Efter gravljusinköp

Det är ingen rolig tid på året.

På Allhelgona samma år som mamma gick bort var hon med runt bland släktgravarna. Runt den tidpunkten förstod jag att det var något på gång: hennes sjukdom förvärrades efter att ha varit stabil länge.

Från att ha varit en av de mest snabbtänkta och verbala blev hon långsam och lite förvirrad. Och hon märkte det själv och sörjde sin tappade skalle som hon själv uttryckte det.

Det var då jag började anpassa mig på ett sätt som inte tidigare behövts, så omärkligt för henne som möjligt. Höll samtalen enkla: om vardagliga saker istället för att sväva iväg i abstrakta diskussioner där jag intagit en ofta rätt extrem ståndpunkt för nöjes skull.

Det var också den hösten jag slutade vara uppriktig med hur jag mådde inför henne. Innan hade vi kunnat dela sorgen och oron inför hennes sjukdom och saker jag bar på. Nu blev det viktigaste att hon åtminstone skulle slippa oroa sig för oss som skulle bli kvar.

Ljuvt återseende

Använder min egen laptop igen efter att äkta maken klickat hem en betydligt billigare no name - sladd istället för den äppelsladd som brann.

Alla länkar, genvägar, bilder, musiksamlingen och ett hemvant liksom mjukt knatter från tangenterna.

Saknaden har varit stor.

Rutinerat

Har första KBT-tillfället idag och som den rätt rutinerade sociala fobiker jag är vet jag att det skulle kunna gå så här:

Terapeuten: Berätta varför du är här!
Jag (tittande ner i golvet, åt sidan eller varsomhelst utom på terapeuten; så nervös att precis all tankeverksamhet blockas): Jaa, jag vet inte riktigt, det är nog inte så farligt ändå. Här behövs absolut ingen KBT. Tack och hej!

Och det ju väldans dumt nu när jag äntligen får hjälp. Så jag har sammanfattat det hela på ett papper som jag bara kan sträcka fram ifall jag blir så nervös att jag inte kan prata för mig.

Succé

Dagens roligaste var lite oväntat stora familjestädningen vi gjorde efter middagen. Jag dammsög och övriga delar av familjen hjälptes åt att skura köksgolv och plocka leksaker.

Sonen har tidigare varit så rädd för illalåtande hushållsapparater i allmänhet och vår 400-kronors-dammsugare från Rusta i synnerhet att all städning fått ske när han inte varit i närheten för att skona det arma barnet från mardrömmar och framtida men.

Han tycker fortfarande illa om ljudet men det är skillnad på att med pekfingrarna i öronen med väldig regelbundenhet påpeka att det låter jätteilla mamma, jag tycker inte om det där ljudet och att gallskrika av ren skräck.

Eländes elände

Om förskoleeländet.

En till

Åsså lite mer

En liten skildring av misär

I stället för att bevittna dopet av min nya kusin har vi haft sjukstuga hemma i helgen.

Och för en gångs skull har det varit syndast om mig. Eller, det är väl inte riktigt sant. Jag har varit sjukast men eftersom äkta mannen varit jämförelsevis pigg och rask har jag kunnat ligga däckad till sängs.

För även om man mår apdåligt är man så innerligt tacksam att man inte mår apdåligt och dessutom roddar två barn att det knappt är synd om alls.

Vinnare i kategorin "Årets överraskning"

Vinnare: Uppsala kommun
Bidrag: Det föds barn året runt och kommer behövas nya förskoleplatser i januari det här läsåret också.

I november får vi besked.

Det som talar för ett lyckligt slut är syskonförtur. Det som talar emot är att sonens förskola är full och de vägrar ta in fler. Kanske kommer två barn sluta men det är tre syskon som vill börja i januari och de tas in i åldersordning, inte efter hur länge man har stått i kö. Och dottern är yngst av de syskon som vill börja.

Vårt andra alternativ då? Där är det sju syskon som vill in och eftersom vi inte har syskon på den förskolan så hamnar vi sist där med.

Mrs Anti-Sunshine

Enormt trött, enormt ont i huvudet.

Och på dåligt humör och lite sänkt av ingen anledning alls.

