Syskonkärlek 2

Sonen sitter bredvid babysittern, dotterns pyttehand håller hans förhållandevis stora i ett hårt grepp. Han pekar i tur och ordning ut näsa, ögon och kinder i hennes ansikte och får ett brett leende i belöning.

Juliga pannkakor

Eftermiddagen har ägnats åt att plocka fram adventssakerna och sätta upp en stjärna i sonens fönster. Det är lite oklart vad som påverkade sambons val av tillbehör till middagen: kvarvarande julstämning eller akut syltbrist men det blev väldigt gott.

Glögg- och äpplekompott (lagom för två vuxna och en liten)

1 rätt stort äpple
1 klick smör
1-2 tsk farinsocker
1 skvätt glögg

Stek äpple (skuret i bitar) och farinsocker i smöret. Häll på glöggen och låt koka till lagom konsistens.

Från ung och snygg till pensionerad alkis på en halv minut

Återlämnade några böcker på biblioteket och följande utspelar sig:

Bibliotekarie: Är du släkt med NN (författare med samma efternamn)?
Jag: Ehh...jo...fast inte så nära.
B: Åh vad spännande, är det mormor eller farmor?
Jag: Nej, lite längre bort än så. (NN är samtida med mormorsmor vilket innebär att jag just åldrats 30 år...)
B: Jo för det syns så tydligt i ansiktet!

Jag är nu rätt nyfiken på fortsättningen då jag själv aldrig träffat min look-alike.

B fortsätter: Ni har samma långa, röda näsa.

Persilja och potatis

Dagens middag var ett resultat av ett akut matsug efter buljongkokt potatis med persilja. Jag längtade så efter det att jag tog över middagsansvaret från sambon som jag tror hade en helt annan plan.

Resultatet blev en allt-i-ett-gryta med gröna linser:

1 gul lök
2 morötter
6 potatisar
2 dl gröna linser
2 burkar tomatkross
ev vatten för spädning
2 tärningar grönsaksbuljong
1/2 paket fryst persilja

Fräs löken mjuk i lite rapsolja. I med sköljda gröna linser, tomatkross och buljongtärningar. Koka upp och låt koka ca 10 minuter. I med rätt fint skurna morötter och något större potatisbitar och koka i ytterligare 20 minuter eller tills potatisen och linserna känns klara. I med persilja och koka någon minut till.

Precis hur gott och nyttigt som helst. Och bara en kastrull att diska.

Studentikos kost

När jag bodde i korridor undvek jag köket som pesten. Inte bara för att det var ett klassiskt sunkigt studentkorridorskök utan också för att jag varken tyckte det var roligt att laga mat eller värt att lägga tid eller pengar på.

Som blivande dietist blir jag mörkrädd när jag tänker tillbaka på den perioden i synnerhet som den enda anledningen till att jag aldrig värmde fiskpinnar i brödrosten var att jag var övertygad om att jag hittat en snabbare och mer diskbesparande lösning- nämligen på tallriken i micron.

Målsättningen var att middagen skulle vara billig, inte ta mer än 5 minuter av min tid i anspråk samt ge högst en kastrull att diska. På menyn fanns därför olika varianter av följande: pulvermos, snabbmakaroner, ketchup, fiskpinnar, köttbullar och frysgrönsaker.

Frysta grönsaker kanske någon tycker är åtminstone lite halvseriöst för en student men låt er inte luras. Det innebär nämligen inget merarbete att slänga i lagom mycket i det kokande vattnet tillsammans med snabbmackisarna. Tillagningstiden är densamma och kastrullen ska ju ändå diskas...

Restriktioner for a reason

Lyft inte tvååringen 5 veckor efter kejsarsnittet även om det känns bra under lyftet. Lyft absolut inte ett par gånger till i ren glädje över att det gick så bra.

Det känns förjävligt dagen efter.

Lillasyster klarar skivan!

Vaknar på morgonen med panikont i magen. Vi pratar kallsvetts-kräkasavsmärta- samt det imaginära scenariot med moderlösa barn -ont.

