söndag 31 januari 2010

Inbillning

Inbillar mig att fingrarna är gröna och sätter små sticklingar från pengaträd. De sägs ju vara omöjliga att misslyckas med.

Belöningen blir popcorn och hyrfilm från nätet i stillsam tvåsamhet eftersom till och med tvåårstrotset (måste komma upp, måste ha youghurt, måste ha täcke, måste inte ha täcke, måste ha sällskap, mamma måste klappa) sover stillsamt.

fredag 29 januari 2010

Iiiih

Anmäld.

Kan vara min dummaste idé någonsin. Viss nervositet vid muntlighet och en pläderingstävling inför domare från Europadomstolen och HD.

Kursföreståndaren förklarade svårighetsgraden så här: Klarar man att plädera inför den domargruppen så klarar man vad som helst.

torsdag 28 januari 2010

Pirr

Nu är det dags för ett sådant där beslut igen.

Jag kan välja mellan att göra något som kommer bli det läskigaste jag någonsin gjort. Utöver läskigt verkar det vara roligt, intressant, lärorikt och kommer se snyggt ut på CV:n.

Eller så kan jag låta bli. Det är det besvärliga. Ingen tvingar mig, så om det blir för svårt är det helt och hållet jag själv som satt mig i sk*ten.

onsdag 27 januari 2010

Onsdagsbesked

Jag: Jag ska bort i morgon så ni får vara själva med pappa på kvällen.
Sonen: Det ska bli otroligt skönt.

måndag 25 januari 2010

Vabbelivabb

En sådan här natt har vi haft.

Jag kunde peta i honom Mollipect mellan attackerna men jag vet inte om han fick behålla så mycket av den. Oral medicin till ett barn som hostkräks ihållande i ett par timmar är inte helt funktionellt.

Morgondagens barnvakt har förståeligt nog fått kalla fötter; dagens kommer tappert ändå.

fredag 22 januari 2010

Ögonblicksskildring

2 av 2 sjuka barn sover

2 av 2 nödvändiga barnvakter inför nästa vecka kirrade

1 alldeles perfekt moget päron

1 idé som får mig att undra om jag är alldeles tappad

onsdag 20 januari 2010

Fel håll

Dagens shopping blir träningsbrallor.

De gamla är för små.

Förra terminen var verkligen en orgie i ohälsosamt leverne: ingen träning, stress stress stress, för lite sömn, lite mer stress och högt socker- och koffeinintag för att klara sig igenom dagarna.

Sist jag tränade var två dagar innan höstterminen startade. Därefter fanns inte tid.

Har inte gått upp mer än ett kilo men det är den där fysiklektionssanningen om förhållandet mellan vikt och volym som gör sig gällande.

tisdag 19 januari 2010

Mera muntligt motstånd

Middagsbordet är dukat med tallrikar, kastruller och Lilla Skrutts högerfot.

Jag: Lilla Skrutt, ta ner foten är du snäll!

Lilla Skrutt tar ner foten. Mitt "tack" krockar med lilla dunsen bredvid tallriken när foten kommer tillbaka.

Jag: Lilla Skrutt, här hemma har vi mat på bordet, inte fötter.

Lilla Skrutt tar ner foten igen men jag ser på henne att dess slutgiltiga placering inte på något sätt är avgjord ännu.

Jag:
Vet du varför man inte får ha fötterna på bordet? Det är för att det inte är trevligt bordsskick!

Lilla Skrutt, blixtsnabbt: Det är trevligt bordsskick!

Jag låtsas som att det regnar och foten stannar på sin plats.

måndag 18 januari 2010

Rätt så pepp

Jullovet tog slut igår kväll.

Lyckligtvis är jag utvilad, på gränsen till uttråkad och projektet arbetsplats i förrådet är klart.

Den här terminen bjussar på ett räddavärldenperspektiv: mänskliga rättigheter, humanitär rätt och asylrätt.

Motstånd

Dottern, fasthållen i ett järngrepp inför tandborstningen (för det är en sådan kväll), tar till sista formen av motstånd genom att vägra munöppning.

- Inget larv nu Lilla Skrutt!

Svaret kommer efter en blinkning, levererat med det allra vänaste leende och de mest hopknipna läppar man kan tänka sig. Faktiskt så ihopknipna att det är en gåta hur ljudet tränger igenom.

- Larvlarvlarvlarvlarvlarvlarv!

söndag 17 januari 2010

Lugna gatan

Upptakten till detta hamnade jag och sonen mitt i.

Jag trodde först det var ett spex av något slag, det är så orimligt att folk skriker slagord mot varandra, slänger saker och viftar med knivar mitt på ljusa dagen. Däremot är det terminsstart och det kan medföra en del mindre lyckade recceaktiviteter.

Sonen uppfattade inte situationen som obehaglig alls, men när vi såg en armé polisbilar i riktning mot det hela så förklarade jag att polisen skulle säga åt de som skrek så högt och den som visade vilken stor kniv han hade på skarpen för så får man inte göra.

Efter att sonen fått veta att man inte får ha med sig knivar hur som helst så blev han nyfiken på hur det var om man hade köpt en kniv, fick man bära hem den då? Och därefter gled intresset över på valet av lördagsgodis så jag tror inte det blir mardrömmar av det hela.

torsdag 14 januari 2010

På tu man hand

Lilla Skrutt och jag äter middag i högt värderad tvåsamhet. Talar om att hälsa på släktingar med barn i Stockholm. Plötsligt blir Lilla Skrutt väldigt tyst. Hon förklarar sig:

-Jag är orolig mamma!

-Jag blir blyg då.

Det är bara att hissa upp hakan från golvet där den hamnat och konstatera att en tvååring hinner resonera rätt så klokt när all tid i världen finns för den som lyssnar.

onsdag 13 januari 2010

Projekt

Jullovsprojektet blir riktigt lyckat.

Snart har vi en färdig arbetsplats i varmförrådet vägg i vägg med lägenheten. Ett gäng lagerhyllor med flyttkartonger får ändå plats men det hänger ett draperi för så man inte ser dem. Min kurslitteratur har så gott som flyttat in, skrivbordet är monterat och det som återstår är att rensa bland de saker som inte längre ryms.

De här förråden i anslutning till lägenheterna är otroligt användbara. Vissa har slagit ut väggen och byggt större kök, grannen låter snart vuxne sonen ha det som sitt rum och andra har ..ehum.. det lite mindre välorganiserat. Och ytterligare andra är så välorganiserade att de får plats med både arbetsplats och förvaring.

lördag 2 januari 2010

Näsan över täcket

Börjar så sakteliga återvända till - ja livsglädje är nog att säga för mycket - men åtminstone någon slags entusiasm.

Äkta maken har peppat mig till att resa bort en sväng. Se något nytt.

Jag ville inte alls först. Orkade inte ens tänka tanken att packa en väska eller att välja plats. Men idéen fanns i bakhuvudet på ett lågmält vis och nu har den växt sig till en plan och faktiskt en bokning till Tallin på måndag.

Jag ser fram emot resan och känner mig inte lika likgiltig eller håglös. Tar det som ett tecken på att jag är utarbetad på väg mot normalitet snarare än att jag gått in i en depression.