!
Jag (neutralt och vänligt): Jaså, varför tycker du det?
Sonen triumferande: För du dricker kaffe!

När jag tänkt till lite:
Jag: Men din favoritmoster, hon dricker också kaffe. Då är hon också en gammal tant!
Sonen med tonfall som antyder att jag är mindre begåvad: Nä-hä, hon är en flicka!

Stressreducering

Världens bästa storasyster var här på lunch/middag/häng med sin son. Bästa typen av häng är det som utökas allt eftersom man tycker att det passar. Som inte planeras tre veckor i förväg utan bestäms en timme innan lunchen står på bordet.

Hursomhelst.

Vi har bollat bröllopsidéer medan barnen lekte med tåg. Jag fick positiv feedback och tog tag i det där beslutsfattandet. Så nu är det klart. Vi har en preliminär tågordning för dagen. Vi har bestämt hur vigselakten ska se ut. Vi vet i stora drag vad som ska hända under dagen och vad som skall förtäras.

Kort sagt: vi har en plan.

Malligt tillägg: Jag har roddat barnen själv idag och har blivit klar med två av fyra grundläggande sakrättsliga problem.

Inte lika malligt: Rodda två barn själv när man har slutat amma är inte en så stor grej. Och de två första grundläggande sakrättsliga problemen är en kakbit jämfört med de två andra.

Nystart

Jag är svårt drabbad av terminsstartsentusiasm.

Har just införskaffat 3 kg (jo, det är sant, jag vägde!) seminariematerial från institutionen och längtar tills barnen är i säng så jag kan sätta i gång att göra en studieplanering för terminen.

Efter vad jag kan utläsa av schemat så blir det en liten krock om en månad. Det ligger en 48-timmars hemtenta med inlämning 12.00 fredagen före bröllopet.

Bröllopet och tentan utgör stressfaktorer molto grande var för sig, så att göra båda delarna så nära varandra med förståndet i behåll känns lite ... ehum ... tveksamt.

Jag ska istället göra mitt bästa för att övertyga institutionen om att ett bröllop kan likställas med egen sjukdom, olycksfall eller anhörigs tragiska bortgång och därmed klassas som laga förfall så jag får skriva omhemtenta.

På gång

I dag gick det mycket bättre.

Framförallt var jag beredd på reaktionen när den kom. Jag såg till att vara där några minuter för tidigt så det värsta skulle ha klingat av innan det var dags att träffa studievägledaren. Det var en bra strategi för jag kunde vara fokuserad under mötet.

Studievägledaren är förresten otroligt hjälpsam. Det här är klart än så länge:

Träffa henne en gång i månaden för avstämning och pepp.

Hon ska försöka ordna en timmes lärarhandledning i månaden så jag har någonstans att vända mig med frågor.

Kontakt med en student som också läser in den här kursen vid sidan av. Förhoppningsvis kommer vi träffas och diskutera seminarieuppgifter.

Briljant

Om man har lite svårt för att bestämma sig så kan man ju alltid låta bli.

Istället för att grubbla fram och tillbaka på stenar och fattningar så beställer jag en slät guldring som passar till förlovningsringen och som man kan fatta in stenar i vid ett senare tillfälle.

Jag slipper inte bara ett beslut. Vi slipper också ta den kostnaden nu när bröllopet ska betalas. Och det känns väldigt bra i magen.

I bröllopsdjungeln kan ingen höra en skrika

Huvuddragen är klara men detaljplaneringen består av en väldig massa lösa trådar. Vissa kan knytas ihop nu, andra är väntar på att föregående tråd blir klar. Gemensamt är att alla kräver att åtminstone ett, ofta flera, beslut fattas.

Jag är väldigt mycket av en å ena sidan - å andra sidan - person så beslutsprocessen tar mycket tid och energi.

Ofta tar det stopp vid rena struntsaker där det egentligen blir bra vilket man än bestämmer sig för. Kanske är det som är problemet, att det inte finns något rätt eller fel utan bara en till synes oändlig rad sinsemellan olika, dock fullgoda, alternativ.

Syskonkärlek 8

Barnen leker med bilar bredvid varandra.

Dottern: Brmbrmbrm! Da! Brmbrmbrm!
Sonen: Neeej! Du fåj inte leka med mina bilaj!

Inte så dumt alls

Te, Vikabröd med kaviar, ett äpple, några SATC-avsnitt och en puss då och då.

Måste bara...

Dottern släppte taget om skåpet hon höll sig i och stod kvar en vinglig liten stund!

Long time no see

Jag blev överraskad över hur stark reaktionen blev bara av att gå in genom dörren och uppför trappan på Juridicum .

Vidare till väntrummet där jag sitter med öronsus, tunnelseende, hjärtklappning. Golvet gungar, rummet snurrar, väggarna kommer mot mig. Fylld av panikkänslor, bekämpande lusten att rusa därifrån; sak samma vart, bara bort bort.

För att kunna andas.

Efteråt är jag helt tom inombords. Utmattad. För trött för att känna lättnad över att det är över, eller stolhet över att jag inte bara reste mig och gick.

Nu vet vi

Svaret är strax före fyllda tre.

Här har det nämligen inte körts på någon lillasyster med trehjulingen.

Lycklig återförening i morgon bitti

Nattastrof

Framgångspottsaga

De införskaffades före sommaren men trots Blixten McQueen-mut så har sonen varit kategorisk kalsongantipat. Och vi har väntat ut honom istället för att ta en fajt. Nu har han dragit upp tröjan och stolt visat kalkongen för favoritmostern på besök.

Och med hjälp av pottsaga förmåtts sitta still länge nog för en skvätt.

