Nedslag i någon annans verklighetsuppfattning

Manlig läkare: Så du behöver en sjukskrivning. Och du har ett, nej, två barn. Vem ska se efter dem då?
Jag De går på dagis..?
Manlig läkare: Ja men hemma? Hur ska det gå?


I sjukskrivningsintyget: Maken hjälper till med barnen.

Halvtid

En mycket förtjust Lilla Skrutt blev den första att känna sparkar utifrån.

Ultraljud

Cirkusbebisen mår finfint. Och vi vet vad det är för slags. Tror vi. Barnmorskan var så säker som man kan vara utan att lämna garantier.

För ett par veckor sedan ville båda barnen ha en lillebror. På sistone har nyblivna treåringen intagit en mer oppositionell attityd till det mesta i tillvaron och följaktligen har hon svängt till att önska sig en lillasyster.

Önsk

Lilla Skrutt blir snart tre. Hon önskar sig en mus i en bur.

"Och musen kan krypa in under min tröja och ut här och här och killa mig. Sedan fångar jag den och sätter den i buren. Då blir den glad!"

Hon är så förtjust i allt som är mjukt och levande. Pussar djurbilder varhelst de finns: datorskärmen får tvättas regelbundet, TV:n också. Och Lilla Skrutt själv får saneras från trycksvärta.

Veckans vardagshjälte...

... är odiskutabelt äkta maken.

Det är obegripligt hur arg man kan bli av att behöva söndagsbada. Varifrån nästan-tre-åringen fått sitt humör är en mycket bra fråga.

Både jag och äkta maken är lugna och lågmälda. Under våra år tillsammans tror jag inte vi har haft ett riktigt gräl överhuvudtaget. Vi tycker olika, diskuterar, kompromissar, men alltid konstruktivt. Aldrig skrik, drama eller giftigheter.

Så - som sagt - varifrån kom humöret?

Åsså den däringa juridiken

Juristlinjen är inte känd för att innehålla så mycket valfrihet. Åtminstone inte de första tre åren. PM-ämnen delas ut efter slump, inte intresse. Ofta svär man, ibland tackar man sin lyckliga stjärna för att man slapp skriva 12 sidor miljörättslig analys och istället fick ägna sig åt kommunala bolag.

Den här terminen är det fritt val. Ämnet ska ha anknytning till Europarätt eller förvaltningsrätt; helst båda.

Jag har haft ämnesförslag, bytt, bytt igen, dissat innan jag har tänkt färdigt för att sedan jobba med ett ämne en vecka bara för att inse att jag kommer dö lilla tråkdöden om jag lägger mer tid på det.

Så istället tar jag upp en litet obskyrt intresse som smög sig på i samband med de kommunala bolagen nämnda ovan.

Offentlig upphandling.

Konflikten mellan att lagen är utformad efter ekonomiska aspekter medan den som upphandlar tjänsten kanske har önskemål om att en vara ska vara t ex miljömärkt, närproducerad eller producerad under godkända arbetsförhållanden.

Frågeställningen blir då vilka "mjuka" krav som kan ställas på en leverantör och som EU-domstolen godtar.

På ett ungefär.

Mest vardagsförenklare per krona. Eller öre.

Vi köpte en vit sådan här i somras på det stora varuhuset.

Ett fack för mörkt och ett för ljust. Nästan-3-åringen och nästan-5-åringen har nu inte bara utmaningen mitt i prick utan även är plagget mest ljust eller mörkt?

Succé.

De små

Har varit på ett första ultraljud och cirkusbebisen stod på huvudet och vinkade. Begåvat med tanke på den ringa åldern 14 veckor. Efter det kändes det tillräckligt säkert för att kunna berätta för barnen att de ska få ett syskon.

Lilla Skrutt som är bitter över att vara lillasyster och inte storebror är något blidkad av att hon kommer att bli både storasyster och lillasyster.

Att hon inte är en pojke är hon fortfarande lite sur över.

Naiv

Jag försökte träffa honom för några år sedan. Ett förutsättningslöst möte. Inga krav på förklaringar, inga djupa samtal, inga jobbiga frågor. En kopp kaffe. Jag ville se hur han blev. Jag ville se honom i ögonen. Bara det.

Märkligt nog bestämdes en dag.

Jag åkte ner och sov hos bekanta i Malmö. Samma dag jag skulle ta tåget över sundet ringde han och backade ur. Jag fick en påhittad anledning. Ångesten i hans röst var påtaglig.

Det var ångesten i rösten som slutgiltigt fick mig att inse att det verkligen var sista gången, där på Hovedbanegård i Köpenhamn för så många år sedan.

Soppa på rötter

Jag har inget minne av att mina biologiska föräldrar har bott tillsammans. Jag bodde hos mamma och träffade min pappa då och då. Lagom mycket för att längta förtvivlat, inte tillräckligt för att lära känna på riktigt.

När jag var tonåring bröt han kontakten.

Jag har haft en närvarande och bra pappa i form av en styvpappa och en formell adoption genomfördes för ett par år sedan.

Men det är en bit som saknas. Det går inte att komma ifrån.

Jag har talat i telefon med min biologiske far ett par gånger under åren. Han vet att jag har barn, att mamma har gått bort. Jag har skickat några foton. Det är på en nivå som låter mig hålla den distans jag behöver. För det är lönlöst att vänta på att få något därifrån. Det är en setup för besvikelse.

Jag vet inte hur han åldrades. Det finns inga foton efter att kontakten bröts.

Min sista minnesbild är från ett café på Hovedbanegård för tjugo år sedan vid det awkward moment ett stundande avsked innebär. För mig väntade tågresan där tårarna rann över att behöva åka. Hans bilresa var nog mer en lättnad över att få återgå till sitt vanliga liv.

Nu är han död och chansen att få de svar jag visste aldrig skulle komma är borta. Chansen att få en vuxenbild av denne man också.

Hur sörjer man en skugga?

Man gör en kletig relationssoppa på de minnesfragment som finns av besöken som blev av. Man lägger till sorgen över relationen som aldrig blev och blandar med den skam och det självförakt som kommer av att bli bortvald.

Söndag

Studiemotivationen är fortfarande helt borta. All annan motivation också.

Den som myntade begreppet det välsignade tillståndet borde få leva på surströmming med vaniljsås ett helt år.

Illamåendet är bättre men inte bra, håret är risigt, hyn ser ut som ett månlandskap, tröttheten påtaglig och jag saknar min gamla garderob eller snarare innehållet och jag trivs faktiskt inte alls med att gå upp i vikt igen.

Hejdå tentaångest!

Om jag hade vetat att det här skulle bli min sista salstenta ever så kanske jag hade gjort en Uppsalaklassiker och skrivit i högtidsdräkt. Eller åtminstone tentafestat efteråt.

Hursomhelst så var det ju kul att den sista också blev den bästa. Betyget på kursen efter hopvägning med tävlingen blev ...trumvirvel... AB.

Förvaltningsrättskursen i höst examineras med en PM på 20 sidor och rättshistoriekursen med två hemtentor. Jag kommer inte till min rätt vid salstentor så det blir fina fisken tror jag.

Nu: hitta studiemotivationen. Jag vet att den finns någonstans därinne begravd bland illamående och trötthet.

Kärlek

Sonen: Pappa, jag älskar dig mycket mer än jag älskar mamma!
Dottern: Jag älskar mamma mer än en buss!

Delaktighet

På morgonen får jag oftast sova och när jag vaknar är det med te, smörgås och tidning på sängen.

Illamåendet känns lättare att stå ut med då.

Inte bara för att just vila och mat innan uppstigning förbättrar tillståndet något makalöst, utan för att det ligger en sådan omtanke bakom. Vi väntar barn tillsammans. Krämporna är inte bara mina att bära.

Dagens längt

Kalops.

Glad

Ett besök hos studievägledaren och så var höstens kurser ordnade. Jag får läsa de kurser jag vill, på rätt språk och rätt period.

Har också fått en äta-kakan-och-ha-den-kvar-lösning som innebär att jag slipper välja mellan att göra praktik eller bli klar med studierna innan bebisen kommer. Ska fundera vidare men det känns som win-win.

Ibland hjälper inte god argumentation

Lilla Skrutt är upptagen med att snurra nästan ett helt varv per hopp.

Jag: Lilla Skrutt, du vet att du inte får hoppa i soffan!
Lilla Skrutt: Men mamma, det är bara mina fötter som snurrstudsar! Jag ska visa dig så du får se ordentligt!

Dagens desperata

Skulle kunna döda för konserverade persikor. Kan inte sluta tänka på dem. Hjälpsamme maken gjorde ett försök i lilla kiosken men de som fanns hade bästföredatum för ungefär ett år sedan.

