Men Dolly var väl ett får?

Tänk att det fanns en tid när jag inte förstod varför kor inte rymde utan snällt och fogligt travade hemåt när det var dags för kvällsmjölkningen.

Det är inget jag funderar över längre om jag säger så.

Håller på att trappa ner amningen och det både ser ut och känns som att jag ska explodera närsomhelst. Och så är det en fin balansgång mellan att pumpa ur litegrann för att undvika mer mjölkstockning och pumpa för mycket så det istället drar upp produktionen.