Känner mig inte som någon supermamma precis.
Idag har jag:
Lyft in sonen på hans rum en gång.
Hotat med att skicka in honom på rummet en gång till.
Hört fel med missförstånd och sonen i tårar som följd.
Dessutom har jag just frågat om inte sambon kan skriva pianissimo på sitt tangentbord eftersom jag inte kan koncentrera mig på det jag håller på med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Äsch, man måste få vara lite crappig ibland.
Annars skulle familjen inte ha vett att uppskatta ens fantastiska sidor alla andra dagar... :-)
Tack! :-)
Visst har du rätt men... crappy var ordet.
Eller alltså crappig menar jag ju.
Skicka en kommentar