För en dryg månad sedan kom ett erbjudande om konferens utomlands för sambon. Han var mycket tveksam till att åka. Eftersom jag misstänkte att han egentligen ville åka men inte ville lämna hela ruljangsen hemma till mig så peppade jag lite för resan. Jag blev nog lite peppad själv också och hade rosiga bilder i huvudet av barnmys och shoppinglistan jag tänkte skicka med.
Nu åker sambon i morgon bitti och blir borta en knapp vecka och jag undrar mest hur jag tänkte, eller framförallt vad jag tänkte med. Hjärnan var ju uppenbarligen frånkopplad, det är alldeles tydligt. Det känns hur sorgligt som helst att vara utan honom och då har jag inte ens vägt in att rodda två barn solo i det hela.
Så nu fokuserar jag på hur ekonomiskt det är att shoppa piffprylar och skor annorstädes och det funkar faktiskt rätt bra.
Fast det förstås, han har ju inte åkt än.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar