Jag har dåligt samvete för att jag inte har dåligt samvete.
Är det bara jag som är överlycklig över att få göra något annat än att vara föräldraledig?
Jag har bekanta med barn i samma ålder och de har minsann råångest över att lämna på dagis och att inte träffa telning på flera timmar. Känner inte igen det alls; däremot känner jag att de tänker rätt och jag tänker fel. Att jag är onaturlig på något sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är hårt att vi människor är så sanslöst baklänges konstruerade! Och att samhällets normer talar om för oss VAD vi ska ha dåligt samvete för och vad vi ska vara stolta över. I en lagom hemsk könsmaktsordning ingår det att du ska ha dåligt samvete över att du inte har dåligt samvete för att du sätter ungarna på dagis... *suckar*
Näee! Stå på dig! Det du redan har fattat är ju att maken och du behöver leva vuxenliv =jobba/plugga och barnen behöver leva stimulerande barnliv =gå på dagis!
HEJA LOLY säger en som får ångest över hela barnfabriksprojektet....
Skicka en kommentar