Återbesöket för mjölkstockningen gick sådär.
Å ena sidan är värdena är bättre, jag mår bättre, och jag slipper ingående kunskap om exakt hur obehagligt det är att dränera ett bröst.
Å andra sidan har jag aldrig blivit så dåligt bemött inom vården tidigare.
Det var så illa att jag började gråta inne hos läkaren. Efter besöket när jag var på väg ut brast det fullständigt. Bara att vända och gå tillbaka in på mottagningen och hitta en ledig toalett tills jag samlat mig nog för att kunna sätta mig på bussen och åka hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad fan hände?!?!
Jag ville inte att st-läkaren (som är där för att lära sig) skulle vara med, vilket man har rätt att slippa.
Den ordinarie läkaren tog inte det beskedet så bra.
Ring upp dennes chef och meddela. Man är så jävla dålig på att stå upp för sig själv. Speciellt i en sån utsatt situation. Gör´t!!!
Ja, det är ju det jag borde göra. Får se hur det känns om ett par dagar. Just nu känns det för färskt.
fy fan rent ut sagt. man är inte så tuff i det läget, ber man att få slippa vara studieobjekt ska man respekteras!
Skicka en kommentar