Mer bröllop

Men tack så mycket

Illtjut från något slags kojbygge av soffkuddarna:

Jag: Stackars gumman, slog du huvudet i bordet?
Sonen glädjestrålande: Nej, mamma, lillasyster ramlade inte. Jag knuffade henne från min bro ner i vattnet. Här, på golvet! Hon var trollet!

Just den här olyckan skyller jag på dagis. De har nämligen som en del av den pedagogiska verksamheten lekt Bockarna Bruse under förmiddagen.

Iakttagelse

Lilla skrutt äter soppa själv med sked.

Eller inte alls.

Man kan välja på att sanera kök och mätt bebis eller kök och argsint hungrig bebis.

Tisdagsmiddag

Ett lager aubergine och rödlök ugnsbakas till fem minuter innan färdigt. Därefter täcks lagret med rödspättefiléer som fått dra i en blandning av timjan, citron, vitlök, olivolja, salt och svartpeppar, och alltihop lagas tillsammans de sista fem minuterna.

Till det ugnsbakade gulbetor.

Succé, men svarta oliver hade varit pricken över.

Eftermiddagen

Jag har en liten paus.

Egentligen funderar jag på om 32 harar kan likställas med spannmål, och om jag i så fall har löst seminarieuppgiften.

Igår

Lilla Skrutts födelsedag sammanföll med ettårskollen. Tur att hon hade så roligt med sina presenter för hon har varit lite ynklig efter vaccinationen.

Längd: 74,5 cm
Vikt: 10,7 kg.

Ganska precis en centimeter och ett kilo mindre än storebror vid samma tidpunkt.

Idag är ingen vanlig dag

Pannkakstårta, sång, ballonger och födelsedagspresenter.

Lilla Skrutt fick en mjuk fotboll och en bok som är lite mer avancerad än de rena pekböckerna.

Dessutom en bil egenhändigt utvald av tapper storebror som börjar få begreppen lillasysters födelsedag och min födelsedag klara för sig.

I eftermiddag kommer en present till: obscena mängder byggklossar kompatibla med Duplo.

Senare på kvällen

Tårtan i förgrunden hade mandelbotten täckt med hallontryffel och vår lille snart-tre-årige tårtconnaisseur förklarade senare att den var jättegod mamma, mycket godare än rosa och grön tårta.

Efter vigseln

Utanför efteråt.

Ris i håret, blommorna, äkta mannens mun, urringningen och konstigt nog skorna.

Det är förresten den här jag har på mig.

Bröllop i bild

Sista-minuten-fix innan vigseln.

Slagen hjältinna

Nödvändiga attiraljer inom kännhåll: napp och kanin.

När storebror sover

Då passar Lilla Skrutt på.

Bordsplacering

Trots alla fiffiga bordsplaceringsverktyg man kan använda så var oldschool-sättet det enklaste.

Fyra hoptejpade A4, 95 små post-its med gästernas namn. Och ett himla pusslande.

Surt

En ny datorsladd går på nästan 1000 kr.

Frågan är väl då hur länge själva datorn som har drygt fem år på nacken kommer hålla, och vad en ny skulle kosta.

Ifall man inte vill riskera att stå med en ny och fin sladd till en ickefungerande maskin. För det vore verkligen surt.

Moget

Stackars äkta mannen är sjuk och ynklig. Jag inleder med det helt utan ironiska undertoner så ingen tror att jag inte tycker synd om. För det gör jag.

Men jag grämer mig över att dagens utflykt inte blev av och att jag istället för lite avlastning och glamourifiering efter att ha tagit hand om barnen och hela ruljangsen under veckan nu tar hand om barnen och hela ruljangsen och en sjuk äkta man.

Jag hade liksom ställt in mig på en helg när vi skulle få massa (roliga) saker gjorda och haft det som morot under veckan när barnen varit nattningsobstinata och jag trött och lite gräsynklig.

Och när man får planera om till tråkigare saker reagerar jag tjurigare än nästan-tre-åringen som var fullt nöjd med panerad rödspätta, ris och stuvad spenat istället för restaurangbesök till lunch. Nöjd med att äta lördagsgodis som efterrätt framför Bolibompa och sedan smyga in i sovrummet och somna utan bus för att inte väcka min pappa som är trött och lite sjuk, i stället för att köpa vinteroverall och stövlar och andra saker i solen på stan.