Ruta ett

Bröllopsstressen gör sig påmind. Mest aktuellt nu är att hitta en vigselring.

Jag var i Stockholm i helgen och provade ringar på Sandberg men det var inte riktigt rätt. Deras Rockring med grov yta är otroligt fin men eftersom designen är skyddad så kan man inte välja ringbredd och höjd hur som helst. Den såg alldeles för stor ut helt enkelt.

Så nu letas det vidare.

Noll koll

Jag är dubbelbokad.

När studievägledaren ringde för att boka tid hade jag en ovanligt sur dotter på armen och ingen almanacka i sikte.

Samma förmiddag har sambon obligatorisk närvaro på sin kurs och jag ska på ett informationsmöte om en grupp för sociala fobiker samtidigt som jag ska vara på Juridicum. Det funkar om sambon tar med dottern och lämnar henne hos mig på stan efter mina möten men innan han själv börjar och så går jag direkt till dagis och hämtar sonen.

Fast jag kan ju fortfarande inte klona mig själv. Måste alltså boka om antingen studievägledaren eller informationsmötet.

Jag undrar om man diskvalificerar sig från socialfobi-gruppen om man klarar av att ringa och boka om tiden?

I och för sig riktigt

Sonen vill inte sova och kommer ut i vardagsrummet för trettioelfte gången.

Jag: Gå in och lägg dig igen! Marsch pannkaka!
Sonen: Mamma, jag är inte en pannkaka! Jag är jag!

Den rullar, den rullar

Bollen inte bara rullar, det går åt rätt håll också.

Ska träffa studievägledaren i början av nästa vecka. Hon ringde upp och verkade väldigt hjälpsam.

Shit, tänk om det funkar? Ska jag bli jurist igen alltså?

Det är faktiskt bra att jag har den här resttentan att börja med så jag kan känna mig för lite utan att investera en hel termin.

Oh no

Håller på bli sjuk igen. Så, nu mina vänner, håller vi våra små tummar för att jag är i form för en tur till stora huvudstaden i morgon. Måste kolla in det här och nu är enda helgen att göra det på om jag ska hinna fundera ett par varv och sedan hinna få ringen innan stora dagen.

Det går inte att länka till specifika bilder så att klicka sig vidare till kollektioner / vigsel & förlovning är att rekommendera om man är nyfiken.

Fredagsmellis

Urgröpta äppelhalvor fyllda med smör, socker och kanel. Bakade i ugn på 200 grader tills de blev mosiga.

Oj vilken poppis mamma jag blev.

Bollen rullar

Ett litet men ack-så-modigt första steg.

Har kontaktat en studievägledare på Juridicum för att diskutera möjligheten att avsluta studierna. Via mejl förstås, så jag väntar på svar.

Jag är aningen orolig för att bli granskad uppifrån och ner av någon som har tidningen uppslagen på det här och sedan bli nekad på grund av formalia: - Lilla vän, det förstår du väl att det inte går.

Ursäkta, kan jag få numret till kavalleriet tack!

Hemma hos oss just nu:

2 föräldrazombier
1 litet tiomånadersynklo
1 snart treårsynklo som med en snart-treårings-envishet förnekar att han är det minsta lilla sjuk; återkommande psykbryt talar för att han har fel.

Puh.

Ny termin, nya förkylningar

Det tog faktiskt längre tid än väntat.

Sonen har hunnit gå tre veckor på dagis innan första infektionen kom. Sambon och dottern är väldigt ynkliga medan han själv inte blivit mer än lite snuvig.

Jag har fyllt på husapoteket och kuckelimuckförrådet samt hyrt en film så jag har något att sysselsätta mig med in case of nattvak.

Helgens bröllop

Bröllopet var vackert.

Inte en enda brudparstoapappersrulle, inga stolsöverdrag eller pretentiösa påfund.

Bara fint och stämningsfullt.

Åsså

Nya klänningen. Färgerna blev lite tokigt återgivna; den är brun och blå. Och så ska jag korta axelbanden en aning. Men annars så.

PS: Ser ni förresten det modebloggsmässiga blöjpaketet i bakgrunden?

Stor å liten

Det var tur att jag provade klänningen till helgens bröllop. Annars hade jag stått med lång näsa i för stor klänning. På 10 dagar har jag droppat en storlek.

Det var tur på ett annat sätt också. Esprit hade fått in nytt och där hängde en ännu snyggare än den nu för stora.

Sedan är det det här med storlekar. Jag tror att jag ser mig som större än jag är; det är visst vanligt om man gått ner mycket. Som mest som ickegravid har jag vägt över 80 kg till 162 cm. Då drog jag storlek 44/46. Klänningen jag till slut köpte (efter att ha börjat prova en 40:a) var en 34:a. Jag har liksom ingen koll på hur jag ser ut.

Bra besked

Sonen talar om sina nya dagisfröknar i lite varierande ordalag. Två av dem är snälla men ibland arga. En, dessvärre ansvarig för hans inskolning, är bara arg.

Idag berättade den arga att hon ska sluta nästa vecka så det löser ju det problemet.

Dagens kontraproduktiva

Just nu känns det som att om jag inte snart får sätta tänderna i något intellektuellt utmanande så går jag sönder. Förtvinar.

Trots det är jag livrädd för att börja plugga.

Lilla skrutt

Om man kryper, dricker själv ur mugg och flaska, åker cykel i barnsits, går med stöd och vinkar är man inte så liten längre.

Äntligen hemma

Just hemkommen från ett släktmöte i Luleå med digert program i tre dagar.

Det är så intressant hur vuxna människor - som var för sig är superkompetenta - stänger av hjärnorna i grupp. En resväska höll på bli kvarglömd på Kallax, en medlem höll på bli överkörd av en truck på SSAB, och samtliga slutade se sig om när det var dags att gå över en gata.

Men oj vilka dagar det har varit. Välplanerat, intressanta utflykter - att se stålframställningen på SSAB var en höjdare -, god mat och några för mig nya släktbekantskaper.

I-landsproblem

Vän romantik eller coolt 50-talsinspirerat?

Listigt var iallafall att fota allt som provades så man kan fundera hemma i lugn och ro. Man behöver se dem var för sig för att undvika paljett- och flufföverdos.

Frukost

Hjortronyoghurt, jos, macka med grillad halloumi, avokado och tomat, kaffe och tårta. Tänt ljus och paket.

Det är nämligen ingen vanlig dag idag.

För bra för att vara sant

Tradera är bitvis ett mysterium. Eller snarare: Lite mystiskt är det allt att splitternya märkeskläder från höstens kollektioner auktioneras ut en masse redan.

Kinakopior?

Stöldgods?

Eller bara någon som köpte tre storlekar av tre olika plagg för att prova hemma och sedan glömde lämna tillbaka alla nio innan öppet-köp-tiden gått ut?

Tuff kaka eller maräng?

I morgon är det stora bröllopsklänningsprovardagen.

Om jag inte återkommer till bloggen beror det på att jag försvunnit i ett moln av vitt fluff, toppat med paljetter.

Nödbloggning

Klockan är way beyond läggdags. Inte en endaste unge sover. Om tio minuter måste jag till tvättstugan.

Allt jag vill är att dricka te och se några avsnitt av SATC (jo, jag har också kommit över boxen...) så jag kommer fram till de säsonger jag inte har sett.

Vid sådana nödlägen, när man är trött och grinig och less är det bra att kunna ta ut irritationen i bloggen. Så klarar man ett par omgångar napp-i-stoppning och "Det är ingen bra idé att sova" till utan att explodera.

Ologiskt

Jag har två alternativ till goda vänners bröllop.

En klänning som kostar 800 kr där jag har allt jag behöver till utom möjligen en sjal.

En klänning som kostar 400 kr där jag behöver komplettera BH, hålla-in-strumpbyxor, skor samt möjligen en sjal.

Med allt som behöver köpas till den billigare klänningen blir det alternativet dyrare; trots det känner jag mig som Slösa om jag tar den för 800 kr.

Utmaning

Tingeling utmanade mig för evigheter sedan. Here we go:

Regler:

- Posta reglerna först.
- Svara på alla frågor.
- Skicka vidare utmaningen till andra bloggare.
- När du postat dina svar, berätta det för den som utmanade dig!

Nämn fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:

- Fortsätta skola in sonen på storbarnsavdelningen.
- Stålsätta mig inför Mamma, jag vill gå hem med darr på rösten och ledset öga.
- Hitta något att se galant ut i till ett bröllop snart.
- Med anledning av ovan; inse att jag inte är 20 längre även om alla systembolagsanställda jag stött på det senaste året insisterar.
- Stävja ett plötsligt sug efter Gudrun Sjödén-kläder. Hur gick det till?

Vad gjorde du för 10 år sedan?

-Väntade ivrigt på att höstterminen skulle börja och därmed juridikstudierna.
- Klev in här för att jobba på uteserveringen en sommardag. Träffade sambon för första gången och vi spelade Alfapet i samma lag sedan våra arbetsinsatser blivit överflödiga på grund av ösregn.

Ställen du bott på?

- Hos mamma och pappa.
- I Amerikat ett kort, kort tag; dessförinnan London ännu kortare.
- I väldigt många studentrum; lite centralare för varje flytt.
- Hos mamma och pappa igen.
- I en liten gul stuga.
- I ett stort rött hus.
- I en väldans härlig lägenhet. Med diskmaskin.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

- Det vanliga: fixa lite med boendet, skaffa bil, sörja för nära och kära, rädda världen. Hur långt räcker en biljon egentligen?

Personer du vill veta mer om:

- Den som vill berätta. Jag är ganska nyfiken men försiktig med att fråga.

Jag skickar utmaningen vidare till:

- Sonja , pratglad och Maria.

Idag

Vid middagsbordet:

Sonen: Mamma, jag tycker inte om den här goda såsen!

Igår

Vid middagsbordet:

Sonen: Mamma, vad heter den här goda maten?

Ojojoj

Det är mycket nu.

Att göra på en och en halv timme: Små små knyten till picknick, dusch, piff, packa för en hel utedag plus kväll, tvätta färdigt så jag har något rent dagen till ära.

Språkkänsla

Jag: Vad heter din nalle?
Sonen: Björn.

Felsökning

Dottern är inne i en sådan där fas som gör att man tar fram bebismanualen. Hon går från glad till gallskrik med imponerande hastighet. Det är helt otroligt hur mycket åsikter det kan finnas i en så liten människa.

Lyckligtvis tajmade hon in perioden med sambons semester.

Jag måste ha blivit semesterkoko

Juristlinjen lockar.

Efter att i sex års tid med stort eftertryck och på fullaste allvar sagt "aldrig mer" har jag blivit sugen.

Det har smugit sig på.

Först tyckte jag att det vore fint om jag kunde ta en resttenta i höst. Då skulle jag kunna plocka ut en högskoleexamen i juridik för de första fyra terminerna. Man blir inte jurist på det men jag skulle åtminstone få något slags avslut.

Och nu tänker jag att om det känns bra- och går bra- så kan jag kanske ta jurkanden också.

Ack svenska sommar

Regn, mygg och en telefon som inte funkar.

