Kärlek

Vissa hus spelar det ingen roll hur länge man är borta från.

Man känner igen golvknarr och dörrgnissel, vet vilken knyck man ska använda för att stänga dörren till spökvinden på första försöket trots att man inte längre skyndar sig med hjärtat i halsgropen innan man rusar ner för vindstrappan till de vuxnas trygga sällskap. Det doftar välbekant. Golven känns lika under barfotafötter nu som då.

Morfar som stod för en del av magin med huset är borta sedan tio år. Mamma som styrde upp att släkten samlades finns inte heller.

Men vanan att umgås är svårbruten och vi har hittat en form som funkar trots frånfälle och födelse.

Det var en underbar midsommarhelg.