Förhoppningsvis har jag skärpt till mig lagom tills middagssovarna vaknar och beter mig som en vuxen människa igen.

Som det ska vara

Äkta mannen är hemma från Boston. Med överraskningar till de tappra hemmavarande som sig bör.

Luktegott till tappra mamman, kläder till de tappra barnen och en magnetisk ritbräda till sonen som tappert trotsat sömnen varje kväll under faderns frånvaro.

Godis till samtliga.

Syskonkärlek 11

Barnen läser UNT.

Sonen: Lillasyster, vet du vad den här heter?
Dottern: Brm brm brm.
Sonen: Nej, den bilen heter Fiat.

Höstromantik

Det är ändå humor på något sätt

I upptaktsgruppen inför KBT-terapin:

Gruppledaren: Vi kan ju börja med att presentera oss. Vem vill börja?

Fem personer inklusive jag själv uppvisar en mycket talande tystnad.

Spännande

De första bilderna från bröllopet har kommit!

Tyvärr har datorsladden till min bärbara brunnit och skivan passar inte till datorn jag lånat så jag kan inte titta på dem förrän i morgon.

Familjeplanering

Sonen: Mamma, har du en bebis i magen?
Jag: Nej.
Sonen: Mamma, du har en bebis i magen!
Jag: Nej. Dessutom har du redan en lillasyster.
Sonen: Men jag vill ha fler för det blir bra tror jag.

Lunch från frysen

Äkta mannen har en pizzateori som fler borde anamma.

Den går ut på att man blir lyckligast av den första halvan; alltså äter man en halv pizza och lägger till grönsaker och keso istället för den andra halvan.

Så när vi beställer pizza brukar vi beställa två vuxenpizzor och dela på fyra: en bit till mig, en till äkta mannen, en till sonen och en till frysen.

Ny karriär

Sonen har bytt bana. Från manusförfattare till regissör. Och han får lära sig den hårda vägen att små barn är hopplöst dåliga på att ta regianvisningar.

Sonen: Du ska vara här borta, på kuddarna!
Du vill leka med mig här!
Lillasyster, hiiiiit!

Tjuvstart

Alldeles snällt är det inte att börja med bröllopschokladen* utan maken. Men det får mig att känna mig lite mindre gräsynklig och bidrar antagligen till ett mer harmoniskt äktenskap (åtminstone blir jag lycklig för stunden).

Dessvärre besöker jag inte Farsta så ofta men man kanske kan få någon vänlig själ på Kahls The & Kaffehandel att skicka hit en ny ask?

*Del av en presentkorg

Fröjd men ingen frid

Helt avslappnat är det ju inte att laga mat med två vildingar runt fötterna som gör illa varandra eller sig själva i mer eller mindre slumpartade olyckshändelser.

För att få lite lugn och ro ställde jag sonen att "diska" med decilitermått och dottern fick sitta i barnstolen och kasta morot/byttor/leksaker/allehanda diverse på golvet.

Nu ska jag sanera köksgolvet på vatten och morot/byttor/leksaker/allehanda diverse.

Tomorrow, tomorrow

Jag bara sover och sover.

I går kväll gick jag och lade mig halv tio och vaknade kvart i åtta i morse. Vi hade försovit oss till dagislämningen.

Nu är jag nyss uppstigen efter att ha somnat mitt i sagoläsningen när sonen skulle sova middag.

Att jag skulle orka lyfta lagboken är idag ett stort skämt. Jag tog mig inte ens igenom UNT i morse.

Resa

Idag bar det av till Amerikat.

Det är tyvärr inte så härligt romantiskt som det låter; sambon reser i jobbet och jag är hemma med barnen.

Dagen efter den stora

Trötta och lyckliga.

Bröllop

Dags att sova. Sen är det dags!

Sonen har för säkerhets skull frågat sin far om det kommer några ankor som äter barn och vuxna på bröllopet.

Ser man på

Dottern: Mamamamama!

Jag i mitt väldigt nöjda stilla sinne: Ha!