Men också en chans för barnen att få vardagstid med morfar och diverse morbröder och mostrar. Plocka smultron och vinbär på tomten som sparats för att sonen ska kunna plocka själv. Se ekorrar, rävar och lilla-snigel-akta-dig. Bada när solen tittar fram.

Lite lagom långsamt, på det där nyttigt avkopplande viset.

Håll i er nu

Jag brukar inte förklara eller ursäkta när det blir bloggtorka. Tycker det är min ensak hur mycket som skrivs och vill inte att det blir en "idag gick jag först lite hit och sedan lite dit och sedan hem igen"-blogg.

Med det sagt så gör jag ett undantag.

Bloggtorkan beror på att jag lämnade barnen med sambon och åkte på Tobaksspinnarstämman i Nås.

Jag har:

*trallat visor,
*dansat polska ( fem år mellan tillfällena är inte att rekommendera, men bordet höll!),
*åkt på gårdsloppisar,
*fått 18 triljoner myggbett,
*varit rapp och rolig,
*hittat en antijuridiksjälsfrände som jag hoppas få lära känna bättre,
*blivit lite sugen på att ta min jur kand tack vare föregående punkt,
*träffat ny kusinbebis ,
*hängt med släkten,
*vunnit en rejäl diskussion - åtminstone tror jag det då jag också:
*druckit lite för mycket vin en kväll.

Sammanfattningsvis otroligt lyckat.

Nu..

..bor det inte en utan två pannkakomaner hemma hos oss.

Dottern blev galet lycklig över att få smaka och små pannkaksbitar är utmärkta att öva pincettgrepp med.

Rea minsann

Oh...jag har så snygga och bekväma jeans... Det är skillnad på jeans och jeans och det är skillnad på att unna sig de man verkligen vill ha istället för ett par nästan lika bra.

700 pixiluringar för ett par Acne eftersom det var sommarrea på Janemars gör känslan om möjligt ännu bättre.

Nä, det var just det...

Jag tittade till mammas grav tillsammans med sonen. Han vet att hon är död men inte riktigt vad det innebär annat än att man inte kan träffa henne.

Jag: Nu får vi säga hejdå till mormor för vi ska åka hem!
Sonen: Hejdå mormor!
Paus
Sonen: Mamma, mormor inte säger hejdå!

Magiskt

Brallorna jag slog till på var så trånga att jag inte kunde knäppa dem helt i provhytten. Men expediten försäkrade att det var rätt storlek och att de skulle töja sig.

Efter viss inledande klaustrofobi får jag ge henne rätt. De går inte bara att knäppa utan sitter så perfekt det går att komma när man inte ser ut som när man var tjugo längre.

Trevlig överraskning

Dottern är ett bra shoppingsällskap.

Medan jag provade mig igenom ett till kännes ändlöst antal jeans - till följd av ändrad kroppskonstitution - var hon alldeles nöjd med att sitta på golvet i provhytten och göra grimaser i spegeln.

Beach 2008

Det är inga dramatiska förändringar à la mirakelkur.

Men jag går ner sakta och framförallt säkert utan att äta för lite. Det i sig är något att vara nöjd med för det är förfärlans lätt att bli manisk när det gäller mat och vikt.

Sammanfattning efter 5 månader:

Tappat 8 kg.
Minskat 13 cm i midjemått.
Minskat 10 cm över rumpan.
BMI har minskat från 24.6 till 21.8.

Bröllopsbestyr

Efter idogt meckande med gästlistan och när vi trodde att vi skurit ner tillräckligt för att precis få plats i lokalen om några tackar nej, påpekade sambon att vi glömt sätta upp två personer på listan.

Det gjorde mig lite förbryllad då vi har verkligen varit noggranna.

Minus: Vi måste minska ytterligare i antal.

Plus: Att glömma sätta upp sig själv på listan måste ju vara ett säkert tecken på att man ännu inte förvandlats till galen bridezilla.

Igen och igen

Den stora fördelen med att sonen inte längre har spjälsäng är samtidigt en stor nackdel. Det beror helt på vem man frågar.

Efter att ha stoppat tillbaka honom i sängen för hundrafemtifjärde gången så har han slutat försöka gå upp och leka. Nu är han sysselsatt med att hämta gula nappen som av en ren förarglig olyckshändelse hamnat på golvet.

Jag funderar över den statistiska sannolikheten att samma olycka sker sex gånger på raken.

Midsommarförkylning

Barnen är sjuka och jag springer fram och tillbaka till tvättstugan och tvättar upp alla ombyten från i natt.

Stackars sonen hostar så han kräks och har blivit stor nog att tala om att det smakar jätteilla.

Arvegods anno 1980

Det står en färdigmonterad våningssängshalva i vardagsrummet. Och den är alldeles enorm, åtminstone om man jämför med en spjälsäng.

Sonen har hämtat kudde och täcke från sitt rum och provligger. Märkligt nog ser det ganska lagom ut.

Det var jättemysigt det här! säger sonen glatt där han provligger.

Sängen är förresten min gamla och ska saneras på luktisar och eventuellt målas så småningom.

Den där rastlösa tiden

Nu är det rastlöst hemma. Dottern är åtta månader, jag har nästan slutat amma och känner mig inte så där oumbärlig längre.

Jag kollar platsannonser och kursbeskrivningar. Och grubblar fram och tillbaka på vad jag ska göra.

När sonen var i samma ålder kände jag på samma sätt. Då bestämde jag mig för att bli dietist. Nu funderar jag på annat. Läkare kanske? Men vad händer om vi skaffar ett barn till? När det barnet är åtta månader och rastlösheten sätter in?

