Ska det vara så här? Va...va?

Barnen har sovit som små små änglar hela natten.

Jag däremot har vaknat och vaknat och vaknat med varenda muskel i kroppen på helspänn (jag lär ha träningsvärk i morgon) och så nervös att min stackars mage undrar varför det gör så ont.

Hursomhelst. Jag är förberedd till tänderna och snart är det över. Men jäklars hur det är.

Gaaaah!

Toknervös. På ett sånt där hela jag bostavligen skakar-vis.

Tänk att formen gör sådan skillnad. Det är samma typ av uppgifter som vi alltid löser, med den lilla skillnaden att vi ska gå fram till tavlan och redovisa istället för att sitta ner. Och jag har lust att följa minsta motståndets lag och skolka.

Men det gör jag inte. Utan försöker byta perspektiv till ett "vad vill jag ha ut av det här seminariet"-tänk . Och jag vill egentligen prova att redovisa (åtminstone vill jag kunna göra det utan att bli så nervös och det kräver övning så med baklängesresonemang så vill jag prova) . Det finns ju rätt goda chanser att

a) jag inte gör bort mig alldeles genom att rodna, stamma eller säga helt fel, eller
b) det jag fasar för nu innan; rodna, stamma eller säga helt fel faktiskt inte är så farligt när det väl inträffar.

För jag har gjort just det: vågat chansa och tro att jag säger nåt fiffigt fast det inte var så fiffigt i allafall, snubblat lite på orden och ändå rätat ut det till slut. Och inte var det så farligt i efterhand.

Fast det är klart, det gjorde jag sittande. Inte i allas blickfång. Och here we go again...Gaaaah!

Om Kånken vore en mobiltelefon, vilken mobiltelefon skulle det vara?

Senaste offret för stora teknikdöden här hemma är min mobil.

Det är en väldigt basic fyra år gammal Ericsson så frågan är om det ens är värt att laga den.
.
En lista börjar utkristalliseras:

mp3
kamera
gärna billig
låg strålning

Jag är helt ointresserad av utseende och tuffa specialfunktioner.

Hjälp mig lite är ni snälla! Vad har ni och är ni nöjda?

Dagens på juristbibblan

Nytt lunchsällskap och oväntat djuplodande samtal.

Med en reflekterande människa försedd med självdistans och charm i svårslagen kombination.

Spåttifaj

Spotify är ju helt fantastiskt.

Just nu: onehitwonders från typ -95 och R.E.M.

Varde ljus

I kväll har sonen i princip för första gången sedan noshörningen gjorde entré somnat i sin egen säng.

För det vet ju alla att stora pojkar, som är tre år gamla som sonen ungefär, har en egen sänglampa som man kan ha tänd under godnattsagan och därefter släcka själv. När man vill.

Det är bra för föräldrarna med. För det är visserligen mysigt men inte så särdeles romantiskt att ha treåringen i mitten av sängen.

Vokabulär

Blä penna, mmm napp förklarade jag häromsistens.

Blä! sa Lilla Skrutt lyckligt och mäkta stolt.

Jag hoppas personalen på dagis blir vederbörligt imponerade.

Nejnejnej

Just som vi andats ut blev äkta maken dålig. Inte lika dålig som dotra men lördagskvällens härliga vuxentid blev raskt utbytt mot mindre trevliga aktiviteter.

Förskoleålderns fasa

Maginfluensa.

Än så länge är den enda drabbade dottern men sånt brukar mest vara en tidsfråga.

Jag tror dock inte på vinterkräksjuka och det baserar jag på att hon har suttit och sjungit och skrattat mellan varven. Gott allmäntillstånd och humör, avbrutet av kaskadkräks då och då.

Ah, the joy of motherhood. Eller fatherhood kanske jag ska säga då det var äkta maken som hade nattpasset.

Citat

"Att påstå att ett barn är trött är som att hälla i en vuxen kaffe"

Varsegoda, dagens visdomsord från äkta maken.

Fint fiff

Sonens nya intresse riktar sig inåt. "Så funkar du"-boken är snart sönderläst. Vid mut-emergency är bästa mutan att titta på vita blodkroppar som slukar bakterier på Youtube.

Ser framför mig skolåldern: Om du är duktig och kommer hem i tid till maten får du göra läxorna efteråt!

Helgens aktivitet

Sjuk igen.

Har jag extremt dåligt immunförsvar eller vad är det fråga om? Jag hade efterdyningar av förra förkylningen när feber och halsont gjorde entré i går.

Lördagens emotsedda 60-årskalas fick lämnas återbud till och istället blev det sov och snyt om vartannat.

Söndagsmorgon

Har fått sovmorgon och sitter i köket och väntar på att kaffet ska bli färdigt så jag kan ta en kopp och tidningen och smyga tillbaka till sovrummet.

Medan jag väntar tittar jag på övriga familjens äventyr i lekparken utanför. Rutschkana, gungor och stjärtlappsåkande.

En till

Lilla Skrutt går sjuttiotal

Bilden togs i november om jag inte minns fel, men eftersom min gamla dator havererade har jag inte orkat tjorva med att lägga in bilder från lånedator tidigare.

Lilla Skrutt

Idag var en stor dag för Lilla Skrutt.

Hon skulle nämligen vara utan förälder under hela dagistiden och dessutom äta lunch. Hon var ledsen när vi gick men vi stannade runt knuten och det tog inte ens en minut tills hon slutade gråta.

Rapporten från personalen vid hämtning var lugnande. Hon hade ätit bra och överlag går inskolningen finfint än så länge.

Hohoho

Nu är ju det här Expressens ledare men ändå.

