Apropå förra

Som det präkto jag är ska jag försöka styra upp situationen i morgon. Har ingen aning om hur det kommer tas emot men jag känner att jag måste göra någonting.

Myteri

Vår fina klass håller på gå i bitar. Folk är arga, oroliga, uppgivna och irriterade.

Mer kan jag inte skriva men det är inte roligt alls.

Hypotes

Dagen D blir en skiljelinje i ett tänkt diagram över Lilla Skrutts olyckor, sex månader bakåt och sex månader framåt i tiden.

Idag lärde hon sig klättra upp i soffan själv.

Slut på ursäkter

Har koll på träningskläderna, skaffat ett nytt kort istället för det som förlagts och har skaffat ett schema.

Åhej.

Öga för detaljer

Sonen som tappert försökt hålla sig vaken för att se Melodifestivalsbidragen gav upp någonstans vid första bokstavskombinationen. Vid den andra bokstavskombinationen kvicknade han till när Martin Rolinski kom i bild.


Sonen yrvaket: Mamma, du brukar ha sånt hår ibland!


Det var nog det här han syftade på.

My precious

Vår bröllopspresentstvättmaskin är beställd och kommer nästa vecka!

Det var en oväntad present och alldeles underbar i sin genomtänkthet.

För, let's face it, även utan magsjukor så tvättar vi rätt mycket. Jag tycker det är trevligt att tvätta och vika kläder men jag föredrar att köra en maskin om dagen framför att stresstvätta sex maskiner på tre timmar i tvättstugan. Tvätta och hänga en maskin är så lite arbete att det knappt märks och vips har man en rutin där en stor del av hushållsarbetet blir gjort utan att man tänker på det.

Och så plockas ett irritationsmoment bort.

Kategorisering

Sonen: Mamma, är sköldpaddor skaldjur?

Mindre sur

I trygg förvissning om att ingen annan i basgruppen heller förstår något av kursboken har jag bokat mig på väntelista för den svenska kursboken från förra året som av någon märklig anledning är slut överallt i stan.

Jag har fördjupat mig i en liten sak som var kursbok på T1 men vars innehåll liksom försvunnit ur mitt medvetande. Det var absolut värt att lägga en fredagskväll på för nu börjar jag få strukturen klar för mig istället för att bara se små hattifnattfragment.

Min inte allra som mest brajta stund

Nytt rättsområde. EG-rätt.

Jävligt luddigt ämne och askass bok om ni frågar mig. Det var samma med folkrätten som jag nyss lämnade. Ingen läser årets kursböcker, alla försöker desperat låna förra årets för de är åtminstone begripliga. Dessutom är seminarieuppgifterna skrivna efter förra årets litteratur och studiematerial så det går inte att lösa uppgifterna utan dem.

Det är svårt att ta sig själv på allvar som jurist när man inleder med Wikipedia och Google i brist på idéer.

Jag är för sur för att lägga in en brasklapp om att det nog kommer lossna snart, så jag kommer med största sannolikhet få äta upp det här inlägget big time när jag kommer ur nytt-ämnes-förvirrings-stadiet jag befinner mig på.

Om en aktning högre än högsta möjliga på stegbilen

På hemväg från eftermiddagens utflykt träffade vi två brandmän i skogen som undrade om vi ville följa med till brandstationen i närheten för att titta närmare på alla fordon där. Bara så där!

Är jorden rund?

Jag har tänkt på det förut, hur barnvänliga de flesta poliser, brandmän och ambulansförare är när de inte har bråttom. De saktar in och vinkar när de ser en fascinerad liten storögd. Och att som nu: ordna en spontan visning av garaget på brandstationen eftersom barnen tycker det är spännande är mer än barnvänligt, det är ren godhet.

Bra hårdag

En kursare kände inte igen mig. Hela basgruppen undrade om jag hade klippt mig och två ville veta hos vilken frisör.

Och jag som bara tröttnat på tofs.

