Jag värmer det lilla röda hjärtat i handen innan jag lägger tillbaka det vid graven. Inte synligt,där gravstenen står, utan en liten bit vid sidan av där urnan är nedgrävd.
Sorgen får fritt spelrum och jag tappar fotfästet en stund. Men jag faller mjukt. Runt mig finns tjocka släkten, 35 stycken, och de tar emot.
De behöver inte säga så mycket för att dämpa fallet. De finns.
söndag 6 november 2011
torsdag 3 november 2011
Härska genom att söndra
Fyraåringen i ett rum och nästan-sexåringen i ett annat. Till slut somnade de.
tisdag 1 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)