Efterrätt

Om man har svårt att välja mellan två så kan man bjuda på båda. För när man fyller trettiotre är man definitivt stor nog att bestämma själv. Hursomhelst. Mangocheesecake och chokladtårta med valnötter. Sonen har blandat mangosmet och dottern arrangerat chokladglasyr och valnötsdekoration. Barnens insats blev vederbörligen beundrad och stoltheten över väl utfört arbete gick inte att missa.

Skärbrädorna i plast var dessvärre ett estetiskt ont.

Trettiohmmdagsmiddag i bilder

Timjansrostade rotfrukter, bulgur och fetaost
Kyckling marinerad i vitlök, ingefära, chili och honung
Dito marinerad quorn till den vegetariska delen av sällskapet
Yoghurtdressing med mynta
Hoummos
Tapenade
Avokadosalsa med lime och koriander
Marinerade kronärtskockshjärtan
Smördegsknyten med spenat och feta
Baconlindade dadlar
Pita och knäckebröd
Oliver
En helt vanlig sallad
Dessutom, utom bild: köttbullar och pasta för de som så föredrog

Farligheter

Sonen är skräckblandat fascinerad av farligheter.

Vissa faror är mer verkliga än andra. Att ramla från något högt och slå sig så man får åka ambulans kan ju inträffa. Att få vissa sjukdomar, till exempel cancer som mormor, som man kan dö av är ju inte så sannolikt men möjligt. Tigrar, komodovaraner, lejon och noshörningar är rätt farliga men sannolikheten att drabbas om man inte åker hem till dem och hälsar på är minimal. Den riskbedömningen köper han utan vidare som fyraåring.

Han är däremot fullständigt övertygad om att svenska paddor och grodor bits. Hårt.

Det kan bli en lång sommar.

Stora C-skräcken

Man duschar och tvålar in sig som vanligt. Och en dag så finns där något som inte funnits tidigare. En knöl.

Jag fick en läkartid samma dag. Idag.

Knölen är ofarlig och kommer försvinna med antibiotika. Jag är förstås enormt lättad över beskedet men den riktiga jubelkänslan infinner sig inte. För mig stannade livet för ett par timmar och hela scenariot med moderlösa barn utspelade sig. Det var på mycket skakiga ben jag gick till mottagningen. En cancerdiagnos är för mig en dödsdom. Jag vet rent logiskt att det finns många typer, många prognoser men för mig känslomässigt är C = D.

Jag kommer bli mig själv om en stund men jag var riktigt riktigt rädd.

Tjuvlyssnade kontraster

Först praktgrälar de om hittepåmotorbåten. Om den utöver röd-vit-blå också ska vara gul och orange eller bara orange. Två minuter senare:

Fyraåringen: Nu har jag sovit på båten och vaknat.
Tvååringen: Jag också. Kan jag få en tidning?
Fyråaåringen: Här har du. Varsågod!
Tvååringen: Tack ska du ha! Det var snällt!

Vissa morgnar

Strålande sol ute och solkatter på väggarna. Pippimys med kaffe och välling i soffan med Lilla Skrutt. Brandstationsbeundran och tidningsläsning vid frukosten med Stora Skrutt. Jag kom ihåg att förvarna strax innan påklädning så rymningsförsöken och overallbrottningen uteblev i utbyte mot fem minuters extra lektid.

Varför påklädnaden inför hemgång ter sig oändlig

Om man som Lilla Skrutt har, låt säga, gula strumpor med ugglor på. Om nämnda ugglor blir så rädda för Lilla Skrutt att de inte törs komma fram ur benen på overallen. Då har man en möjlig förklaring.

Förunderligt fint

Stora och Lilla Skrutt har det fint ihop för det mesta. De leker tillsammans. Och visst är det så att den lilla imiterar en hel del av vad den stora gör men de leker oftast samma sak samtidigt.

Soffan förvandlas till en koja som blir ett sjörövarskepp som blir en Estlandsbåt som blir ett hus. Och så tillbaka till båt och akta hajarna på golvet. Sonen börjar så sakteliga lära sig hänsyn och kompromisser: om lillasyster leker med dockor och storebror vill leka sjörövare så får dockorna vara sjörövarbebisar och vips är lillasyster med på noterna och brassar på med kanonerna.

Under ett valnötsträd

Sonen ville lämpligt nog höra kokboken som godnattsaga. Så vi har bläddrat och spikat åtminstone efterrätten till min upcoming födelsedagsmiddag. Vad det blir går inte riktigt att avslöja i förväg på bloggen men jag tror det blir smaskens. Sonen har paxat att hjälpa till med ena efterrätten så dotra får vackert ta den andra.

De gillar matlagning, de små vildarna, och brukar få hjälpa till varannan gång. Det började förresten som en ren överlevnadsstrategi från min sida för att klara den kritiska halvtimmen. Den där som infaller innan middagen när man själv är upptagen i köket och barnen är trötta, hungriga och i luven på varandra så fort man tittar åt ett annat håll.

Teknikens under

Det här inlägget är från mobilen. Ett test skulle man kunna säga.

På gång

Går in i badrumsdjungeln i morgon.

Tror mycket på att ta med ett nystan med trådänden knuten till texten "enkelt, prisvärt, funtionellt" att liksom rulla ut efter mig där jag går så jag lätt hittar tillbaka till ursprungsplanen jag kom från.

Upp

På väg till ytan efter eländesmisären. Det absolut enda jag har kunnat tänka på är semlor. Vad har jag ätit? Kokt potatis, kokt fisk, kokt ris, kokt pasta, kokt broccoli och rostbröd.

Misär

Känslan när någon i familjen får vinterkräksjuka, och man vet att man antagligen inom ett par dagar kommer må pyton och liksom bara väntar på att det ska bryta ut är nästan jobbigare än när det sätter i gång.

Jag hatarhatarhatar att må illa.

Virusarnas krig

Visst är det så att om man har både förkylning-med-feber-virus och vinterkräksvirus hemma samtidigt så utrotar de varandra?

Sätter onekligen handskakningsvägran i perspektiv

Mördade gatubarn från Guatemala, mördade peruaner i en by. Mitt bland obstinata stater, otroligt mycket juridisk procedur och never-ending rättsfall dyker orden upp och förvandlas till bilder inuti som stannar kvar. Tortyren barnen utsatts för innan de dog: utstuckna ögon, avskurna öron och tunga. Sedan skjutna och dumpade i en skog.

Förövarna tillhörde Guatemalas nationella polisstyrka respektive Perus National Intelligence Service. I Peru stiftades en amnestilag som förbjöd utredning av brotten. När en åklagare menade att amnestilagen stred mot konstitutionen och internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna och därför inte kunde tillämpas stiftades ytterligare en amnestilag som sa att det var straffbart att inte följa den första lagen. I Guatemalafallet gjordes ingen ordentlig utredning, vissa vittnen hotades och andra vittnen underkändes på grund av partiskhet (bestående i att vara mor till ett av offren samt att vara en organisation som arbetar för gatubarnens situation.)

MM vs TB

Jag tror förresten att Mad Men slår True Blood. Inte med hästlängder men med ett myrsteg.

Måndag

Beundrar blombebisar och funderar på access to justice.

Jag vet inte hur det är på andra fördjupningskurser eftersom det är den första jag går men jag upplever en gigantisk skillnad mot föregående terminer. Seminarierna är annorlunda upplagda och jag är inte helt alldeles fullständigt säker på vad som förväntas av mig.

Mitt nya liv började förresten 8.30 i morse på gymmet.