Jag och Lilla Skrutt tog tåget till Leksand över dagen. Vagnen var nästan tom förutom ett sällskap om fyra äldre kvinnor som slängde suktande blickar efter min lilla när de steg på.
Det är ett krux när man reser själv med en liten. Vad gör man av barnet när man blir kissnödig?
Jag tog på mig mitt vänligaste leende, stoppade en napp i munnen på Lilla Skrutt och gick fram till kvartetten och frågade om någon kunde tänka sig att hjälpa mig att hålla dottern en liten stund. Fyra par armar sträcktes upp på en gång och jag satte henne i närmsta famnen.
När jag kom tillbaka gullades det och jämfördes med de nu rätt stora egna barnen och jag fick tillbaka dottern med uppmaningen att bara säga till om jag behövde hjälp igen.
Alldeles varm i hjärtat tackade jag så mycket. Hähähä sa Lilla Skrutt och fäktade med armarna åt sina nya kompisar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar