Jag har drabbats av det stora amningsraset. Av hår alltså, inte kilon. Börjar bli bra sugen på en klippning för att åtminstone sprida korta strån omkring mig istället för långa.
Frågan är bara hur. Vad säger man till frisören för att undvika att få den ängsliga 30-årsfrisyren med lite uppklippt, lite snedlugg och kanske slingor om man kostar på riktigt? Den frisyr som 40-plus-kvinnor ser yngre ut i medan en 30-åring i regel ser ut som en 30-åring som försökt poppa till sig men inte riktigt nått ända fram.
Ängslig och ängslig förresten. Nu är mitt hår enbart långt och vad är det om inte ängsligt? Jag har två varianter: uppsatt i tofs eller utsläppt i en halvtimme och därefter uppsatt i tofs eftersom jag blir så irriterad över att det är i vägen. Verkligen spännande och poppigt. Verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kör uppsatt i tofs, utsläppt en halvtimme för att sen sucka och samla upp i tofs igen, till sonens besvikelse. Jag intalar mig själv att det är en kort period som det är jobbigt, inte värt att låta lockarna falla för (om du inte alltid drömt om kort hår, då är det bara att köra på!).
Mina lockar faller vare sig jag vill eller inte...känns inte så himla fräscht om jag säger så.
Alltså, tofs är ju både snyggt och praktiskt men det vore kul att kunna variera den lite åtminstone. ;-)
Äsch, jag tycker du är poppig, darling! Snyggaste 2-barnsmorsan i U-a, du äger säkert på Öppna förskolan med dina bruna stövlar o allt =)
Skicka en kommentar