Märklig upplevelse

En kompis firade sin 30-årsdag med kafferep. Då hon inte bara är nybliven mamma utan också väldigt klok hade hon inte kalaset hemma utan i en lokal på Uplands Nation.

Och vi var där nästan allihop. Vi som hängde där för ett par år sedan. Men skillnaden nu mot då var som natt och dag alldeles utöver att det var dag istället för natt.

Entrén var full av barnvagnar.
Ingen ramlade i trappan (trots att några var rätt ostadiga på benen och andra på krypstadiet).
Ingen TT i handen men däremot en telning på armen på hälften av gästerna. Den andra hälften bar på syskon/skötväska/vällingflaska i stället för en GT.

Hur vuxenångest blir till lördagsunderhållning

Har just avverkat de första kapitlen i Marknad och kapital - ett omaka par (Sten Ljunggren) så här på lördagskvällen.

Det är inte ens kurslitteratur. Inte min kurslitteratur i allafall. Jag bad sambon om något grundläggande från A-kursen i företagsekonomi och den boken var alltså vad jag fick.

Det går lite trögt, eftersom det är ett för mig nytt ämne, men jag har blivit intresserad. Sitter och gör små minnesanteckningar om teorier att komma ihåg och begrepp att kolla upp.

Kvällens underhållning är med andra ord ordnad och det tack vare lite vanlig hederlig ångest över för få yrkesmässiga vuxenpoäng i förhållande till åldern.

Läsvärt

Om färg på barnkläder i allmänhet och rosa i synnerhet.

Allmän vuxenångest

Jag behöver en karriärcoach.

Påsk

Vi var på landet under påskhelgen. När sonen vaknade efter att ha sovit middag på påskafton visade det sig att påskharen passat på att lämna något till barnen på verandan.

Av rädsla för att han aldrig någonsin mer skulle vilja sova middag höll jag inne med klassiska kommentaren Tänk att påskharen var här medan du sov! Det var väl synd att du inte fick se den?

Kommentaren hade dessutom varit överflödig. Det var alldeles tillräckligt spännande att se vad som fanns inuti och därigenom lista ut vilket ägg som skulle till vilket barn.

I sonens ägg fanns clementin, vindruvor och popcorn (lämpligt nog till mellanmålsdags) och några småbilar. Dottern fick en mjuk tygkanin (maskintvättbar i 40 grader precis som allt inom kräksradie bör vara).

Humor för en 5-månaders

Var sak på sin plats 4

I den till synes oklanderligt städade tvättstugan:

Tvättmaskin 1: Ett par svarta trosor och en grön grytlapp.
Tvättmaskin 2: En pincett och sköljmedel.
Torktumlaren: Mixad kompott av ludd och hundhår.

Det intressanta är egentligen inte ovanstående utan vad som faktiskt har blivit gjort. Det är allt som står nämnt i klartext i instruktionerna: torka av maskiner, tvättmedelsfack (men inte sköljmedelsdito), sopa golvet, tömma torktumlefiltret (men inte själva tumlaren) på ludd.

Allt som kräver egen tankeförmåga är överhoppat vilket tyder på att någons små grå inte är alldeles på sin plats.

Glad påsk!

Jag är inte bara tvååring, jag är även manusförfattare ...

Sonen utvecklar lekarna med sina älskade bilar. För ett par månader sedan var hela grejen att ställa dem på en pedantiskt rät rad efter varandra för att sedan flytta dem en halvmeter framåt och parkera dem i en pedantiskt rät rad på bredden.

Vardagsrumsgolvet är rätt stort så den leken varade i princip hur länge som helst.

Nu har bilarna fått röster och namn som byts allt efter behov. De ger sig ut på äventyr och eftersom sonen pratar när han leker så kan man följa med ganska bra i handlingen.

Låtsasgråt: Buuäähhää, hejdå pappa! Hejdå mamma! Buuähhäää!
Glad röst: Pappa framme! Pappa åka lila bil Amerika! Mamma hemma! Pappa hemma!
Därefter transportsträcka fram till nästa drama: Buuäähhää, bilen ramlade! Ajajaj!
Ny karaktär i form av ambulans gör entré.

Kanske är det dags att redan nu tipsa TV? Det här manuset har ju allt: smärtsamma uppbrott, att ta sig igenom den kris som uppstår i och med uppbrottet, lycklig återförening och nervbitande ambulansdrama.

Lobbyism på mikronivå

Jag: Vad vill du helst ha till middag? God pizza eller fiskgratäng?
Sonen helt enligt planen: Pizza!
Jag: Vad gott! Spring och berätta det för pappa!

Syntax amningserror

Bebis och riktig mat har visat sig vara mer tortyr än kärlek. Dottern smakar, spottar och kräks en stund senare. Och vi väntar ytterligare några dagar innan vi provar igen. Så har det hållit på en månad nu.

Att amma en gång i halvtimmen på nätterna går dock bra fortfarande. För det är förfärligt vad hungrig man blir av att inte äta något mer mättande innan man somnar.

Jag drömmer inte längre om en rolig utekväll utan om att få drömma ostört ett par timmar i sträck. Är så trött att riktigt tråkiga ordvitsar som den ovan dessutom får stå kvar efter korrekturläsningen.

Jaja, det ger kanske förståelse för nivån på tankeverksamheten.

Raljerande i onödan

I ärlighetens namn måste jag erkänna att sambon antagligen syftade på nätverkskabeln, och att det han ville göra istället för att diskutera idioter på nätet var att jobba för att slippa sitta uppe hela natten.

IT-IQ

Jag med djup suck, tvivlande på människosläktets existensberättigande: Jag är så less på alla idioter med åsikter på internet!
Sambon: Dra ur sladden!
Jag: Men jag har ju batteri..?

Varpå sambon- som har datorer som yrke- ser lätt ställd ut.

Eller ställd och ställd. Snarare ertappad. Som att han trodde sig ha hittat en lösning på hur han skulle kunna fortsätta med sitt istället för att lyssna till en rätt upprörd utläggning om något jag just läst.

Kostsamt Kodak moment

Vi åkte ut till Arlanda hela familjen som överraskning för sambon som tänkt åka taxi och spara kvittot till personalavdelningen på jobbet.

När han kom ut genom dörrarna var det en lycklig tvååring som tog emot kan jag lova. Sambon fick en rejäl kram och sa efter en stund att han tänkte krama mamma också. Nä-ä krama mamma sa tvååringen som om det var det galnaste förslag han någonsin hört.

När vi kom ut grumlades den glada överraskningen en aning av en från personalavdelningen icke ersättningsbar P-avgift.

Ny människa

Sovmorgon med snooze och sedan väckning med kaffe och tidning på sängen.

Ytterligare förklaring överflödig.

Och plötsligt

Sambon ringer från shoppingturen och sprudlar. Luren vibrerar av entusiasm. Och plötsligt känns det värt några jobbiga nätter bara för att få höra honom så glad. Jag myser när jag tänker på hur roligt han har.

Och hastar i säng för att få ut lite sömn innan stora nattcirkusen sätter igång.

And the tjurighet continues

De första dagarna av sambons bortavaro gick allt som en dans. Piis åv kejk liksom. Barnen var glada, jag sprudlade och lägenheten var städad och fin. Nu har några nätters sömnbrist tagit ut sin rätt och jag är seg som sjutton. Barnen är dock fortfarande glada.

Igår gick jag och lade mig så fort jag fick chansen, vilket innebar att jag somnade elva. Barnen vaknade sju. Av de åtta timmarna fick jag ut ungefär fyra timmars sömn om man räknar bort nattmatningar, tappade nappar och en tvååring som känner sig ensam klockan tre på morgonen.

Lyckligtvis kommer barnens morfar och morbror hit en sväng senare så jag ska försöka ta en liten lur.

Sedan finns det en skavande känsla av otillräcklighet. Att jag borde orka mycket mer än vad jag gör. Jag är ju trots allt inte ensam vuxen i världen utan har tillgång till familj på nära håll som kan avlasta men fasen vad svårt det är att be om hjälp när man tycker att man borde klara sig själv.

Två mot en

Barnen har sovit omlott hela dagen och det bara fortsätter. Sonen somnade i vanlig tid medan dottern var övertrött och vaken ytterligare två timmar. Nu sover hon men då har istället sonen vaknat. Om det inte föll på sin egen orimlighet skulle jag misstänka att de har pratat ihop sig under ett obevakat ögonblick för det har varit så larvigt vältajmat.

Det här inlägget är aningens tjurigt men allt annat vore att förställa sig. Hade jag kunnat sova en halvtimme under dagen eller om jag bara kunde få gå och lägga mig någon gång hade det varit en helt annan ton.

Listigt

Hur förklarar man vad Amerika är för en tvååring? Vad svarar man när han undrar vad pappa gör? Jag berättar att pappa jobbar och att det finns mycket hamburgare, affärer och stora bilar i Amerika och så är det fokus på de fordon som används. Sambon underlättar genom att skicka några bilder varje dag som vi pratar om.


Bilden ovan är optimal: flygplan, skåpbil, minibuss och en röd bagagebil som är felmärkt för det syns ju tydligt att det är en brandbil.

Sådant ägnar vi oss åt när det blir lite ledset hemma.

Rafflande spänning

För en oinvigd kan mammalivet te sig enformigt och lite tråkigt men det bjuds minsann på spänning så det förslår.

Nu till exempel ska det bli spännande att se om jag får bort onda klumpen i bröstet själv eller om det blir 40 graders feber till helgen. Efter förra stoppet har jag verkligen varit noga med att känna igenom brösten ofta men den här klumpen var lurig och liksom smög sig på utan att jag märkte det förrän den var ett stort och rött faktum.