Jag är nu mycket nära mitt första gravida sammanbrott.

Sur

Dagens besked var att kursen jag vill läsa dubbelt i höst är extremt översökt men att det finns plats på den engelska varianten. Och den vill jag inte läsa dubbelt. Eller överhuvudtaget.

Högre växel

Jag tänkte att eftersom jag har haft sådan låg stressnivå och i största allmänhet balans i tillvaron de tre senaste terminerna så kan jag läsa 150% i höst.

Jag ska gå en 30-poängskurs i förvaltningsrätt och EU-rätt och om jag får som jag vill ska jag också läsa den obligatoriska rättshistoria- och rättslärakursen på 15 poäng.

Efter det har jag bara uppsatsen kvar. Jag började läsa för så hiskeligt länge sedan att jag kan välja att skriva en 15-poängsuppsats och alltså bli klar med min jur kand precis innan bebisen kommer i mars. Det är så otroligt fiffigt.

Det är egentligen bara en sak som talar mot det upplägget men det är så viktigt att det närapå väger lika tungt som the fiff ovan.

Om jag istället gör en enterminsuppsats kan jag kombinera det med praktik och det vore nog kanoners för min anställningsbarhet. Jag har inte direkt jagat CV-meriter om vi säger så och chansen att få prova på på rikt och få referenser från någon ute i verkligheten tror jag är nästintill ovärderligt.

Längtan

Har fullständigt snöat in på pizzasallad från kjorren och nu när lilla burken är slut har jag inte långt till tårarna. Själva salladen i salladen är god förstås men dressingen. Åh. Jag skulle kunna dricka den i stora klunkar.

Dagens lista

1. Illamåendet. Nuff said.
2. Boten mot illamåendet (äta hela tiden med punkt tre som följd).
3. Den antipiffigaste hösten på åratal. Ingenting, jag skojar inte, ingenting passar längre. Inga stuprör, inga överdelar. Och jag vägrar gå till juristbibblan i mjukisbrallor.

Sommaren

Semestern präglades av prickar. På midsommarafton fick Stora Skrutt feber och dagen efter prickar. Hans version höll i sig nästan två veckor. Sedan var det en paus på en vecka och därefter var det Lilla Skrutts tur att vara i karantän två veckor.
Det blev bra ändå. Vi har varit på landet och i skogen och fått miljöombyte och det för tillfället friska barnet har fått sol och bad. Lilla Skrutt har slutat med blöjor på dagarna och Stora Skrutt har upptäckt morbrors Wii. Smultron, blåbär och hallon har plockats, pocketböcker har lästs och rebusrally körts. Projekt har initierats och bockats av från listan, barnen har fått en ny säng och om det inte vore för att jag mår riktigt riktigt illa så skulle jag se fram emot höstterminen.

Även en suddig bild säger mer än tusen ord

Återkomst?

Ju längre man väntar med att blogga när man inte bloggat på länge desto svårare blir det. Det är som att man måste ha något ruskigt relevant att säga istället för vardagsbetraktelserna som dugt bra i flera år.

Den här våren hade det varit bra om bloggen varit ännu mer anonym än den är. Gränsen för vad man vill att andra ska veta och vad man själv behöver skriva om är väldigt tydlig. Och väldigt hindrande.

Kojlek vs kaffepaus

Sonen, från kojan: Mamma, i leken kan du vara ett monster som älskar kaffe och barn, men just nu satt du och vilade dig och drack kaffe!
Jag: Absolut!

Den däringa juridiktävlingen

Resultatet är än så länge värt bloggtorkan. Efter bedömningen av den skriftliga inlagan ligger vi på delad andraplats i Norden. Det blev en bra pepp inför muntliga finalen i Köpenhamn om tre veckor.

Frukostsamtal

Sonen: Var är kakorna som pappa bakade?
Jag: De är nog slut.
Sonen: Har vi bullar då?
Jag: Tyvärr, allt gott är slut.
Sonen: Men har vi ingen broccoli? För det älskar jag!

Anteckning à la stolt mor

Vi tog bort stödhjulen idag och Stora Skrutt cyklar själv!

Schlager à la Lilla Skrutt

"Manboy manboy, you can call me BAJS"

Gaddäääm

Det finns trötthet och trötthet. Och så finns det den lätt surrealistiska känsla efter inlämning med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket stress av den där ohälsosamma sorten blandat med en rejäl portion prestationsångest sedan veckor tillbaka. Genom de luddiga tankar som fortfarande orkar pressa sig igenom segheten är man glad och lycklig över att det är klart och funderar på vad man nu ska göra innan nästa del börjar.

