Idag är det gråblekt och det hjälper inte att UNT rapporterar om det första tussilagofyndet.
Var på släktkalas i helgen och flera släktingar påpekar hur lika vi är, dottern och jag. Jag suger i mig, vill fråga vidare. Knyta ihop generationerna med mig i mitten.
Fast det går ju inte.
Dels för att ett kalas knappast är rätt ställe för ett långt samtal om barndomen och dels för att mamma- som vore rätt person att tala med- är borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kan tillagga att det finns roligare saker har i varlden at fa hora "du ar sa lik din mamma" och "det har ar NNs dotter" var tjugonde minut. Oavsett hur mycket karlek det an ar framfort med.
kram
Skicka en kommentar