Det funkar inte att byta bana efter varje barn och tänk om nästa infall blir att gå med i en cirkus, eller ännu galnare: att avsluta juristutbildningen och liksom sluta cirkeln?

Det som räknas

Sonen var på besök på storbarnsavdelningen där han ska börja till hösten. När han kom hem löd omdömet: Jättefina bilar!

Låter lovande.

Rosa reafynd

I vissa kretsar är det mer kontroversiellt att klä en flicka i rosa än en pojke.

Jag kan bli så trött på hela den här "Jag shoppar könsneutrala barnkläder - alltså är jag en genusmedveten förälder" - grejen. Medelklassen köper sig fri i orange och brunt samtidigt som man fostrar ytterligare en generation duktiga flickor och tuffa pojkar.

Jag tänker att det är uttryck för konsumtionshysteri snarare än genusmedvetenhet. Och att det är rätt sorgligt att genusfrågan reduceras till en trend istället för något varaktigt.

När lär de sig ljuga?

Jag kånkar på en sprattlig, trött och sockerspeedad två-och-ett-halvt-åring.

Sonen: GÅÅÅ! STOR KILLE!
Jag: Kommer du gå ordentligt med mamma? Det kan komma bilar!
Sonen: Nej, springa iväg!

Lägligt

Sandalproblemet löste sig av sig självt. Vi fick urvuxna kläder efter Falukusinerna och där fanns ett par med öppen tå som funkade finfint.

Det var otroligt lägligt. Bara några timmar innan hade jag i 30-gradigt värmerekord konstaterat att alla modeller under 500 kr var slut i rätt storlek och känt mig ganska uppgiven.

Känns ju också rätt bra att inte behöva lägga en femhundring på ett par barnskor som används två månader. Hade det varit hightech vinterskor hade jag gladeligen pröjsat men vanliga sandaler liksom?

Sommarfest

Det har varit sommarfest på sonens dagis. Först några stationer med friidrottsliga aktiviteter och sedan jordgubbstårta och diplom.

Sonen, som är en iakttagare av stort mått och därtill försiktig av sig, blev aningen ställd av att se fyra avdelningar barn med föräldrar och syskon ute på samma gång.

Här skulle det minsann inte kastas med någon liten boll, eller hoppa studsmatta eller springa "klara färdiga gå".

Efter viss övertalning - och med stor behållning - testade han dock kryptunneln och höjdhoppsmadrassen.

Äntligen...

Om man klarar att cykla uppför sjukhusbacken utan att det känns som att ögonen ska ploppa ut, då vet man att byxorna inte sitter för trångt i midjan.

Mina tajtaste stuprör är alldeles lagom.

Jobbig förälder

Sonen ska byta avdelning till hösten. Nu går han på en småbarnsavdelning där han tillhör de äldsta och även om han är lite försiktig av sig så kommer det passa honom jättefint att få gå med äldre barn. Så långt är allt rimligt och bra.

Men så fick vi informationshäftet från den nya avdelningen. Till hösten kommer det bli 21 barn på 3 vuxna. Är inte det ovanligt lite personal? Okej att femåringar är rätt självgående men det finns barn som inte ens fyllt tre, däribland sonen, och de behöver ju hjälp med en hel del.

Går det att ha en vettig pedagogisk verksamhet med så få vuxna? Blir det en säker verksamhet för barnen?

Jag vet inte, jag.

Kommunikation

När är det befogat med sura - dock inte anonyma - lappar i tvättstugan?

Någon har lämnat ett halvt duntäcke och glassplitter i torktumlaren. Jag var väldigt, väldigt sur alldeles nyss eftersom halva min tvättid gått åt till att enormt försiktigt torka ur eländet.

Nu är jag mest nyfiken på vad de egentligen torktumlade som lämnar spår i form av splitter och fjädrar?

Gaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhh...!

Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor.

Bloggpaus

Jag kommer inte ha internetuppkoppling på ett par dagar.

Läs de här bloggarna så länge:
Fru A:s dagar

Andra sidan gränsen

Akan-Kakan

Skoletande from hell

Sökes: Sandal med stängd tå, passande en två-och-ett-halvt-åring.

Finnes: En mamma som oroar sig för kombinationen sportsandal och ovan nämnda två-och-ett-halvt-åring i trehjulingsrace på dagis.

Var köper alla andra barnsandaler? Eller funkar sportsandaler med öppen tå till småbarn? Jag ser en oändlig rad skrubbsår och vikta stortånaglar framför mig men jag kanske är onödigt försiktig?

Ps: Jag veeet att Crocs har stängd tå men det kommer inte att hända.

Dagens kaffe-i-vrångstrupen

I Lund såklart.

Embracing my inner Svensson

Winnerbäck och gummihandskar.

Söndagsmorgon

Sambon har gått en sväng med barnen.

Sonen väckte mig med puss och alla detaljer. De ska till en annan lekpark och sonen och sambon ska gå medan dottern ska åka stora vagnen.

Vad trevligt sa jag yrvaket. Pusspuss!

Det betyder att jag får vakna i lugn och ro med tidning, kaffe och blogg på uteplatsen innan det är dags att dra igång ett städprojekt.

Kärt besvär

Eller besvär och besvär: har precis mejlat svärmor om en sak som vi pratat om.

Hon är en klok människa som det går att prata med på riktigt, om viktiga saker. Samtal som berör och som man funderar vidare på.

Och ibland alltså mejlar om.

Men Dolly var väl ett får?

Tänk att det fanns en tid när jag inte förstod varför kor inte rymde utan snällt och fogligt travade hemåt när det var dags för kvällsmjölkningen.

Det är inget jag funderar över längre om jag säger så.

Håller på att trappa ner amningen och det både ser ut och känns som att jag ska explodera närsomhelst. Och så är det en fin balansgång mellan att pumpa ur litegrann för att undvika mer mjölkstockning och pumpa för mycket så det istället drar upp produktionen.

Halva dagens outfit

Ett nytt linne har letat sig in i garderoben. Det är en rätt oansenlig sak i ljusgrå bomull. Trots det känns det lite special.

Det är nämligen i storlek small.

Någon gång ska jag skriva om min viktresa men just nu räcker det med att säga att jag inte har köpt något så litet på många år.

Och det känns förstås bra.

När det goda och blandade tagit slut

Sist kvar i påsen: ett par röda och en rund bullig svart.

Gammalt och nytt

När jag var liten hade jag nästan bara ärvda kläder. Framförallt efter två killkusiner som var både äldre och större; med resultat att jag fick ha utsvängda manchesterbyxor i skolan 1987. Har man någon som helst koll på sitt 80-tal så förstår man hur det kändes.

Det här med ärvda kläder har blivit lite känsligt.

De kläder jag nu packar upp efter sonen är fulla med matfläckar som inte gått bort i tvätten och ser ganska sjaviga ut och jag får liksom en skolgårdsklump i magen av att dottern ska ha dem. Att använda som reservkläder - absolut - men hon behöver nytt också. Dessutom har jag sett fram emot att klä henne i klänning och fina svala tunikor i sommar så det är ju bra tajming.

Så jag browsar barnkläder för fullt på nätet. Är fortfarande hängig så det är sysselsättning på lagom nivå.

Varför sökande till läkarutbildningen bör lämplighetstestas

Återbesöket för mjölkstockningen gick sådär.

Å ena sidan är värdena är bättre, jag mår bättre, och jag slipper ingående kunskap om exakt hur obehagligt det är att dränera ett bröst.

Å andra sidan har jag aldrig blivit så dåligt bemött inom vården tidigare.

Det var så illa att jag började gråta inne hos läkaren. Efter besöket när jag var på väg ut brast det fullständigt. Bara att vända och gå tillbaka in på mottagningen och hitta en ledig toalett tills jag samlat mig nog för att kunna sätta mig på bussen och åka hem.

Den absoluta no-no-listan

Det här är inte en bröllopsblogg. Men vi planerar bröllop och en del snappar jag upp under mitt internetrekande. Jag har snappat upp tillräckligt för att bjuda på några saker som inte kommer att komma i närheten av vårt bröllop. Det mesta är uppsnappat från Bröllopstorget.

Lolys bröllops-no-no-lista:

1. Rättfärdiga vansinniga önskemål med att det är VÅR dag VI bestämmer. Och gå i taket om någon försiktigt påpekar att om föräldrarna betalar kalaset är det rimligt att de får kräva att en inbjudan till mormor prioriteras före "moderna påfund" (läs vidare så förstår ni).

2. Att som blivande brud tala om bröllopet som "mitt", i stället för vårt. Just den företeelsen är nog en rimlig förklaring till några av punkterna på listan.

3. Ta banklån för att ha råd med "den största dagen i livet". Att skuldsätta sig stort för en enda dag är vansinne. Dessutom blir det där med "den största dagen i livet" lite urvattnat när man förlorat en nära anhörig eller fött barn. Liv och död toppar personliga caketoppers av förklarliga skäl.

4. Bevara brudklänningen i en glaskupa. Var det fastighetsbranschen som födde den briljanta idén? Ett sådant arrangemang skulle vi behöva ett rum till för att få plats med. För inte sätter man väl sin inglasade klänning i kallförrådet?

5. Färgmatcha i det oändliga: inbjudningar, gardiner i festlokalen, egensydda stolsöverdrag, köpta stolsöverdrag, alla tänkbara stolsöverdrag (hur blev det egentligen viktigt med stolsöverdrag?), gästernas kläder, brudens trosor ( och då var färgtemat varken vitt eller hudfärgat så jag hoppas brudklänningen var av tjockt tyg!), hemgjorda tvålar till toaletten (de rosa fanns inte i rätt nyans i butik), sockerbitar, fan och hans moster.

6. Rim till toalettkorgen med nödpryttlar så gästerna förstår vad huvudvärkstabletterna ska användas till. Det vore i och för sig roligt att skriva ett rim om kådisar men av någon anledning brukar de inte finnas med i korgen. Är det inte ansvarslöst att släppa loss vuxna singlar med alkohol och den romantiska inramning som ett bröllop ger utan kådisar...? Visste ni förresten att man hade toalettkorgar?

7. Krystade rim på temat ge oss pengar till: bröllopsresa / fest / husrenovering/ presenter eftersom vi inte litar på att ni ger oss något fint (eller inte har råd efter alla stolsöverdrag). Man kan tycka vad man vill om kuvertavgift men det blir inte mindre så för att önskemålet rimmas fram.

8. Toalettpapper med brudpar på

9. Små organzapåsar fyllda med kärlekste till gästerna. Detta består av vanligt te från ÖB som man blandar med små hjärtgodisar och häller i nämnda organzapåsar. En till varje gäst.

Den här listan kommer säkerligen att fyllas på framöver. Eller så slutar det med att jag blir en vansinnig bridezilla som slutar blogga och istället syr stolsöverdrag.

Och svaret är...

Det blev antibiotika. Samt återbesökstid för att kontrollera att man inte behöver ta till andra åtgärder.

Låter inte dränage förfärligt smärtsamt när det handlar om bröst?

Tröttsam följetong

Helt galet hur trött man blir.

