Nu är det rastlöst hemma. Dottern är åtta månader, jag har nästan slutat amma och känner mig inte så där oumbärlig längre.
Jag kollar platsannonser och kursbeskrivningar. Och grubblar fram och tillbaka på vad jag ska göra.
När sonen var i samma ålder kände jag på samma sätt. Då bestämde jag mig för att bli dietist. Nu funderar jag på annat. Läkare kanske? Men vad händer om vi skaffar ett barn till? När det barnet är åtta månader och rastlösheten sätter in?
Det funkar inte att byta bana efter varje barn och tänk om nästa infall blir att gå med i en cirkus, eller ännu galnare: att avsluta juristutbildningen och liksom sluta cirkeln?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alla manniskor gar och grubblar over sina val och icke val... det hor som till. En jobbig del av livet som dock ar ganska oundviklig.
men, arligt talat, fundera lite pa min senaste kommentar, den var inte bara helt tagen ur det bla.
massor med kramar a
Skicka en kommentar