Man duschar och tvålar in sig som vanligt. Och en dag så finns där något som inte funnits tidigare. En knöl.
Jag fick en läkartid samma dag. Idag.
Knölen är ofarlig och kommer försvinna med antibiotika. Jag är förstås enormt lättad över beskedet men den riktiga jubelkänslan infinner sig inte. För mig stannade livet för ett par timmar och hela scenariot med moderlösa barn utspelade sig. Det var på mycket skakiga ben jag gick till mottagningen. En cancerdiagnos är för mig en dödsdom. Jag vet rent logiskt att det finns många typer, många prognoser men för mig känslomässigt är C = D.
Jag kommer bli mig själv om en stund men jag var riktigt riktigt rädd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar