Sista april

Vaknade med grus i ögonen efter en riktig sk*tnatt. Hade mest lust att avboka allt och sova istället. Men till morgonkaffet direktsände fyran från Ekonomikumparken i Uppsala och så sakteliga börjar jag komma i Sista aprilstämning.

Det var länge sedan jag körde hela racet med champagnefrukost, forsränning, sillunch, champagnegalopp, middag och släpp på nation. Ärligt talat krävs det lite vana för att dagen ska bli lyckad. Jag tycker själv att kvällen bäst avslutas med grillning hemma hos någon för folk är så himla fulla på kvällen så det blir inte så rolig utgång. Dessutom är man ganska mör.

Champagnegaloppen på Uplands är dagens höjdpunkt. Alla man någonsin känt är där, det är sambatåg och DJ i trädgården och alltid fint väder (även om det regnar). Stora hemvändardagen med andra ord.

I dag blir det långt ifrån hela racet. Jag börjar med galoppen klockan tre och ska grilla hos kompisar senare. Sambon tar barnen så jag kan dricka lite skumpa om andan faller på.

Hoppas vi syns i vimlet!

På pricken

Linda Skugge om masspsykosen.

Start på dagen

Det har lite oväntat hamnat en brieost i kylen och det går inte att låta bli den. Omöjligt.

Vid frukostdags öppnar jag kylen och sneglar på keson men näe. Brie, ruccola och tomat på rågbröd är också en bra- om än inte i bli av med sista gravidkilotavseende- start på dagen.

Brie är en av de där no-no-grejerna när man är gravid. Till stort förtret faktiskt. Båda graviditeterna har jag gått omvägar runt fiken som säljer de godaste briemackorna för att inte plåga mig själv för mycket.

Tror det är den påtvingade avhållsamheten som gör det så omöjligt att stå emot nu. Kroppen har ställt in sig på briesvält och tar allt den får för den vet inte när det blir dåliga tider igen.

Vid närmare eftertanke

Vilken polis blir arg över att kallas polisbilsgubbe? Kopplar man ens att det kan härledas till sopgubbarna från Duplot?

Och vilken polis blir ledsen över något en tvååring säger och börjar hojta om förolämpling av tjänsteman eller våldsamt verbalt motstånd?

Ibland känner jag hur överdrivet PK jag blir när det gäller sonen och liksom ryser åt mig själv.

Det var ju inte sådan jag skulle bli.

Syskonkärlek 7

Sonen till lillasyster: Pipigubbaj hetej piiipej!
Dottern: Hahahaha!

Översättning: Polisbilsgubbarna heter poliser!

Det slog mig idag att det kanske inte var så bra att sonen tror att det heter polisbilsgubbar så jag berättade att de heter poliser och att de kanske blir ledsna och arga om man säger polisbilsgubbe till dem. Sonen begrundade detta och fann för gott att informera lillasyster om hur det förhåller sig.

Systembevarelsedrift: Att ta servicekänsla till en ny nivå

Vid tre tillfällen det senaste året har jag handlat på Systemet. Alla tre gångerna har jag fått visa leg; nu senast idag. Visst är det lite härligt, jag är trots allt 31, men en liten misstanke börjar gro.

Att det inte alls har att göra med att jag ser så vansinnigt 19-årig ut utan snarare är ett slags servicebeteende hos butikspersonalen. "Där går en lite sliten och trött tjej, säkert har hon småbarn. Jag tror jag ska göra henne en tjänst och fråga om leg!"

Det är nog inte så dumt att få kunderna välvilligt inställda, allt annat vore att skjuta sig själv i foten i dessa monopolifrågasättande tider.

Fredagspizza

I dag sa sonen "Tack för maten" alldeles på eget bevåg. Alltså utan minsta lilla påminnelse.

Det finns en första gång för allt.

Kaffe och sol

Barnen sover middag. Jag premiärfikar på uteplatsen i strålande sol med kaffe och laptop.

Fågelkvitter, lövsprickning, vitsippor och några misshandlade krokusar. Till krokusarna vill jag bara säga location location location. Säkerhetsavstånd till cykelstället hade varit bra.

Att städa uteplatsen ren från höstlöv och julgransbarr hade också varit bra men nu tittar jag rakt fram istället för neråt. Funkar det också.