Det oh så fokuserade basgruppsmötet

Följande avhandlades:

helgens dejter; både de som blev av och de som ställdes in
cappuccinotårta
vita koftors användbarhet i allmänhet och användbarhet i februari i synnerhet
könssjukdomar
semlor
folkrättsläraren: hot or not?
folkrätt, i synnerhet humanitär intervention
hästhoppning
hårfärgningsmissar och - hissar
premiärvisning av foton på Lilla och Stora Skrutt
Fantomen
chokladsås med chili och ingefära

Tomorrow, tomorrow

I morgon är det nypremiär. Barnen ska till dagis, jag ska till bibblan och på basgruppsmöte.

10 dygn har det tagit att bli av med den här omgången magsjuka.

På programmet

Barnen sover, äkta maken är ute på hallaballojsan och jag har intagit bästa soffpositionen.

Är så glad över att maken kom iväg. I morse var det inte helt självklart då jag är förkyld med feber, men efter ett par timmars sömn och några Ibumetin så kände jag att det funkade. Med den lilla reservationen att han fick ringa hem och kolla läget efter konserten innan han försvann ut i Uppsalanatten.

Lite mera med

Det är lite udda att vara utan. Det där med Kånken förresten. Den här är som en liten pralin. En snygg pralin med tuffa specialfunktioner.

Samma nummer som förut.

Syskonkärlek 13

Sonen: Bjum, bjum Lillasyster! Öppna garaget!

Och Lilla Skrutt öppnar snällt garaget och kycklinggrytebilen parkerar. Det finns tydligen plats kvar i garaget. Reserverad plats för de bilar som storebror kör.

Hur det skulle bli och hur det blev

I kväll skulle jag:

gå på kursfest på Snerikes; och kanske känna mig gammal och udda och kanske ha jätteroligt.

Istället:

klorinsanera badrum

städa kök och vardagsrum

köra 3 diskmaskiner (Lilla Skrutt tömde burk- och bunkskåpet och är fortfarande inte smittfri)

köra 6 maskiner tvätt

ha lite ångest över att jag inte hinner plugga idag och knappt ens hinner på föreläsning i morgon

underhålla två pigga barn som är i magsjukekarantän (Lilla S är inte ens så frisk att man kan börja räkna till 48 timmar)

Skruttstatus

Stora Skrutt har attackkräkts hela natten.
Lilla Skrutt är förkyld med feber.

Min gissning? Tvärtom i övermorgon.

Kasta sig ut för ett mentalt stup: Check!

En fullsatt hörsal på HumC (förlåt, Ekonomikum...) rymmer 300 personer. Man behöver inte ha social fobi för att känna åtminstone ett visst obehag inför att yttra sig på föreläsningar där.

För mig har det känts så obehagligt att det varit helt otänkbart. Jag har därför satt som personligt mål att någon gång i livet klara det, medveten om att jag kanske siktade för högt. Att det skulle bli för svårt.

Men i tisdags besvarade jag en fråga från föreläsaren.

Brevis

Sonen har fått sitt första egna brev i dag. Ett stort ett.

I helgen var han ledsen och längtade efter sin favoritmoster, så jag lät honom rita en teckning som jag hjälpte till att skriva en hälsning på. Sedan fick han själv lägga den i kuvert, sätta på frimärke och posta.

Nu har favoritmostern skrivit tillbaka och det var väldigt uppskattat kan jag lova.

Jag mötte Lassie tror jag

I form av Englas Showroom-Engla.

Tyvärr bar hon inte någon av de stilrena och klassiska outfits man ibland ser på bloggen utan svart från topp till tå.

Halleluja!

Hela familjen har varit frisk en vecka.

Nöjd

Det gick tillräckligt bra för att jag ska känna mig nöjd. Gjorde en tungvrickare i början och fick starta om men sedan flöt det på.

Jag har blivit bättre på det svåraste. Att sänka kraven till en rimlig nivå. Se det jag klarar istället för att hänga upp mig på det som inte blir perfekt.