Nu..

..bor det inte en utan två pannkakomaner hemma hos oss.

Dottern blev galet lycklig över att få smaka och små pannkaksbitar är utmärkta att öva pincettgrepp med.

Rea minsann

Oh...jag har så snygga och bekväma jeans... Det är skillnad på jeans och jeans och det är skillnad på att unna sig de man verkligen vill ha istället för ett par nästan lika bra.

700 pixiluringar för ett par Acne eftersom det var sommarrea på Janemars gör känslan om möjligt ännu bättre.

Nä, det var just det...

Jag tittade till mammas grav tillsammans med sonen. Han vet att hon är död men inte riktigt vad det innebär annat än att man inte kan träffa henne.

Jag: Nu får vi säga hejdå till mormor för vi ska åka hem!
Sonen: Hejdå mormor!
Paus
Sonen: Mamma, mormor inte säger hejdå!

Magiskt

Brallorna jag slog till på var så trånga att jag inte kunde knäppa dem helt i provhytten. Men expediten försäkrade att det var rätt storlek och att de skulle töja sig.

Efter viss inledande klaustrofobi får jag ge henne rätt. De går inte bara att knäppa utan sitter så perfekt det går att komma när man inte ser ut som när man var tjugo längre.

Trevlig överraskning

Dottern är ett bra shoppingsällskap.

Medan jag provade mig igenom ett till kännes ändlöst antal jeans - till följd av ändrad kroppskonstitution - var hon alldeles nöjd med att sitta på golvet i provhytten och göra grimaser i spegeln.

Beach 2008

Det är inga dramatiska förändringar à la mirakelkur.

Men jag går ner sakta och framförallt säkert utan att äta för lite. Det i sig är något att vara nöjd med för det är förfärlans lätt att bli manisk när det gäller mat och vikt.

Sammanfattning efter 5 månader:

Tappat 8 kg.
Minskat 13 cm i midjemått.
Minskat 10 cm över rumpan.
BMI har minskat från 24.6 till 21.8.

Bröllopsbestyr

Efter idogt meckande med gästlistan och när vi trodde att vi skurit ner tillräckligt för att precis få plats i lokalen om några tackar nej, påpekade sambon att vi glömt sätta upp två personer på listan.

Det gjorde mig lite förbryllad då vi har verkligen varit noggranna.

Minus: Vi måste minska ytterligare i antal.

Plus: Att glömma sätta upp sig själv på listan måste ju vara ett säkert tecken på att man ännu inte förvandlats till galen bridezilla.

Igen och igen

Den stora fördelen med att sonen inte längre har spjälsäng är samtidigt en stor nackdel. Det beror helt på vem man frågar.

Efter att ha stoppat tillbaka honom i sängen för hundrafemtifjärde gången så har han slutat försöka gå upp och leka. Nu är han sysselsatt med att hämta gula nappen som av en ren förarglig olyckshändelse hamnat på golvet.

Jag funderar över den statistiska sannolikheten att samma olycka sker sex gånger på raken.

Midsommarförkylning

Barnen är sjuka och jag springer fram och tillbaka till tvättstugan och tvättar upp alla ombyten från i natt.

Stackars sonen hostar så han kräks och har blivit stor nog att tala om att det smakar jätteilla.

Arvegods anno 1980

Det står en färdigmonterad våningssängshalva i vardagsrummet. Och den är alldeles enorm, åtminstone om man jämför med en spjälsäng.

Sonen har hämtat kudde och täcke från sitt rum och provligger. Märkligt nog ser det ganska lagom ut.

Det var jättemysigt det här! säger sonen glatt där han provligger.

Sängen är förresten min gamla och ska saneras på luktisar och eventuellt målas så småningom.

Den där rastlösa tiden

Nu är det rastlöst hemma. Dottern är åtta månader, jag har nästan slutat amma och känner mig inte så där oumbärlig längre.

Jag kollar platsannonser och kursbeskrivningar. Och grubblar fram och tillbaka på vad jag ska göra.

När sonen var i samma ålder kände jag på samma sätt. Då bestämde jag mig för att bli dietist. Nu funderar jag på annat. Läkare kanske? Men vad händer om vi skaffar ett barn till? När det barnet är åtta månader och rastlösheten sätter in?

Det funkar inte att byta bana efter varje barn och tänk om nästa infall blir att gå med i en cirkus, eller ännu galnare: att avsluta juristutbildningen och liksom sluta cirkeln?

Det som räknas

Sonen var på besök på storbarnsavdelningen där han ska börja till hösten. När han kom hem löd omdömet: Jättefina bilar!

Låter lovande.

Rosa reafynd

I vissa kretsar är det mer kontroversiellt att klä en flicka i rosa än en pojke.