Febern har gått ner från nattens "ligga och huttra trots dubbla duntäcken, raggsockor och två tröjor"-upplevelse. Men frisk kan jag ju inte påstå att jag är.

Och det felande bröstet är illrött och ömt.

Dagens rafflande fråga: Antibiotika eller inte? Svaret ges av Amningsmottagningen, någon gång under eftermiddagen.

Fisher Price's nedgång och fall

Dottern: Klunk-klunk, knorr-knorr, tugg.
Jag: AJ!
Dottern med solsken i blick: Hahahahaha!

Vem behöver ljudleksaker?

Afrika sa du? Inte i mammas och pappas säng i alla fall.

Sonen, den rätt så självständiga två-och-ett-halvt-åringen, ligger mellan oss i sängen för första gången på över ett år.

En mardröm om noshörningen, ett fast grepp om min hand: Hålla mamma! och jag förstår hur skrämd han är. På mardrömmar biter ingen logik, för hans del skulle Afrika lika gärna kunna ligga i rabatten utanför fönstret.

Ledsen i ögat

Känner mig inte som någon supermamma precis.

Idag har jag:

Lyft in sonen på hans rum en gång.
Hotat med att skicka in honom på rummet en gång till.
Hört fel med missförstånd och sonen i tårar som följd.

Dessutom har jag just frågat om inte sambon kan skriva pianissimo på sitt tangentbord eftersom jag inte kan koncentrera mig på det jag håller på med.

Rödspotta med potafräs och spill

Idag genomgick dottern det matmässiga eldprovet. Hon skulle testa Sempers burk med rödspätta, potatis och dill. Den alla barn hatar. Jag vet ett barn som började gråta när han smakade på den burken. Jag har inte hört talas om något barn som gillar den.

Men fisk är ju nyttigt och prova bör man. Jag funderade på att ta fram kameran för att föreviga spottandet och fräsandet (och skicka till Semper i produktutvecklingssyfte) men tyckte det var onödigt att göra drama av det hela.

Det konstiga var att dottern gillade den. Mycket till och med.

Jag som alltid trott att just den burken tillverkas för att legitimera att man ger sitt barn burkmat. Så att man ska kunna säga till den som pekar med hela handen mot spisen: Jodå, nyttigt och varierat- det finns till och med fisk!

Jag hade aldrig kunnat ana att det faktiskt finns barn som äter den.

Idag

Själva stockningen är borta; allt som återstår är lite feber. Jag är enormt lättad eftersom jag slipper tampas med Amningsmottagningen.

Det beror så på vem man pratar med där men somliga tycks tro att deras huvudsakliga arbetsuppgift består i att hålla mammorna borta från mottagningen genom att skicka in dem i duschen.

Jaså, 39 graders feber säger du? Och en klump i bröstet? Jaha, då är det bäst att du försöker hemma i ett par dygn till. Har du provat att duscha varmt?

Måste erkänna att jag är lite bitter över bemötandet fortfarande.

Rätt ska vara rätt

Egentligen borde jag börja skriva fästmannen i stället för sambon i bloggen eftersom vi ska gifta oss. Men det låter så otroligt fånigt så det blir inget av med det.

Det husmoderliga inlägget

I morgon fyller sonen två och ett halvt. Det är egentligen inte något jag tycker man ska uppmärksamma (risken är att det blir tradition och sen får man fira halvårsdagar tills barnen är 35), men sambon ville ha en ursäkt att baka herrgårdstårta efter ett recept han kommit över.

Vi får middagsgäster så jag har förberett en lasagne. Har lagat såsen så det bara är att slänga ihop tillsammans med lasagneplattor och grillade auberginer. Jag brukar göra den med quornfärs men det fanns inte på Willys så sambon köpte någon sojavariant. Är faktiskt lite orolig över hur det kommer smaka.

Hursomhelst är det skönt att ha maten förberedd så vi inte behöver ställa in ifall jag fortfarande har problem med mjölkstockningen i morgon. Att orka umgås ett par timmar löser man med febernedsättande värktabletter, att laga mat och fixa och dona känns lite väl ambitiöst.

Tråkig ursäkt

Planen var att träna idag men det blev inget av med den saken.

Har fått mjölkstockning igen och blotta tanken på att knöla ner mig i en tajt sport-bh ger smärtsamma rysningar efter ryggraden. Jag kan inte ens lyfta armen utan att det gör ont. Det gör ont även om jag inte rör mig en millimeter.

Det behövs så lite för att det ska strula: Jag ammade en gång extra under Leksandsäventyret och det drog upp produktionen så när Lilla Skrutt efter en halv måltid någon gång i natt bestämde sig för att det var bra så blev det inte alls bra.

Måndag

En bok i näven. En skål lösgodis på bordet.

Måste ju fira att alla gravidkilon försvunnit.

Målgruppsriktat

Jag får reklam från Skinny Bride Secrets och sambon för bröllopsfinansiering sedan vi ändrade relationship status på Facebook.

Inte särskilt överraskande men aningen sorgligt.

Lovsång till världens tanter

Jag och Lilla Skrutt tog tåget till Leksand över dagen. Vagnen var nästan tom förutom ett sällskap om fyra äldre kvinnor som slängde suktande blickar efter min lilla när de steg på.

Det är ett krux när man reser själv med en liten. Vad gör man av barnet när man blir kissnödig?

Jag tog på mig mitt vänligaste leende, stoppade en napp i munnen på Lilla Skrutt och gick fram till kvartetten och frågade om någon kunde tänka sig att hjälpa mig att hålla dottern en liten stund. Fyra par armar sträcktes upp på en gång och jag satte henne i närmsta famnen.