Det behöver man inte fundera särskilt länge på. Det finns en del att välja på bland det som prioriterats bort den senaste tiden om vi säger så.

Nu: städa, tvätta, handla.

Onsdag natt

Idag har vi skrivit och korrat och duttat med sidnumrering och styckesnumrering och kollat hänvisningar och korshänvisningar och röda tråden i 14 timmar. Men nu är vi klara.
Inlagan, alltså första momentet i tävlingen skickades in med ungefär 17 minuter tillgodo. 17 minuter före midnatt alltså.

Vi är inte bara klara, vi är rätt nöjda också.

Uppdatering

Tentaresultatet har kommit och jag hjulade runt mentalt! Jag har aldrig fått så bra resultat på en juristtenta förut!

Det 17-sidiga rättsfallet Mc-Analyserade jag hem 9 poäng av 10 möjliga på förresten. Sju-h-ukt bra!

Förutsatt att tävlingsmomentet går bra så kan jag få AB på hela terminen. Tentan i sig var ett Ba men väldigt nära AB-gränsen så det blir en hel del att ta med till terminspotten av poäng.

Å den som väntar på nåt gott

Barnens längtan efter påskäggen har varit i klass med längtan efter julafton kvällen före densamma. Idag var magarna friska och godiset serverades till allmänt jubel och inte klang men väl smaskande.

Spänning

Man kan känna sig lite skum ibland. Känslan kan förstås sitta varsomhelst i kroppen men om den kan lokaliseras till någonstans i mellangärdet och man har haft kräksjuka from hell hemma, och man har visst anlag för kräksjukehypokondri så kan man inte låta bli att undra över hur resten av dygnet ska arta sig.

Ungefär så.

Piece of cake

Sonen: Mamma, när du har läst färdigt det där så kan du väl berätta för mig varför flickorna inte fick ha sjal på huvudet när de gick i skolan i det där landet? Som godnattsaga?

Jag hade bara kunnat säga att jag skulle "göra skolarbete" när han undrade varför jag inte hade tid att leka med Lego.

Godnattsagan blir alltså att på en fyraårings nivå förklara begreppen sekulariserad stat, religionsfrihet, religiösa symboler, kvinnoförtryck och politisk islam.

Till Stora Skrutt och Lilla Skrutt

Resten av terminen

Tävlingen har startat!

Caset kom för någon dag sedan och är superintressant och aktuellt. Det är en fråga som ännu inte prövats av domstolen (förstås - annars skulle det vara väldigt svårt för ena sidan och väldigt lätt för den andra) vilket gör att man så att säga är ute på obruten juridisk mark. Vi har fram till strax innan Sista April på oss att skriva en inlaga och sedan börjar pläderingsövningarna. Muntliga finalen är i Köpenhamn i juni.

Nu: plöja rättsfall och hitta briljanta infall.

Somliga dagar

Idag är en sådan dag som det lyckligtvis är få av nuförtiden. När ingen vilja finns till något och allt känns ganska mörkt av ingen anledning alls.

Dessutom har mitt mejlkonto blivit kapat av en kinesisk spamrobot som har skickat ett erbjudande om väldigt prisvärd elektronik till alla jag någonsin haft mejlkontakt med.

Pysslare av det lite mer självgående slaget

Eftermiddagspyssel

Ivrig och o-ivrig

Vid kvällsmyset efter sagan men innan sömnen kommer jag på en sak.

Jag: Sover du?
Sonen: Ja.
Jag: Är du vaken?
Sonen: Nej.
Jag: Vet du vad jag kom på?
Sonen: Mamma, du kan berätta det i morgon.

Hej lördag!

Lägenheten är städad, inget helgplugg väntar och solen lyser.

Efter

Känslorna efter ett skrivarmaraton brukar vara blandade. Lättnad över att det över och att man kan ta en ledig kväll utan tentaplugg. Frustration över att man har argumenterat dåligt på vissa ställen. Men framförallt en enorm trötthet.

Det var en bra tenta. Jag kunde det jag skulle kunna men har missat en del saker jag borde ha tagit upp.

Det blir ingen tentafest ikväll. Jag ska fira med god middag, extra långa godnattsagor för barnen och sedan ett glas rött plus förra avsnittet av Korrespondenterna.