Jag kan bli så trött på hela den här "Jag shoppar könsneutrala barnkläder - alltså är jag en genusmedveten förälder" - grejen. Medelklassen köper sig fri i orange och brunt samtidigt som man fostrar ytterligare en generation duktiga flickor och tuffa pojkar.

Jag tänker att det är uttryck för konsumtionshysteri snarare än genusmedvetenhet. Och att det är rätt sorgligt att genusfrågan reduceras till en trend istället för något varaktigt.

När lär de sig ljuga?

Jag kånkar på en sprattlig, trött och sockerspeedad två-och-ett-halvt-åring.

Sonen: GÅÅÅ! STOR KILLE!
Jag: Kommer du gå ordentligt med mamma? Det kan komma bilar!
Sonen: Nej, springa iväg!

Lägligt

Sandalproblemet löste sig av sig självt. Vi fick urvuxna kläder efter Falukusinerna och där fanns ett par med öppen tå som funkade finfint.

Det var otroligt lägligt. Bara några timmar innan hade jag i 30-gradigt värmerekord konstaterat att alla modeller under 500 kr var slut i rätt storlek och känt mig ganska uppgiven.

Känns ju också rätt bra att inte behöva lägga en femhundring på ett par barnskor som används två månader. Hade det varit hightech vinterskor hade jag gladeligen pröjsat men vanliga sandaler liksom?

Sommarfest

Det har varit sommarfest på sonens dagis. Först några stationer med friidrottsliga aktiviteter och sedan jordgubbstårta och diplom.

Sonen, som är en iakttagare av stort mått och därtill försiktig av sig, blev aningen ställd av att se fyra avdelningar barn med föräldrar och syskon ute på samma gång.

Här skulle det minsann inte kastas med någon liten boll, eller hoppa studsmatta eller springa "klara färdiga gå".

Efter viss övertalning - och med stor behållning - testade han dock kryptunneln och höjdhoppsmadrassen.

Äntligen...

Om man klarar att cykla uppför sjukhusbacken utan att det känns som att ögonen ska ploppa ut, då vet man att byxorna inte sitter för trångt i midjan.

Mina tajtaste stuprör är alldeles lagom.

Jobbig förälder

Sonen ska byta avdelning till hösten. Nu går han på en småbarnsavdelning där han tillhör de äldsta och även om han är lite försiktig av sig så kommer det passa honom jättefint att få gå med äldre barn. Så långt är allt rimligt och bra.

Men så fick vi informationshäftet från den nya avdelningen. Till hösten kommer det bli 21 barn på 3 vuxna. Är inte det ovanligt lite personal? Okej att femåringar är rätt självgående men det finns barn som inte ens fyllt tre, däribland sonen, och de behöver ju hjälp med en hel del.

Går det att ha en vettig pedagogisk verksamhet med så få vuxna? Blir det en säker verksamhet för barnen?

Jag vet inte, jag.

Kommunikation

När är det befogat med sura - dock inte anonyma - lappar i tvättstugan?

Någon har lämnat ett halvt duntäcke och glassplitter i torktumlaren. Jag var väldigt, väldigt sur alldeles nyss eftersom halva min tvättid gått åt till att enormt försiktigt torka ur eländet.

Nu är jag mest nyfiken på vad de egentligen torktumlade som lämnar spår i form av splitter och fjädrar?

Gaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhh...!

Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor.

Bloggpaus

Jag kommer inte ha internetuppkoppling på ett par dagar.

Läs de här bloggarna så länge:
Fru A:s dagar

Andra sidan gränsen

Akan-Kakan

Skoletande from hell

Sökes: Sandal med stängd tå, passande en två-och-ett-halvt-åring.

Finnes: En mamma som oroar sig för kombinationen sportsandal och ovan nämnda två-och-ett-halvt-åring i trehjulingsrace på dagis.

Var köper alla andra barnsandaler? Eller funkar sportsandaler med öppen tå till småbarn? Jag ser en oändlig rad skrubbsår och vikta stortånaglar framför mig men jag kanske är onödigt försiktig?

Ps: Jag veeet att Crocs har stängd tå men det kommer inte att hända.

Dagens kaffe-i-vrångstrupen

I Lund såklart.

Embracing my inner Svensson

Winnerbäck och gummihandskar.

Söndagsmorgon

Sambon har gått en sväng med barnen.

Sonen väckte mig med puss och alla detaljer. De ska till en annan lekpark och sonen och sambon ska gå medan dottern ska åka stora vagnen.

Vad trevligt sa jag yrvaket. Pusspuss!

Det betyder att jag får vakna i lugn och ro med tidning, kaffe och blogg på uteplatsen innan det är dags att dra igång ett städprojekt.