Jag har visserligen inte planerat några stordåd till helgen så idéer mottages tacksamt men att vara själv med barnen och mjölkstockning känns som ett typiskt dåligt förslag.

Ur led är sömnen

Det märks på barnen att allt inte är som vanligt. Till och med 4-månadersbebisen är lite ur led. Att sonen som dyrkar sin far över allt annat på jorden - möjligtvis med undantag av lilla vita bilen - skulle få det jobbigt var inte förvånande någonstans men Lilla Skrutt? I natt har hon vaknat och ätit varannan timme och sedan vaknade sonen 04.30 och kunde inte somna om.

Jag hade tänkt åka och handla under dagistiden idag men var så slut att jag slocknade efter att ha matat dottern på sängen. Det sista jag minns att jag tänkte var jag borde verkligen äta något innan jag somnar men orkade inte gå upp igen.

Trekvart senare vaknade jag av mobillarmet, som jag ställde innan jag la mig på sängen - det är ju trots allt andra barnet - , och allting snurrade eftersom jag ätit för lite under dagen.

Tre explosiva blöjor och en nöd-Japp senare bar det iväg till dagishämtning i tid vilket inte gör mig piggare men lite stolt.

Dagens aktivitet

Kände mig otroligt listig när sonen längtade efter sin pappa. Föreslog att vi skulle rita en teckning att ge till pappa när han kommer hem, vilket föll i god jord.

Här syns lila, röda och blå bilar, en grön sopbil och en brun gubbe.

Fokus på rätt saker

Ytterligare en sak att fokusera på-utöver shoppinglistan- under sambons bortavaro är att planera middagarna så jag får äta sånt som jag gillar men inte han.

Den här veckan kommer det därför serveras både stekt falukorv med makaroner och ketchup och korvstroganoff på det som blir över, samt någonting med musslor. Kanske även en och annan räka men jag har inte hunnit så långt än.

Undrar förresten om jag kan lura någon att bjuda oss på söndagsstek? Då har jag nog lyckats pricka in allt jag inte ätit - men ibland varit sugen på - under det senaste året.

Populärt

Sambon skickade en bild på flygplanet till min telefon. Det gick hem hos sonen.

Mindre populärt var att slå i huvudet och vara tvungen att hålla till godo med mammas tröst.

Veckans vikt

Detta plus att jag visste att det skulle bli en stressig vecka gjorde att viktmålet den här veckan var att inte få tillbaka det jag tappat.
Resultatet blev ännu lite bättre: -0.3 kg.
Totalt: -2.5 kg och -6.5 cm i midjemått.

Nu är det nya friska som gäller. Hejohå.

Var sak på sin plats 3

Sonen ropar biiiil! inifrån sin säng. Jag går in och tittar mig om i rummet efter vilken bil han kan tänkas sakna då de vanliga kandidaterna - stora polisbilen, duploambulansen, lilla ambulansen, jeepen och två småbilar - redan står parkerade vid huvudkudden.

Jag försöker med nattnatt igen när jag lägger märke till att han håller i halsringningen på pyjamasen. Han får ställa sig upp och jag känner igenom honom. Längst ut i ena ärmen hittar vi rymlingen som noggrant parkeras bredvid de andra.

Ordningen är återställd.

Far och flyg

För en dryg månad sedan kom ett erbjudande om konferens utomlands för sambon. Han var mycket tveksam till att åka. Eftersom jag misstänkte att han egentligen ville åka men inte ville lämna hela ruljangsen hemma till mig så peppade jag lite för resan. Jag blev nog lite peppad själv också och hade rosiga bilder i huvudet av barnmys och shoppinglistan jag tänkte skicka med.

Nu åker sambon i morgon bitti och blir borta en knapp vecka och jag undrar mest hur jag tänkte, eller framförallt vad jag tänkte med. Hjärnan var ju uppenbarligen frånkopplad, det är alldeles tydligt. Det känns hur sorgligt som helst att vara utan honom och då har jag inte ens vägt in att rodda två barn solo i det hela.

Så nu fokuserar jag på hur ekonomiskt det är att shoppa piffprylar och skor annorstädes och det funkar faktiskt rätt bra.

Fast det förstås, han har ju inte åkt än.

Kafferep

Jag har fyllt år i veckan och firade i helgen med att bjuda på kaffe och kaka. På själva födelsedagen kom lillebror förbi med sin present som visade sig vara hela kalaset kan man säga. Han hade nämligen bakat fem sorters kakor och en tårta. Allt vi behövde förbereda var ett extravarv med dammsugaren och brygga kaffe. På bilden ovan saknas en kaksort plus tårtan som vi åt upp ganska direkt eftersom den kanske inte skulle hålla till kalaset.

Tårtan- förklädd till pepparkakscheescake.