En liten skildring av misär

I stället för att bevittna dopet av min nya kusin har vi haft sjukstuga hemma i helgen.

Och för en gångs skull har det varit syndast om mig. Eller, det är väl inte riktigt sant. Jag har varit sjukast men eftersom äkta mannen varit jämförelsevis pigg och rask har jag kunnat ligga däckad till sängs.

För även om man mår apdåligt är man så innerligt tacksam att man inte mår apdåligt och dessutom roddar två barn att det knappt är synd om alls.