De kriminella gängen hotar demokratin: bilbomber, åklagarhot, vittneshot samt kommunalt nämndarbete!

Det är faktiskt enormt roligt på ett lite raljant sätt. Här utnyttjar de sina demokratiska rättigheter som kommunmedlemmar; en rättighet som tillkommer var och en, men som nästan ingen vill utnyttja eftersom kommunalpolitiskt arbete för de flesta är så in i bängen tråkigt.

Det är väl ett initiativ som borde uppmuntras?

Tandborstning

Ena barnet blir argt när det är dags att sluta, det andra när det är dags att börja.

Sjukt trött

Det är intensiva dagar.

Först undervisning och möten fram till fyra, därefter självstudier med avbrott för middag och nattsaga.

Nu ska tre maskiner tvätt hängas och sedan kraschar jag för att orka upp till seminarium 08.00 i morgon. Upp kommer jag att komma, om jag har något begåvat att säga återstår att se.

Jo, och självklart är vi sjuka igen.

Mammalivets obegripligheter

Varför vaknar man 04.57 utan att kunna somna om fast man är aptrött och inte behöver gå upp förrän en timme senare?

Slagruta nästa

Jag funderar på om flera månaders handläggning i ett enkelt beslutsärende uppfyller förvaltningslagens krav på så snabb handläggning som möjligt.

Spontant så känns det som att det åtminstone börjar tangera gränsen för vad som är acceptabelt.

Men känns är inte ett så hållbart argument.

07.10

Jag och barnen har morgonmys med välling och barn-tv i soffan.

Maken tittar ut från sovrummet och blir tillbakaskickad: Ta en snooze så väcker jag dig när kaffet är klart.

Han såg så lycklig ut att jag för en stund kände mig som en sådan där god människa.

Lilla Skrutt

Lilla Skrutt hade sin första dagisdag igår. En och en halv timme nästintill ren glädje rapporterade äkta maken.

Hon hade hållit sig väldigt nära till en början men sedan gått iväg själv till ett annat rum och lekt en halvtimme med undantag för små check-ups på att pappa satt kvar.

Fullständigt normalt med andra ord.

På gång

Sitter hemma och pluggar bloggar lite idag.

Man får absolut mest gjort om man håller sig hemifrån, men jag är så förkyld och blir liksom stressad av att sitta i en läsesal där 50 huvuden koncentrerat böjts över böckerna och sedan behöva nysa och snyta mig hela tiden.

Är alldeles, alldeles lycklig över seminariet i morse. För en vanlig student var det inget särskilt, insatsen jag gjorde, men för mig var det stort.

Det fanns så många alternativ på vad som skulle ha kunnat hända: Jag hade kunnat få en panikattack och varit tvungen att gå ut. Jag hade kunnat sitta kvar och vara tyst och så nervös att jag inte lärde mig något alls.

Och så haffade jag första uppgiften och drog den. Lite stolpigt, och ordsnubbligt om man ska vara kritisk. Men tillräckligt klart för att duga. Sedan deltog jag i diskussionen med två inlägg och läraren sa att det var bra frågeställningar. Det var oerhört skönt med den bekräftelsen efter så lång bortavaro från juridiken.

Seminarium

Det gick tokbra!

På rikt

Nu gäller det. Första seminariet. Jag är inte alldeles livrädd men har svårt att få i mig frukosten.

Försöker hålla mig till det bästa tips jag fick av KBT-terapeuten: att fokusera på vad jag vill ha ut av seminariet, vad jag vill ta med mig därifrån. Istället för på att jag är orolig.

Metakänsligt

Jag har dåligt samvete för att jag inte har dåligt samvete.

Är det bara jag som är överlycklig över att få göra något annat än att vara föräldraledig?

Jag har bekanta med barn i samma ålder och de har minsann råångest över att lämna på dagis och att inte träffa telning på flera timmar. Känner inte igen det alls; däremot känner jag att de tänker rätt och jag tänker fel. Att jag är onaturlig på något sätt.

Oh no.

Jag är sjuk idag. Men har åtminstone inte influensa.

En bra sak är väl att jag antagligen är pigg på måndag och kan vara med på seminariet.

Fredag

Jag har så roligt om dagarna. På riktigt, helt utan ironi.

Idag hade jag första basgruppsmötet och det gick bra. Jag var ganska nervös över att underprestera i förhållande till de övriga men det visade sig vara obefogat. Jag tycker nog om jag får säga det själv att jag var väl förberedd och hade koll. Förvirrad koll i och för sig men det är okej.

Dagens tråkigaste var för övrigt den långa väntan på vaccinationsbyrån men det kommer kännas så värt det när jag inte behöver lägga en vecka på att ha influensa.

Två dagar in på terminen

Jag lär äta upp det här inlägget ungefär vid tentadags men just nu är det bara roligt. Ta en sådan sak som att kunna sitta tre timmar i sträck på biblioteket. Att kunna sätta sig in i det man läser och tänka klart sina tankar.

Oj oj oj

När jag kom hem klockan fem stod middagen på bordet, barnen kvittrade och bredvid middagen på bordet stod en överraskning. En pluggpresent från familjen sa äkta maken.

Det var en bra överraskning kan jag meddela. Nu har jag nämligen en egen bärbar dator igen, efter den förra som kraschade.

Fokus på väsentligheter

I morgon startar min kurs och jag har inget att ha på mig.

Dilemma

Det går inte att skriva helt fritt när så många jag känner läser bloggen.

Så länge allt är tiptop är det inga problem men när tankarna tangerar mörkare områden är det bäst att hålla tassarna borta från tangenterna.