Välbekanting

Tentaångest. Jag har bättre koll på stoffet än jag hade i höstas och i våras med för den delen. Stressen gäller inte det.

Det blir värre tidsbrist än vanligt. Av det jag sett av övningstentorna är uppgifterna omfattande med mycket text att plöja igenom. I synnerhet en av uppgifterna är jag lite rädd för. Den går ut på att läsa och analysera ett rättsfall från Europadomstolen. Det är inget nytt i det men det är skillnad på att sitta hemma i soffan i godan ro och på att snabbläsa och skriva en McAnalys på fem röda.

Nu: packa väskan, ladda kaffebryggaren och var är mitt kårlegg?

Lovsång till en fluga

Internet och framförallt sökverktygen har räddat den här pluggkvällen. Har just hittat en förklaring som är bra nog för att jag ska kunna lägga ner för kvällen istället för att grubbla ihjäl mig på nittioåtta-två-situationer i den internationella straffrätten.

Tack å bock.

Biblioteksvecka

Tenta på fredag.

Obegripligt

Om man lyckas få i princip hela FN att skriva under på ett gäng regler för hur krigföring får gå till är det väl själva fasen att två barn kan behöva en konstant fredsbevarande insats för att undvika katastrof.

Lilla Dukto

Lilla Skrutt har klarat universitetsdebuten med bravur. Sammanfattningsvis.

Hon har varit med på basgruppsmöte och tvåtimmarsseminarium där hon suttit med som observatör i världens högsta överklagandeinstans* och det är ju inte illa för en tvååring.

*Seminariet var ett litet processpel där vår grupp var en fiktiv domstol (som drabbades av maktfullkomlighet och gav sig själv jurisdiktion över i princip allt).

Just sayin'

Har haft inloggningsproblem på studentwebben hela dagen och inte kommit åt delar av morgondagens seminariematerial. Nu har jag kommit in och hittat artiklarna men orkar verkligen inte plöja dem ikväll.

Med tanke på att vi redan har köpt åtminstone 800 sidor uppkopierade kompendier hade jag gärna köpt de här 40 sidorna också istället för att sitta och svära åt teknikfailuren från soffan.

Avd. nedtrillade poletter

Lilla Skrutt: Mamma, du måste komma! Måste titta i taket! Där bor grabbarna! Dom blir arga och ledsna om jag skriker! Dom ligger och sover!

Dottern drar med mig till badrummet där de värsta skrikutbrotten av någon anledning ägt rum och där akustiken därtill är extra illa anpassad till detta. Att hänsyn tas till grabbarna i stället för grannarna och att de kanske rent konkret inte bor i taket eller sover klockan fem på eftermiddagen är petitesser i polettsammanhang.

Det artar sig

I kväll är det säsongspremiär på både True Blood och Grey's. Lämpligt nog har vi ett gäng kanelbullar som strax ska in i ugnen.

Förmiddagen var lite mer sorglig. Känner mig som värsta mesproppen men fick gå hem från seminariet för att jag fick ont i magen. Är inte det en mellanstadieursäkt för att inte vara med på gympan snarare än något man gör i vuxen ålder?

Efterrätt

Om man har svårt att välja mellan två så kan man bjuda på båda. För när man fyller trettiotre är man definitivt stor nog att bestämma själv. Hursomhelst. Mangocheesecake och chokladtårta med valnötter. Sonen har blandat mangosmet och dottern arrangerat chokladglasyr och valnötsdekoration. Barnens insats blev vederbörligen beundrad och stoltheten över väl utfört arbete gick inte att missa.

Skärbrädorna i plast var dessvärre ett estetiskt ont.

Trettiohmmdagsmiddag i bilder

Timjansrostade rotfrukter, bulgur och fetaost
Kyckling marinerad i vitlök, ingefära, chili och honung
Dito marinerad quorn till den vegetariska delen av sällskapet
Yoghurtdressing med mynta
Hoummos
Tapenade
Avokadosalsa med lime och koriander
Marinerade kronärtskockshjärtan
Smördegsknyten med spenat och feta
Baconlindade dadlar
Pita och knäckebröd
Oliver
En helt vanlig sallad
Dessutom, utom bild: köttbullar och pasta för de som så föredrog

Farligheter

Sonen är skräckblandat fascinerad av farligheter.

