Sonen ville lämpligt nog höra kokboken som godnattsaga. Så vi har bläddrat och spikat åtminstone efterrätten till min upcoming födelsedagsmiddag. Vad det blir går inte riktigt att avslöja i förväg på bloggen men jag tror det blir smaskens. Sonen har paxat att hjälpa till med ena efterrätten så dotra får vackert ta den andra.
De gillar matlagning, de små vildarna, och brukar få hjälpa till varannan gång. Det började förresten som en ren överlevnadsstrategi från min sida för att klara den kritiska halvtimmen. Den där som infaller innan middagen när man själv är upptagen i köket och barnen är trötta, hungriga och i luven på varandra så fort man tittar åt ett annat håll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar