Moget

Stackars äkta mannen är sjuk och ynklig. Jag inleder med det helt utan ironiska undertoner så ingen tror att jag inte tycker synd om. För det gör jag.

Men jag grämer mig över att dagens utflykt inte blev av och att jag istället för lite avlastning och glamourifiering efter att ha tagit hand om barnen och hela ruljangsen under veckan nu tar hand om barnen och hela ruljangsen och en sjuk äkta man.

Jag hade liksom ställt in mig på en helg när vi skulle få massa (roliga) saker gjorda och haft det som morot under veckan när barnen varit nattningsobstinata och jag trött och lite gräsynklig.

Och när man får planera om till tråkigare saker reagerar jag tjurigare än nästan-tre-åringen som var fullt nöjd med panerad rödspätta, ris och stuvad spenat istället för restaurangbesök till lunch. Nöjd med att äta lördagsgodis som efterrätt framför Bolibompa och sedan smyga in i sovrummet och somna utan bus för att inte väcka min pappa som är trött och lite sjuk, i stället för att köpa vinteroverall och stövlar och andra saker i solen på stan.

Förhoppningsvis har jag skärpt till mig lagom tills middagssovarna vaknar och beter mig som en vuxen människa igen.