Vissa faror är mer verkliga än andra. Att ramla från något högt och slå sig så man får åka ambulans kan ju inträffa. Att få vissa sjukdomar, till exempel cancer som mormor, som man kan dö av är ju inte så sannolikt men möjligt. Tigrar, komodovaraner, lejon och noshörningar är rätt farliga men sannolikheten att drabbas om man inte åker hem till dem och hälsar på är minimal. Den riskbedömningen köper han utan vidare som fyraåring.

Han är däremot fullständigt övertygad om att svenska paddor och grodor bits. Hårt.

Det kan bli en lång sommar.

Stora C-skräcken

Man duschar och tvålar in sig som vanligt. Och en dag så finns där något som inte funnits tidigare. En knöl.

Jag fick en läkartid samma dag. Idag.

Knölen är ofarlig och kommer försvinna med antibiotika. Jag är förstås enormt lättad över beskedet men den riktiga jubelkänslan infinner sig inte. För mig stannade livet för ett par timmar och hela scenariot med moderlösa barn utspelade sig. Det var på mycket skakiga ben jag gick till mottagningen. En cancerdiagnos är för mig en dödsdom. Jag vet rent logiskt att det finns många typer, många prognoser men för mig känslomässigt är C = D.

Jag kommer bli mig själv om en stund men jag var riktigt riktigt rädd.

Tjuvlyssnade kontraster

Först praktgrälar de om hittepåmotorbåten. Om den utöver röd-vit-blå också ska vara gul och orange eller bara orange. Två minuter senare:

Fyraåringen: Nu har jag sovit på båten och vaknat.
Tvååringen: Jag också. Kan jag få en tidning?
Fyråaåringen: Här har du. Varsågod!
Tvååringen: Tack ska du ha! Det var snällt!

Vissa morgnar

Strålande sol ute och solkatter på väggarna. Pippimys med kaffe och välling i soffan med Lilla Skrutt. Brandstationsbeundran och tidningsläsning vid frukosten med Stora Skrutt. Jag kom ihåg att förvarna strax innan påklädning så rymningsförsöken och overallbrottningen uteblev i utbyte mot fem minuters extra lektid.

Varför påklädnaden inför hemgång ter sig oändlig

Om man som Lilla Skrutt har, låt säga, gula strumpor med ugglor på. Om nämnda ugglor blir så rädda för Lilla Skrutt att de inte törs komma fram ur benen på overallen. Då har man en möjlig förklaring.

Förunderligt fint

Stora och Lilla Skrutt har det fint ihop för det mesta. De leker tillsammans. Och visst är det så att den lilla imiterar en hel del av vad den stora gör men de leker oftast samma sak samtidigt.

Soffan förvandlas till en koja som blir ett sjörövarskepp som blir en Estlandsbåt som blir ett hus. Och så tillbaka till båt och akta hajarna på golvet. Sonen börjar så sakteliga lära sig hänsyn och kompromisser: om lillasyster leker med dockor och storebror vill leka sjörövare så får dockorna vara sjörövarbebisar och vips är lillasyster med på noterna och brassar på med kanonerna.

Under ett valnötsträd

Sonen ville lämpligt nog höra kokboken som godnattsaga. Så vi har bläddrat och spikat åtminstone efterrätten till min upcoming födelsedagsmiddag. Vad det blir går inte riktigt att avslöja i förväg på bloggen men jag tror det blir smaskens. Sonen har paxat att hjälpa till med ena efterrätten så dotra får vackert ta den andra.

De gillar matlagning, de små vildarna, och brukar få hjälpa till varannan gång. Det började förresten som en ren överlevnadsstrategi från min sida för att klara den kritiska halvtimmen. Den där som infaller innan middagen när man själv är upptagen i köket och barnen är trötta, hungriga och i luven på varandra så fort man tittar åt ett annat håll.

Teknikens under

Det här inlägget är från mobilen. Ett test skulle man kunna säga.

På gång

Går in i badrumsdjungeln i morgon.

Tror mycket på att ta med ett nystan med trådänden knuten till texten "enkelt, prisvärt, funtionellt" att liksom rulla ut efter mig där jag går så jag lätt hittar tillbaka till ursprungsplanen jag kom från.

Upp

På väg till ytan efter eländesmisären. Det absolut enda jag har kunnat tänka på är semlor. Vad har jag ätit? Kokt potatis, kokt fisk, kokt ris, kokt pasta, kokt broccoli och rostbröd.

