Något helt annat

Var sjutton hittar alla sina svarta stuprör? Jag tycker det är tomt tomt tomt överallt.

Första dagen på kursen

Föräldrapolicyn gäller bara obligatoriska moment.

Följaktligen har jag haft en dag som om jag vore ensamstående hade inneburit 11 timmar på dagis för barnen.

Första föreläsningen började 08, sista slutade 18. Trots att jag har läst så ögonen blöder däremellan så har jag två timmars jobb kvar ikväll för att vara förberedd på seminariet i morgon.

När det vore bra med Gud

Idag är det tungt.

Det finns en runt oss som så allvarligt sjuk att hon inte kommer bli bra. Hon är i vår ålder och har två små barn. Hon befinner sig på hospice.

Jag vill inte tänka på det men det går inte att låta bli. Utöver rädslan för att dö, smärtor och ångest så ska hon förhålla sig till att tvingas lämna barnen. Att inte se dem växa upp; oron över deras saknad. Det minsta barnet är så litet att det antagligen inte kommer minnas henne.

Jag är förvånad över hur dåligt jag mår. Det är inte min sorg.

Äntligen

På onsdag! På onsdag! På onsdag!

Jag har alltså inte sett ett endaste avsnitt. Förväntningarna är enorma.

Längtan

Jag längtar till kursstart. Och det är jag glad för. Det har svängt på några dagar bara.

Förra veckan ville jag ingenting, minst av allt bestämma mig för vilken kurs jag skulle gå men nu när beslutet är avklarat och höstdoften anas i luften är jag sugen på att sätta i gång igen.

Ny modell

Jag har provat kex av ren nyfikenhet och kände uppriktig sorg över att lägga tillbaka dem på hyllan. Min rumpa såg liksom ny ut i dem.

Fast, det kan ju ha andra förklaringar också. Till exempel att jag har kommit in i en träningsrutin som fungerar och jag har fått öka vikterna på maskinerna i gymmet. Och numera orkar jag köra ett medelpass konditionsmässigt. Styrkan saknas fortfarande i vissa delar men är på gång.

Fast det är ju en hyfsad morot förstås, att få kex när målvikten är nådd (och då kommer ju mina nuvarande brallor vara lite mera loosefitted än jag gillar så då behöver jag ju nya jeans).

Ingen överraskning

Vet inte vilken kurs jag ska gå i höst.

Väljer mellan två och det finns stora fördelar med båda. Och ett visst risktagande med att välja bort någon av dem. Olika fördelar, olika risker.

Jag får verkligen ångest av att välja.

Syskonkärlek

Barnen har varit ovanligt svårsamarbetade de senaste veckorna.

Lilla Skrutt kan själv, vill själv och ska ha själv. Stora Skrutt är inte alls med på noterna när det är dags att göra vare sig roligheter eller nödvändigt ont utan springer och gömmer sig så man får hämta, under tiden man räknar till tio riktigt långsamt för att inte gå bananas.

Sonen är tack och lov för det mesta snäll mot sin lillasyster och ger henne tips och goda råd om hur man bäst förhåller sig till omvärlden i olika situationer. Lite som en livscoach ungefär.

Sonen: Lillasyster, när pappa säger att du ska borsta tänderna ska du springa och gömma dig så fort du kan! Okej?