Sonen utvecklar lekarna med sina älskade bilar. För ett par månader sedan var hela grejen att ställa dem på en pedantiskt rät rad efter varandra för att sedan flytta dem en halvmeter framåt och parkera dem i en pedantiskt rät rad på bredden.
Vardagsrumsgolvet är rätt stort så den leken varade i princip hur länge som helst.
Nu har bilarna fått röster och namn som byts allt efter behov. De ger sig ut på äventyr och eftersom sonen pratar när han leker så kan man följa med ganska bra i handlingen.
Låtsasgråt: Buuäähhää, hejdå pappa! Hejdå mamma! Buuähhäää!
Glad röst: Pappa framme! Pappa åka lila bil Amerika! Mamma hemma! Pappa hemma!
Därefter transportsträcka fram till nästa drama: Buuäähhää, bilen ramlade! Ajajaj!
Ny karaktär i form av ambulans gör entré.
Kanske är det dags att redan nu tipsa TV? Det här manuset har ju allt: smärtsamma uppbrott, att ta sig igenom den kris som uppstår i och med uppbrottet, lycklig återförening och nervbitande ambulansdrama.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar