Rutinerat

Har första KBT-tillfället idag och som den rätt rutinerade sociala fobiker jag är vet jag att det skulle kunna gå så här:

Terapeuten: Berätta varför du är här!
Jag (tittande ner i golvet, åt sidan eller varsomhelst utom på terapeuten; så nervös att precis all tankeverksamhet blockas): Jaa, jag vet inte riktigt, det är nog inte så farligt ändå. Här behövs absolut ingen KBT. Tack och hej!

Och det ju väldans dumt nu när jag äntligen får hjälp. Så jag har sammanfattat det hela på ett papper som jag bara kan sträcka fram ifall jag blir så nervös att jag inte kan prata för mig.