Och alldeles självklart krockar det med sonens tvåårskalas. Vi har 18 gäster på ingående. Lägenheten behöver städas, tårta ska hämtas och jag funderar på om jag törs försöka snyta mig eller om det kommer vara för smärtsamt. Att räta upp överkroppen från det hopkurade läge jag fastnat i är omöjligt.

Lösningen är ett telefonsamtal bort. En glad röst i andra änden av luren undrar vad vi behöver hjälp med och beräknar sin ankomst till en halvtimme senare. Och en halvtimme senare dyker hon upp- sonens favoritmänniska i hela världen utöver oss, och just nu vår idol. Min lillasyster rycker in och klarar skivan (läs räddar barnkalaset).

Så jag andas ut i tanken, kontaktar gynakuten och får besked att avvakta och det kan jag precis lika bra göra med 18 kalasgäster och tårta som utan lugn och ro på grund av ledsen tvååring med inställt kalas.

Syskonkärlek 1

Sonen är en fantastisk liten unge på alla sätt och vis.

Lillasyster gråter och han erbjuder i tur och ordning napp, brandbil
och en tappad bananbit från golvet.

Systern är tyvärr rätt otacksam.

Sonens födelsedag i siffror

Antal år fyllda: 2
Antal bilar: 5 (6 om man räknar tröjan med bilmotiv)
Antal presenter som visar att vi är föräldrar med fokus på genusfrågor: 0.

Frågor på det?

Dagens observation

Svensk Adressändring presenterar treans Grannfejden.

Skönt med något som är självklart och begripligt.

Vardagsmat; söndagen till trots

Linsgryta med dill och äpple är en rätt som dyker upp här hemma med jämna mellanrum. Inte bara för att den uppskattas av hela familjen utan för att ingredienserna är såna som brukar finnas hemma.

Linsgryta med dill och äpple

Fräs lök, vitlök, färsk ingefära och curry. Häll i gula eller röda linser och krossade tomater. Fyll på med vatten enligt instruktioner för linserna (räkna in tomatkross i vätskemängden) och koka 30 minuter*. Tillsätt äpple, grön paprika och frysta gröna ärtor och koka ca 10 minuter till. I med salt och rätt mycket dill och servera med en klick matlagningsyoghurt och en bit bröd.

*Anpassa koktiden efter linserna, 30 minuter är lagom för gula linser.

Dagens smask

Mangopaj

Ett paket fryst tärnad mango täcks med smuldeg som jazzats till med kokosflingor och riven ingefära.

Vaniljglass eller lättvispad grädde till.

Genialiskt

Polly Dark & White.

Vi är uppenbarligen inte alldeles ensamma om att ha fastnat för den här uppdateringen av klassiska Pollypåsen. Det är nämligen det enda godis man aldrig behöver dubbelkolla datumstämpeln på när man handlar i områdets lilla jourbutik.

Effekter av nattvak

Som mamma med nykläckt bebis är man lättidentifierad, även utan barnet på armen. Man gör nämligen allting nästan rätt. Men bara nästan.

Ska det bryggas kaffe mäter man upp pulver i bryggaren och gläds åt att inte ha tappat räkningen på antalet skopor, för att sedan på ett fullständigt självklart sätt hälla vattnet i tekokaren.

Man packar skötväskan och kommer ihåg allt, åtminstone allt viktigt. Men när det är dags upptäcker man att man skulle behöva vara MacGyver för att få sonens blöjor passande ett 15-kilosbarn att fylla någon som helst funktion för 4-kilosbebisen.

På kvällen ska kontaktlinserna av och glasögonen på. Världen blir suddig. Efter att i huvudet ha gått igenom en rad sjukdomstillstånd som tänkbar orsak och byggt upp ett skräckscenario med moderlösa barn inser man att linserna fortfarande sitter i och den sammanlagda synkorrigeringen ligger på -18 dioptrier. Per öga.

