Don't worry, be happy

Jag har en orosklump i magen. Sambon och dottern uträttar ärenden på stan och jag dammar av mina metoder för att hantera ångest istället för att njuta av några timmars egentid. Allt för att inte rädslan för RS-virus, trafikolyckor och annat elände ska ta över. Det är så fånigt för om det istället varit jag som varit ute med dottern hade jag inte oroat mig alls. Med sonen försvann det här när jag slutade amma så jag antar att det är hormoner inblandade. Rationellt är det hur som helst inte.