Varför spel och dobbel stärker en i föräldrarollen

Att brista ut i gapskratt när man borde vara allvarlig är ett problem för den som vill vara konsekvent i sin barnuppfostran.

Sonen försöker med en mängd listiga trick för att inte somna på kvällen. Han vill ha vatten och tar en liten klunk, så långsamt han bara kan. Sedan tittar han på mig med ett stort, oskyldigt leende och jag biter mig i läppen och tänker "inte skratta, vad du gör så skratta inte" Det är precis som när man var 12 och satt i klassrummet tillsammans med bästisen och försökte undvika en fnitterattack så intensivt att det blev roligt och inte gick att hålla sig. Man ville till varje pris undvika en tillsägelse- eller i det här fallet att spralla upp honom mer.

Och jag kan ju inte hålla mig nu heller. Men medan jag skrattar mig tårögd åt att ha blivit fintad igen tänker jag att jag borde spelat mer poker tidigare i livet.

Jag behöver ett bättre pokerfejs helt enkelt.