Den inte alltid så glamourösa vardagen

Ibland orkar man inte riktigt. Vill inte vara vuxen överhuvudtaget. Ringa kavalleriet eller mamma som får komma och styra upp läget. Eller bara lägga sig ner och gråta en skvätt.

Jag ammar tre veckor gamla dottern medan sambon och sonen leker med bilar. En idyllisk tillvaro på det hela taget om det inte vore för att vi är totaldäckade av influensa.

Jag lovar- med närmare 40 graders feber känns ingenting särskilt idylliskt.

Here we go again

Då var det dags för alla ammande mammor som någon gång dricker lite vin att skämmas igen och det gör mig arg. Rejält arg.

Argument som att "eftersom det handlar om en så begränsad tid är det lika bra att avstå" håller inte då den begränsade perioden mycket väl kan uppgå till närmare två år om man räknar graviditeten och att man rekommenderas att amma under barnets hela första år. I vilka andra sammanhang ber man människor göra inskränkningar i sina liv utan att ha ordentligt på fötterna?

Varför ställs inte den mer relevanta frågan hur vanligt det är att småbarnsföräldrar dricker alkohol samtidigt som de har ansvar för sina barn? Det är där faran för barnen ligger, alldeles oavsett om det är en ammande mamma, flaskmatande mamma eller kanske rentav en pappa det handlar om. Att uppmana just ammande att avstå alkohol har ingenting med barnets bästa att göra- så länge den förälder som har ansvar för barnet är nykter- utan är enbart ett moraliserande och skuldbeläggande av mamman.

Dubbla roller

En smula förvirrande är det att se reseledar-Nalle från Snowroller som obehaglig präst/ potentiell ritualmördare i Moreno och tystnaden.

Till en början minskade det filmens trovärdighet rejält. Halvvägs in i filmen slog det mig att det kanske inte är alldeles otroligt att en reseledare- i synnerhet en som arbetat på populära charterresemål- ledsnar på att lösa de problem som fulla, hånglande och allmänt stökiga turister råkar ut för och sadlar om till präst i stället. Sedan krävs det förstås en rejäl psykos för att börja mörda omoraliska församlingsmedlemmar men ett helt omöjligt tankesprång är det inte.

Jan Waldecrantz heter skådisen som fick mig att fundera på yrkesval så här på söndagkvällen.

Fordonskunskap

Sonens första ord var traktor. Det andra grävskopa. Vägen till affären kantades av en byggarbetsplats i modell mastodontstorlek. Promenaden till mjölkdisken via blöjor och sojafärs inkluderade minst ett stopp för att öva nyvunna kommunikatoriska kunskaper.

Sonen pekar på fordon som med lite god vilja eller milt på sanningen brukat våld kan benämnas antingen traktor eller grävskopa. Sedan händer det som inte får hända. Ett fullständigt oidentifierbart fordon kommer körande och sonen tittar uppfordrande på mig med den för det lilla barnet så karaktäristiska nyfikenheten på världen. Problemet är att det behövs god vilja i storleksordningen rädda alla världens sommarkatter för att sortera in fordonet i kategori traktor eller kategori grävskopa. Jag finner mig raskt och säger "titta, det är en liten grön mojäng!

Sonen godtar förklaringen men ställer sig lite undrande till varför den förbicyklande dagispappan skrattar så han håller på att styra rakt in i den lilla gröna mojängen.

Dagen efter införskaffas boken "Lastbilar och arbetsmaskiner" och till mina föräldrafärdigheter kan läggas korrekt benämning av allsköns fordon.

Ovärderligt.

Loly bloggar...

... äntligen. Intressant är att trots att viss tankemöda lagts på frågan blogg eller inte så har ingen tankemöda alls lagts på bloggens namn.

Resultatet? Enklast möjliga. Ser nu viss likhet med senast lästa böcker:

Totte badar
Totte städar
Totte bakar

Ja, ni hajar grejen. Gunilla Wolde lär barn om livet och vuxna om hur man formulerar en säljande titel.