Vaknar på morgonen med panikont i magen. Vi pratar kallsvetts-kräkasavsmärta- samt det imaginära scenariot med moderlösa barn -ont.
Och alldeles självklart krockar det med sonens tvåårskalas. Vi har 18 gäster på ingående. Lägenheten behöver städas, tårta ska hämtas och jag funderar på om jag törs försöka snyta mig eller om det kommer vara för smärtsamt. Att räta upp överkroppen från det hopkurade läge jag fastnat i är omöjligt.
Lösningen är ett telefonsamtal bort. En glad röst i andra änden av luren undrar vad vi behöver hjälp med och beräknar sin ankomst till en halvtimme senare. Och en halvtimme senare dyker hon upp- sonens favoritmänniska i hela världen utöver oss, och just nu vår idol. Min lillasyster rycker in och klarar skivan (läs räddar barnkalaset).
Så jag andas ut i tanken, kontaktar gynakuten och får besked att avvakta och det kan jag precis lika bra göra med 18 kalasgäster och tårta som utan lugn och ro på grund av ledsen tvååring med inställt kalas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
lillasyster trivs i rollen som angel, samt har hander som luktar gummi...
efter lite reflekterande, och med tanke pa min nunnestatus, kom jag fram till att det kom fran de otroligt fina billighetsballongerna.
hoppas det inte blev allt for betungande stadning sen. bilresan gick bra trots snoovader i jarlasa, och nu kanns det skont att fa krypa ner i sangen och sova. (las dacka)
Skicka en kommentar