Misär

Känslan när någon i familjen får vinterkräksjuka, och man vet att man antagligen inom ett par dagar kommer må pyton och liksom bara väntar på att det ska bryta ut är nästan jobbigare än när det sätter i gång.

Jag hatarhatarhatar att må illa.

Virusarnas krig

Visst är det så att om man har både förkylning-med-feber-virus och vinterkräksvirus hemma samtidigt så utrotar de varandra?

Sätter onekligen handskakningsvägran i perspektiv

Mördade gatubarn från Guatemala, mördade peruaner i en by. Mitt bland obstinata stater, otroligt mycket juridisk procedur och never-ending rättsfall dyker orden upp och förvandlas till bilder inuti som stannar kvar. Tortyren barnen utsatts för innan de dog: utstuckna ögon, avskurna öron och tunga. Sedan skjutna och dumpade i en skog.

Förövarna tillhörde Guatemalas nationella polisstyrka respektive Perus National Intelligence Service. I Peru stiftades en amnestilag som förbjöd utredning av brotten. När en åklagare menade att amnestilagen stred mot konstitutionen och internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna och därför inte kunde tillämpas stiftades ytterligare en amnestilag som sa att det var straffbart att inte följa den första lagen. I Guatemalafallet gjordes ingen ordentlig utredning, vissa vittnen hotades och andra vittnen underkändes på grund av partiskhet (bestående i att vara mor till ett av offren samt att vara en organisation som arbetar för gatubarnens situation.)

MM vs TB

Jag tror förresten att Mad Men slår True Blood. Inte med hästlängder men med ett myrsteg.

Måndag

Beundrar blombebisar och funderar på access to justice.

Jag vet inte hur det är på andra fördjupningskurser eftersom det är den första jag går men jag upplever en gigantisk skillnad mot föregående terminer. Seminarierna är annorlunda upplagda och jag är inte helt alldeles fullständigt säker på vad som förväntas av mig.

Mitt nya liv började förresten 8.30 i morse på gymmet.

Inbillning

Inbillar mig att fingrarna är gröna och sätter små sticklingar från pengaträd. De sägs ju vara omöjliga att misslyckas med.

Belöningen blir popcorn och hyrfilm från nätet i stillsam tvåsamhet eftersom till och med tvåårstrotset (måste komma upp, måste ha youghurt, måste ha täcke, måste inte ha täcke, måste ha sällskap, mamma måste klappa) sover stillsamt.

Iiiih

Anmäld.

Kan vara min dummaste idé någonsin. Viss nervositet vid muntlighet och en pläderingstävling inför domare från Europadomstolen och HD.

Kursföreståndaren förklarade svårighetsgraden så här: Klarar man att plädera inför den domargruppen så klarar man vad som helst.

Pirr

Nu är det dags för ett sådant där beslut igen.

Jag kan välja mellan att göra något som kommer bli det läskigaste jag någonsin gjort. Utöver läskigt verkar det vara roligt, intressant, lärorikt och kommer se snyggt ut på CV:n.

Eller så kan jag låta bli. Det är det besvärliga. Ingen tvingar mig, så om det blir för svårt är det helt och hållet jag själv som satt mig i sk*ten.

Onsdagsbesked

Jag: Jag ska bort i morgon så ni får vara själva med pappa på kvällen.
Sonen: Det ska bli så otroligt skönt.

Vabbelivabb

En sådan här natt har vi haft.

Jag kunde peta i honom Mollipect mellan attackerna men jag vet inte om han fick behålla så mycket av den. Oral medicin till ett barn som hostkräks ihållande i ett par timmar är inte helt funktionellt.

Morgondagens barnvakt har förståeligt nog fått kalla fötter; dagens kommer tappert ändå.

Ögonblicksskildring

2 av 2 sjuka barn sover

2 av 2 nödvändiga barnvakter inför nästa vecka kirrade

1 alldeles perfekt moget päron

1 idé som får mig att undra om jag är alldeles tappad

Fel håll

Dagens shopping blir träningsbrallor.

De gamla är för små.

Förra terminen var verkligen en orgie i ohälsosamt leverne: ingen träning, stress stress stress, för lite sömn, lite mer stress och högt socker- och koffeinintag för att klara sig igenom dagarna.

Sist jag tränade var två dagar innan höstterminen startade. Därefter fanns inte tid.

Har inte gått upp mer än ett kilo men det är den där fysiklektionssanningen om förhållandet mellan vikt och volym som gör sig gällande.

