måndag 20 april 2009

Hakan i golvet

Det finns mitt ibland oss, de främlingsfientliga. Är det inte konstigt hur rätt så normala människor helt plötsligt visar sig ha de obehagligaste åsikter?

Och vad gör man? Helt plöstligt är man i en situation där man borde göra en kraftig markering och så blir det sådär socialt jobbigt och så väger man att kanske bli utfryst av gruppen mot att stå upp för sina principer och eftersom det inte är en film, och alltså inga applåder efter ett brandtal i slutscenen utan snarare just utfrysningsalternativet så nöjer man sig med att tala om att man inte håller med och att senare på kvällen blogga om det och undra om det inte är dags för världen att bli ett bättre ställe snart.

3 kommentarer:

Maria sa...

Jo! Absolut ett bättre ställe. Du skulle höra vissa av barnen i skolan, helt fruktansvärt.

Men bara såatte du vet. Om någon skulle ha kunnat hålla ett alldeles fantastiskt, applåd- i- slutet, film- brandtal, så är det du baby.

Kram!

Mina sa...

Det här barnet var nästan färdig jurist...

Tack och bock, ska fila på ett brandtal till nästa gång;-)

Kram!

Kerst sa...

Beklagligt, obehagligt och alltför vanligt. Smygfientlighet och öppen fientlighet, intolerans finns lite överallt.

Även en liten kommentar kan sätta skruv, kom ihåg det. Ibland mer så än ett brandtal.
Men visst blir man alltid ledsen å illa berörd, i synnerhet eftersom det som sagt är en blivande jurist.
Kram