När jag kom tillbaka gullades det och jämfördes med de nu rätt stora egna barnen och jag fick tillbaka dottern med uppmaningen att bara säga till om jag behövde hjälp igen.

Alldeles varm i hjärtat tackade jag så mycket. Hähähä sa Lilla Skrutt och fäktade med armarna åt sina nya kompisar.

Hygienisk list och oskuldsfull tacksamhet

Det är så tacksamt med barn och presenter. Kommer hem från stan och ger sonen en påse från Apoteket att leta överraskning i.

Sonen blir jublande glad och efter att ha provluktat (mmm..dott!) rusar han ut i badrummet för att tvätta händerna.

Jag känner mig väldigt nöjd med utfallet. Sonen är en kategorisk hygienhatare och allt som gör det lättare är bra. Utöver Bamsetvålen finns därför Bamsetandborste, tandkräm med stjärnor i och en armé av badleksaker.

På min önskelista:

Duschmunstycke som ser ut som en brandbilsslang.

Att Disney och Pixar slår sina kloka ihop men istället för Blixten McQueen som huvudrollsinnehavare (bilar var poppis redan innan filmen, tack så mycket!) vill vi se Klippy den lilla nagelsaxen och Snappy den stora frisörsaxen i fräsiga sångnummer.

Freudiansk felpackning

Framme vid skogränsen när jag skulle packa ner ytterskorna i ryggsäcken tyckte jag att det liksom saknades något i den. Träningsbyxorna som jag - lite våghalsigt sådär - skulle byta till i omklädningsrummet hade inte kommit med.

Dags att skaffa regnställ?

Första testet av träningsmoralen. Det regnar ute vilket betyder att:

-jag antingen får träna dyblöt, eller
-byta om på plats.

Och jag hatar omklädningsrum.

Digitalkamera är verkligen en bra idé

Sonen har lekt med kameran och det här är en av de mer lyckade bilderna.

Det finns tjugo detaljstudier av köksbordets undersida också.

Sol och sport

Helgen har gått i ett nafs. Har suttit på uteplatsen och ändrat färg på näsa och ben. Från grönmögelostnyans till nästan mänsklig.

Ungefär en gång i halvtimmen kom en polisbil med röda lampor på taket, fyra polismotorcyklar, två vanliga motorcyklar och 150 triljoner tävlingscyklister förbisusande. De höll på hela lördagen och jag hade tröttnat långt innan högtalarbilen med lätt uttråkad speaker förkunnade att varv 9 av 15 snart var avklarat.

Sonen däremot var road nästan hela tiden: Till hejaheja! Till polismotorcykel!

Oansvarig public service

Av hänsyn till de anhöriga ska jag skriva det här så ickeraljerande jag kan:

Jag tycker det är helt galet att SVT sänder Englas begravning.

Hela idén med public service är att ge folk sånt de inte vet att de vill ha; inte hoppa när tittarna säger hoppa.

Jag tänker också att en av SVT:s uppgifter är att se till att vanligt folk inte kommer i kläm för att de saknar erfarenhet av exponering för "hela svenska folket". Att SVT har ett ansvar för att säga stopp när man ger sig i lag med personer i chock, utan vana vid media och offentlighetens konsekvenser.

Nu mår familjen dåligt av negativa åsikter, vilket SVT borde ha kunnat förutse och undvika genom att tacka nej till erbjudandet om att TV-sända Englas begravning.

Rubriksättning

Döden för public service

Public service: en fot i graven och en i klaveret

Public service gräver sin egen grav

Alla tre dubbeltydiga, träffande och tyvärr alldeles smaklöst olämpliga.

Mer sport

Helt galet hur mycket bättre träningen gick idag.

Friskis & Svettis har nya lokaler i Ultuna och det är verkligen fräscht. Dessutom har stora massan inte hittat dit än så jag kommer vara ett fullfjädrat proffs när aerobicsmaffian gör entré.

De som går på aerobicsen är oftast lite snyggare, lite blondare och lite mer sminkade än de som går på vanliga jympan. Och så här i komma-i-form-efter-två-graviditeter-stadiet känner man sig lätt lite som en flodhäst i fel sällskap. Och då blir man alldeles för självmedveten där man skuttar runt och vips vill man bara gå hem.

Och så ska vi inte ha det.

Dagens utflykt

Branta backen ner mot ån i jakt på kungsängsliljor och båtar. Jämför med det här och bli sommarlycklig!

Rikspucko

Jag har gjort något som nog får räknas som det mest obegåvade hittills som förälder. Jag skulle kunna twista till det här inlägget så det blir humor av eländet men jag orkar inte. Är för trött på mig själv.

Sonens längd skulle mätas medelst märke på hallväggen. Han var oväntat samarbetsvillig (alla andra mätmetoder har fått avbrytas då stillastående inte är hans bästa gren) vilket raskt skulle få sin förklaring.

Det var nämligen hans tur att rita på väggen när mätningen var klar.

Att säga "Det är bara mamma och pappa som får rita på väggen" med bibehållet allvar är inte möjligt. Jag gjorde så gott jag kunde men var inte tillräckligt övertygande.

Pennan lades för säkerhets skull utom räckhåll men när jag sedan sneglade åt hans håll var han på väg upp på en pall för att försöka nå den. Man riktigt såg kugghjulen snurra: Om jag flyttar pallen hitåt och sträcker mig lite så...

Den lille optimisten försökte till och med få mig att gå till ett annat rum (Mamma skriva datorn!) för att få odla sina graffititalanger ifred.

Idag har han alltså lärt sig rita på väggar och jag antar att vi inom en snar framtid kommer få beskåda hans verk.

Bra där. Verkligen bra.