Mera muntligt motstånd

Middagsbordet är dukat med tallrikar, kastruller och Lilla Skrutts högerfot.

Jag: Lilla Skrutt, ta ner foten är du snäll!

Lilla Skrutt tar ner foten. Mitt "tack" krockar med lilla dunsen bredvid tallriken när foten kommer tillbaka.

Jag: Lilla Skrutt, här hemma har vi mat på bordet, inte fötter.

Lilla Skrutt tar ner foten igen men jag ser på henne att dess slutgiltiga placering inte på något sätt är avgjord ännu.

Jag: Vet du varför man inte får ha fötterna på bordet? Det är för att det inte är trevligt bordsskick!

Lilla Skrutt, blixtsnabbt: Det är trevligt bordsskick!

Jag låtsas som att det regnar och foten stannar på sin plats.

Rätt så pepp

Jullovet tog slut igår kväll.

Lyckligtvis är jag utvilad, på gränsen till uttråkad och projektet arbetsplats i förrådet är klart.

Den här terminen bjussar på ett räddavärldenperspektiv: mänskliga rättigheter, humanitär rätt och asylrätt.

Motstånd

Dottern, fasthållen i ett järngrepp inför tandborstningen (för det är en sådan kväll), tar till sista formen av motstånd genom att vägra munöppning.

- Inget larv nu Lilla Skrutt!

Svaret kommer efter en blinkning, levererat med det allra vänaste leende och de mest hopknipna läppar man kan tänka sig. Faktiskt så ihopknipna att det är en gåta hur ljudet tränger igenom.

- Larvlarvlarvlarvlarvlarvlarv!

Lugna gatan

Upptakten till detta hamnade jag och sonen mitt i.

Jag trodde först det var ett spex av något slag, det är så orimligt att folk skriker slagord mot varandra, slänger saker och viftar med knivar mitt på ljusa dagen. Däremot är det terminsstart och det kan medföra en del mindre lyckade recceaktiviteter.

Sonen uppfattade inte situationen som obehaglig alls, men när vi såg en armé polisbilar i riktning mot det hela så förklarade jag att polisen skulle säga åt de som skrek så högt och den som visade vilken stor kniv han hade på skarpen för så får man inte göra.

Efter att sonen fått veta att man inte får ha med sig knivar hur som helst så blev han nyfiken på hur det var om man hade köpt en kniv, fick man bära hem den då? Och därefter gled intresset över på valet av lördagsgodis så jag tror inte det blir mardrömmar av det hela.

På tu man hand

Lilla Skrutt och jag äter middag i högt värderad tvåsamhet. Talar om att hälsa på släktingar med barn i Stockholm. Plötsligt blir Lilla Skrutt väldigt tyst. Hon förklarar sig:

-Jag är orolig mamma!

-Jag blir blyg då.

Det är bara att hissa upp hakan från golvet där den hamnat och konstatera att en tvååring hinner resonera rätt så klokt när all tid i världen finns för den som lyssnar.

Projekt

Jullovsprojektet blir riktigt lyckat.

Snart har vi en färdig arbetsplats i varmförrådet vägg i vägg med lägenheten. Ett gäng lagerhyllor med flyttkartonger får ändå plats men det hänger ett draperi för så man inte ser dem. Min kurslitteratur har så gott som flyttat in, skrivbordet är monterat och det som återstår är att rensa bland de saker som inte längre ryms.

De här förråden i anslutning till lägenheterna är otroligt användbara. Vissa har slagit ut väggen och byggt större kök, grannen låter snart vuxne sonen ha det som sitt rum och andra har ..ehum.. det lite mindre välorganiserat. Och ytterligare andra är så välorganiserade att de får plats med både arbetsplats och förvaring.

Näsan över täcket

Börjar så sakteliga återvända till - ja livsglädje är nog att säga för mycket - men åtminstone någon slags entusiasm.

Äkta maken har peppat mig till att resa bort en sväng. Se något nytt.

Jag ville inte alls först. Orkade inte ens tänka tanken att packa en väska eller att välja plats. Men idéen fanns i bakhuvudet på ett lågmält vis och nu har den växt sig till en plan och faktiskt en bokning till Tallin på måndag.

Jag ser fram emot resan och känner mig inte lika likgiltig eller håglös. Tar det som ett tecken på att jag är utarbetad på väg mot normalitet snarare än att jag gått in i en depression.