Fixa färdigt

100000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000000 000000000000000 antal möjligheter när man ska bordsplacera närmare 100 gäster.

På gång

Dottern står utan stöd i ungefär en halv minut och har börjat lyfta lite på ena foten samtidigt.

Annars är det turbokryp efter storebror eller rallykörning med gåvagn, stolar och leksakslåda som är grejen.

Next stop: rökning under köksfläkten

Sonen har börjat intressera sig för vad andra människor tycker om och inte, och intervjuar oss med stort allvar om tycke för mjölk, tandborstning, kakor, bröllop, jeansbärande osv osv i det oändliga.

På Systembolaget:

Sonen: Mamma, du tycker om att dricka vin?

De övriga kunderna liksom hajar till för att snabbt titta bort och sedan snegla igen när de tror att det inte märks.

Mmm...

Råraka på potatis och rödbetor. Till det dragonkeso.

Lagat med kärlek; serverat när jag kommer hem efter ärendespring på stan.

Söndagskväll

Vi gick igenom garderob efter garderob med mammas kläder igår, jag och lillasyster. Vi hade en effektiv skattletarapproach till det hela. Inbillade oss att vi letade vintagefynd bland hennes kläder som vi gjorde medan hon levde. Istället för att städa bort hennes liv.

Det funkade. En hög till lillasyster, en hög till mig och en till secondhand. Så långt allt gott. Bra att få det gjort.

Men tanken på de tömda garderoberna är tung.

Ibland på besök har jag öppnat garderoben, strukit med handen över plaggen och andats in doften. En gnutta damm, en smula tvättmedel men också en aning mamma.

Första ordet

Dottern och jag bollar på golvet och småpratar så där som man gör i hopp om att något ord ska fastna. Och plötsligt:

Dottern: Da!
Jag: Ja, där boll!
Dottern: Da boj!

Alla i familjen var dock inte lika imponerade som jag och sambon.

Sonen till lillasyster: Det där heter lök, inte boll.

Nerver

I morgon är det exakt en vecka kvar till bröllopet.

Gulp.

Hundhyfs

Vad är det med hundägarna här omkring egentligen?

Det bor fyra hundar i huset och varje gång jag tvättar får jag börja med att göra rent tvättmaskin, tumlare, disktrasa och bänk från hundhår. Vi är inte allergiska vad jag vet men jag vill inte ha en halv hund i den rena tvätten för det.

Droppen var när sonen kom in efter utelek och skorna behövde en grundlig rengöring efter närkontakt med vissa lämningar på lekplatsen.

Nu är jag på krigsstigen.

Permanent piff

Har färgat ögonfransar och bryn på ett nytt ställe med fantastiskt bra resultat.

Hon lyssnade faktiskt på hur jag ville att det skulle se ut istället för att noppa brynen till små tunna streck à la förvånad tant.

Jag har tunna ögonbryn och helt vita ögonbrynshår så det ser ganska märkligt ut om man bara fyller i med penna eller skugga. Åtminstone i dagsljus.

Och det är lyxigt att se konstant piffad ut.

Jag är kär

Idag kom ett ganska tungt paket med posten. Nu hänger innehållet - en kappa - i garderoben. Det kan visa sig vara det bästa secondhandfyndet ever med avseende på pris, skick, användbarhet och behov av just en sådan.

Nöjd

Ingenting är rotten. Inte ett hål. Ingenting håller på att ramla ur.

Det var åtta år sedan jag var hos tandläkaren senast.

Jag är så otroligt glad och stolt över att äntligen ha gjort det.

Syskonkärlek 10

Dottern (utrustad med Briotåg): Brmbrmbrm!
Sonen (utrustad med hjälpsamhet): Tåg brukar inte säga brmbrmbrm! Tåg säger tutututu!

Idag är ingen vanlig dag

På senare tid har tappade tänder figurerat i drömmarna på ett synnerligen obehagligt vis.

Så pass att jag tog mig i kragen och bokade en undersökningstid. Det var alldeles för länge sedan jag var hos tandläkaren. Inte för att jag har känt av några besvär mer än obehagliga drömmar men det är tydligen ingen garanti för att allt står rätt till.

Idag är det alltså dags. Och jag är inte livrädd men nästan.