Jag håller på bli knäpp. De senaste tre veckorna har det varit fyra dagar då vi alla varit friska.
Är det inte den ena så är det den andra eller vi allihop. Just nu är det maken och dottern som har de färskaste förkylningarna. Sonen är på recoverystadiet efter sin mardrömsvecka och jag är så otroligt trött och grinig.
Idag kostade det på en jätteansträngning att inte brista ut i ett argt och anklagande "varför kan du aldrig göra som man säger" till sonen. Det hade inte bara varit elakt utan även djupt orättvist, då han nästan alltid gör som man säger.
Jag känner mig usel som mamma, usel som människa och det är en klen tröst att orden aldrig kom ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker i alla fall att du är en fantastisk människa, vän och mor. Bara så du vet. Skulle kunna skriva en hel drös anledningar, typ: ärlig, klok, respektfull, intelligent, du har goda värderingar som du lyckas leva efter, modig, du har integritet, vacker. Framför allt är du ju en levande människa med allt vad det innebär. En gång för länge länge sen sa du att du tyckte så mycket om mig för jag är den jag är och det tänker jag ofta på. Nu vill jag bara säga "spegel"
Kram kerstin
p.s. Dessutom kom du ihåg mig på min födelsedag, fast din dag var så tung :) d.s.
Skicka en kommentar