Fräknar och frustration

Har varit på stan, med bebis, och letat lila strumpor till sonen vars rosa och lila period håller i sig. Har fått lite färg i ansiktet och ett par nya fräknar på näsan.

Hittade ett ställe att amma på som funkade hjälpligt (ett skötrum i en galleria). Tyvärr fanns ingen dörr att stänga om sig men man kan ju tycka att om det sitter en mamma med bebis i famnen i ett skyltat skötrum så behöver man kanske inte stanna och detaljstudera det som pågår därinne.

Eller rättare sagt: Jag tycker inte att man behöver det. Det är jag tydligen rätt ensam om.

Nytt projekt

Dottern är precis fyllda sex månader och äter regelbundet lunch och kvällsgröt. Nästa projekt är att lära henne dricka ur pipmugg eller flaska. Målet är att inte behöva amma för att hon ska få i sig vätska.

Det känns nämligen väldigt begränsande för mig att amma nu. Jag är inte alls bekväm med att göra det var som helst utan ska jag ta mig ut får utflykten planeras efter var det går att mata bebis någonstans. Eller så får man göra korta utflykter så man hinner hem.

Det är inte bara det att jag är obekväm i situationen. Dottern måste ha lugn och ro för att kunna koncentrera sig på att äta, annars går det inte. Det är lite skillnad på att mata en nykläckt som lever efter mat- och sovklocka och en halvåring som tycker allt är jättekul och inte vill missa någonting som händer runt omkring henne.

Jag känner mig låst och lite lappsjuk. Och så får jag dåligt samvete för det och känner mig som en usel mamma. Precis som om att viljan att trappa ner amningen för ett halvårsbarn ofelbart är första steget mot att dumpa barnen framför Disneychannel hela dagarna, svära åt dem och röka under köksfläkten.

Har hon två barn? Det kunde man inte tro..

...ehum... nu ska vi inte överdriva men:

Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar! Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar! Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar! Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar! Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar! Jag kommer i mina stuprör och kan knäppa alla knappar!

Budskapet har gått fram nu väl? För annars skulle jag kunna klistra in den där meningen 18 gånger till utan problem.

OK, jeansen sitter lite tajtare än jag mindes men det löser sig när det sista gravidkilot försvinner. Jag har nämligen bara ett endaste ett kvar!

Aaaj!

Lilla skrutt har fått tänder. Två små rackare har tittat fram i underkäken.

Det går framåt med maten för henne och hon har en väl fungerande efterrättsmage. När hon inte vill ha mer kött och potatis så finns det ändå på något märkligt sätt plats för en redig portion mosad frukt.

Jag skymtar ljuset i amningstunneln och den utsikten är alldeles ljuvlig. För - som sagt- Aaaj!

Förkylt var det här

Barnen har varit sjuka ett par dagar och nu är jag hängig. Sambon är ute med barnen på gården och leker och jag har sovit en stund och ska strax återta viloläge.

Otroligt lyxigt att slippa leka koja eller till nu-kommer-jag-och-tar-dig.

Senare lutar det åt den första Lakritspucken (som jag har längtat!) som kuckelimuckmedicin.

Men köp en deckare istället!

Arbogamorden. Försvunna Engla. Det finns fler exempel.

Nyhetsrapporteringen kring dessa händelser är helt åt helvete. I ivern att tillfresställa läsare med snabb information bryr man sig inte om att det är människor man skriver om. När det inte finns något konkret att rapportera intervjuas personer i de misstänktas närhet och deras tidigare liv hängs ut på ett sätt som vore osmakligt även om de befunnits skyldiga i domstol.

Nu är det kvällspressen och i förlängningen läsarna som dömer. Utan egentlig insikt, utan hänsyn till att man i brådskan tar all heder av kanske fullständigt oskyldiga människor.

Tänk på pappan till barnen i Arboga som fick hela sitt liv uthängt i kvällspressen under det dygn som hans förehavanden undersöktes. Därefter flyttades fokus till den tyska kvinnan och hennes psykiska hälsa blir allmängods. Kvar står pappan i det trauma det innebär att förlora sina barn och dessutom ska han förhålla sig till att alla vet vilka dumheter han gjort tidigare i livet.

När det gäller Englas försvinnande är det 42-åringen som visas på suddade bilder. Grannar, arbetskamrater och tidigare offer intervjuas eftersom det inte finns något konkret att skriva om.

Har man ett sådant behov av spänning att man måste följa varje litet steg polisen tar kanske man borde reflektera över att de här händelserna inte sker i underhållningssyfte. Och läsa en deckare istället. Det blir ingen lidande av.

Avangsimerat värre

Varmrätt: Majs- och potatispuré; 1 msk
Efterrätt: Mangopuré; 1 msk

Dottern grimaserar och varje tugga får stoppas in sisådär fyra gånger innan den når magen men det beror inte på ovilja utan ovana. Och hon muttrar om det går för långsamt med påfyllningen.

För övrigt funderar jag över om det är ett tecken på ett aktivt och intresserat föräldraskap att citera en Bolibompafigur i rubriken eller om jag bara behöver umgås mer med andra vuxna?

Utflykt

I flera dagar efter slottsutflykten pratade sonen om domkyrkan och att han ville gå in i den. Så det gjorde vi. Han blev alldeles tyst när han kom nära och såg hur stor den var och sedan gick vi runt och tittade på målade tak, marmorgubbar, färgade fönster, förgylld predikstol och allt annat.

När vi kom ut ville han inte åka hem: "Till titta domkyrka!"

Skönt att han intresserar sig för något mer än bilar.

Som ättika

Blev av med förra mjölkstockningen i förrgår och har en ny klump i bröstet idag.

I fredags ringde jag amningsmottagningen för att få en ny flaska oxytocinsprej. Med tanke på hur jag blev bemött förra gången var jag beredd på att bråka lite men det behövdes inte. Sprej och sympatier fick jag utan problem. Barnmorskan tyckte det lät besvärligt men jag sa att det var okej så länge man får bort stoppen själv utan att behöva ta till antibiotika.

Nu när jag är i samma sits bara någon dag senare känns det inte okej alls. Bara motigt.

Det som är mest irriterande är den här "once you get in you can't get out"-grejen med amningen. Det går liksom inte att sluta från en dag till en annan utan från det att man börjar trappa ner så tar det åtminstone någon månad om barnet ska hinna vänja sig vid ersättning istället. Och att börja med ersättning nu när vi kämpar som bäst med maten känns mest som att göra det onödigt krångligt för sig.

Så jag fortsätter väl då, med förhoppningen att dottern snart äter något som åtminstone liknar en vettig matportion.

Nål i höstack

Jag letar efter ett smycke som ligger på något listigt ställe sedan vi flyttade i somras.

Ett listigt ställe betyder i det här fallet någon liten kartong, påse eller liknande i en större flyttlåda; inte i smyckeskrinet tillsammans med resten vilket verkligen hade varit listigt.

Jag tror att det antingen ligger bland sakerna från sängbordslådan eller från byrån i gamla gästrummet så nu håller jag på letar efter lådorna de sakerna ligger i.

Allteftersom lådorna gås igenom så rensas det friskt enligt principen "är det värt besväret att hitta en plats till den här?" och på så sätt har tre flyttkartonger reducerats till en halv.

Smycket har dock inte synts till ännu.

Hur man undviker att förklara skillnaden mellan katolicism och protestantism för en tvååring

Sonen är intresserad av hur de byggnader vi pratar om i olika sammanhang ser ut. Därför har jag som projekt att beta av dem en efter en framöver. Han kommer bli den mest stadsbevandrade tvååringen i Uppsala och vi får lite ensamtid med varandra.

Första utflykten gick till slottet.

Mellanmål i ryggsäck, på med cykelhjälmar och iväg på äventyr. Sonen drack varm choklad medan jag berättade att det för länge sedan bodde en drottning som hette Kristina på slottet och att hon flyttade till Italien för att äta oliver, pizza och gå i kyrkan. Sonen smälte informationen, pekade och sa "där, Domkyrkan"!

Och det stämde ju. Det kändes lite mastigt att gå in på orsaken till drottning Kristinas abdikation så jag sa bara att hon inte tyckte om Domkyrkan utan ville gå till en annan kyrka. Och så påminde jag om alla oliver och all pizza som fanns i Italien och som Kristina säkert tyckte mycket om, precis som sonen gör.

Seger

Dottern har ätit sin första grötportion. Storleken var en blygsam matsked men hon öppnade munnen själv och tyckte det var kul.

Inte längre spott och fräs, ingen min av att bli utsatt för förgiftningsförsök av hennes ömma moder, inget kaskadkräks en halvtimme efteråt.

Otroligt lyckat med andra ord.