Sonen, den rätt så självständiga två-och-ett-halvt-åringen, ligger mellan oss i sängen för första gången på över ett år.
En mardröm om noshörningen, ett fast grepp om min hand: Hålla mamma! och jag förstår hur skrämd han är. På mardrömmar biter ingen logik, för hans del skulle Afrika lika gärna kunna ligga i rabatten utanför fönstret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar