Värme

Storasyster tinar. Lillebror får höra om tvspelsframgångar, se dockteater med mjukdjur och finna sig i att bli klappad fofiktigt på både huvud och fötter.

Och som han finner sig. Väl tillrätta, som om han alltid hört till.

Syskonen

Sonen föreslog att lillebror skulle heta Gullegurkan eftersom han är så söt.

Han är så förtjust i nytillskottet. En smekning här, lite småprat där och så ett finger i bebisnäven som håller hårt fast.

Lillebror i sin tur är vaken längre perioder när syskonen är hemma och fyrar av spontanleenden när han hör högljudda lekar. Det är så alldeles uppenbart att det är välbekanta ljud för honom.

Dottern däremot är mer avvaktande. Det är inte förvånande. Hon är mammig, inne i en så kallad utvecklingsperiod* och är den som får sin roll i familjen mest omprövad som före detta minsting. Hon får ta det i sin takt, diskret övervakad så att tillfälle till tjuvnyp inte ges.

*4-årstrots, minst ett utbrott dagligen.

Tjuvlyssnade kontraster

Först praktgrälar de om hittepåmotorbåten. Om den utöver röd-vit-blå också ska vara gul och orange eller bara orange. Två minuter senare:

Fyraåringen: Nu har jag sovit på båten och vaknat.
Tvååringen: Jag också. Kan jag få en tidning?
Fyråaåringen: Här har du. Varsågod!
Tvååringen: Tack ska du ha! Det var snällt!

Förunderligt fint

Stora och Lilla Skrutt har det fint ihop för det mesta. De leker tillsammans. Och visst är det så att den lilla imiterar en hel del av vad den stora gör men de leker oftast samma sak samtidigt.

Soffan förvandlas till en koja som blir ett sjörövarskepp som blir en Estlandsbåt som blir ett hus. Och så tillbaka till båt och akta hajarna på golvet. Sonen börjar så sakteliga lära sig hänsyn och kompromisser: om lillasyster leker med dockor och storebror vill leka sjörövare så får dockorna vara sjörövarbebisar och vips är lillasyster med på noterna och brassar på med kanonerna.

Alla dessa måsten

Sonen: Mamma, lillasyster tänker förstöra mitt bygge!
Jag: Du får inte förstöra för storebror.
Dottern: Jag måste förstöra den!

Mer fyra år än tre.

Sonen är lyrisk över en gul lördagsgodisbit: Det var citron utanpå och nästan grädde inuti och det var det bästa lördagsgodiset!
Jag: Vilken tur att vi tog två sådana bitar då!
Sonen: Ja, för då får lillasyster också smaka en och det tycker hon är jättegott tror jag!

Syskonkärlek 15

Lilla Skrutt: Dumma dig!
Stora Skrutt: Lillasyster, ingen är dum. Dumma dig!

syskonkärlek 14

Dottern är ledsen, sonen har snabbare än blixten (dvs ännu snabbare än Blixten) krupit in under köksbordet.

Jag: Vad var det som hände?
Sonen: Jag orkar inte prata!
Jag (ändrar infallsvinkel): Varför tror du lillasyster blev ledsen?
Sonen: Hon brukar bli ledsen när jag slår henne.

Syskonkärlek 13

Sonen: Bjum, bjum Lillasyster! Öppna garaget!

Och Lilla Skrutt öppnar snällt garaget och kycklinggrytebilen parkerar. Det finns tydligen plats kvar i garaget. Reserverad plats för de bilar som storebror kör.

Syskonkärlek 12

Sonen har på ett troligtvis ohederligt vis tillskansat sig dotterns napp, placerat den på lastbilen och kört i väg utom synhåll men inom hörhåll i ilfart. Dottern - rådigheten själv- följer efter och får tillbaka sin kidnappade dapp.

Sonen: Lillasyster, du ska säga tack när du får nappen!

Syskonkärlek 11

Barnen läser UNT.

Sonen: Lillasyster, vet du vad den här heter?
Dottern: Brm brm brm.
Sonen: Nej, den bilen heter Fiat.

Syskonkärlek 10

Dottern (utrustad med Briotåg): Brmbrmbrm!
Sonen (utrustad med hjälpsamhet): Tåg brukar inte säga brmbrmbrm! Tåg säger tutututu!

Dags för lunch?

Ett illtjut från utom synhåll. Dottern tröstas snabbt medan sonen på misstänkt vis gömmer sig bakom soffbordet.

Genom utstuderad good cop-taktik får jag veta följande:

Lillasyster har ont.

Jo, för jag bitade henne i magen.

Vi lekte att lillasyster var en varmkorv.

Syskonkärlek 9

Syskonkärlek 8

Barnen leker med bilar bredvid varandra.

Dottern: Brmbrmbrm! Da! Brmbrmbrm!
Sonen: Neeej! Du fåj inte leka med mina bilaj!

Syskonkärlek 7

Sonen till lillasyster: Pipigubbaj hetej piiipej!
Dottern: Hahahaha!

Översättning: Polisbilsgubbarna heter poliser!

Det slog mig idag att det kanske inte var så bra att sonen tror att det heter polisbilsgubbar så jag berättade att de heter poliser och att de kanske blir ledsna och arga om man säger polisbilsgubbe till dem. Sonen begrundade detta och fann för gott att informera lillasyster om hur det förhåller sig.

Syskonkärlek 6

Dottern är så förtjust, så förtjust i storebror. Det mesta han hittar på är i hennes ögon hysteriskt roligt och skrattframkallande.

Sambon och jag kan förstås också roa dottern men vi får slita mycket hårdare.

Sonen behöver inte anstränga sig. Ett snabbt men brett leende när han får henne att skratta och sedan raskt iväg för nya storpojke-äventyr.

Syskonkärlek 5

Syskonkärlek 4

Sonen gör sitt bästa för att muntra upp sin lillasyster som har det lite jobbigt nu. Han provar sig fram och är duktig på att fånga upp det hon tycker är roligast. Att hoppa jämfota mitt framför näsan på henne samtidigt som han ropar "Hopp" funkar bäst. Pruttljud med munnen funkar till nöds.

Syskonkärlek 3

Dottern ligger i det hemsnickrade babygymmet och sonen lyfter hennes hand och knyter den om en av leksakerna. Vips är galoppen fattad och hon kan själv.